torsdag 30 augusti 2018

Klockringare i Piteå

Den viktiga uppgiften att sköta klockringningen i kyrkorna förr i tiden kunde innehas av en vanlig bonde, men utan notering. Därför kan nog många ringare vara försatta i historiens dunkel.


Klockare var tidigare ett kyrkligt ämbete, som ursprungligen eller under medeltiden medförde uppgiften att vårda kyrkan och dess inventarier samt ombesörja klockringningen. På 1600-talet började man av klockaren kräva förmågan att undervisa i sång och leda kyrksången där en särskild kantor inte fanns. Vid samma tid fick klockaren även uppdrag att lära ungdomen att läsa och skriva. Detta medförde att klockarsysslan ofta gavs åt en präst. Som en anekdot kan nämnas att Porsnäsbonden Per Nilsson Laggare (1665-1742) fick särskild ersättning "för det han med trumban gifwit tekn till giudstjensten" i Öjebyns kyrka. Han trummade istället för den klockringning som var omöjlig på grund av att kyrkklockan var nedtagen. Efter att ha uppsatt klockorna brände ryssarna av taket på kyrkan 1721, varvid den större klockan smälte.


Här har jag uppgifter om två klockringare i Öjebyns kyrka i Piteå och en i Norrfjärden som kommer från muntliga uppgifter.  Det var en konst att få rätt klang på de manuella klockorna och att få dem att ringa utan extra klämtningar. Det sägs att när man ringde upp den stora klockan så klappen slog dubbelslag sjöng den särskilt vackert. Vanligtvis ringde man endast den stora klockan, men på jul, påsk, pingst och midsommarafton ringde man båda klockorna.


Johan August Markström (1863-1941) bodde som gårds- och jordägare i ett fint timrat hus i närheten av Öjebyns kyrka. Han var klockringare enligt min farfar. August var min farfars fars morbror och han var gift med prästdottern Katrina Magdalena Nygren (f.1846) från Älvsbyn. I dödboken uppgavs August som före detta ringare.


Ernst Johan Öberg (1894-1955, min farfars far) blev i unga år klockringare i Öjebyns kyrka och han bodde på området Båtskatan strax sydost om kyrkan. Han var August Markströms systerson och tog sannolikt över klockringningen efter honom. Öberg flyttade med sin familj till Norrfjärden 1923. Det finns ingen uppgift om att han innehade uppgiften att sköta klockringningen i det medeltida klocktornet vid kyrkan. Min farfar berättade att han brukade följa med sin far ibland och att man fick hålla för öronen då klockorna ringde för det höga ljudet.


Karl Helmer Åkerlund (1875-1947) var klockringare i Norrfjärdens kyrka, något som inte heller framgår i källorna där han står som hemmansägare och bonde.

lördag 11 augusti 2018

Tillfällighetsfynd igen!

Att kontinuerligt "googla" på förfäder kan verkligen ge oanade tillfällighetsfynd!
Helt nyligen sökte jag på min sambos förfader Henrik Vanha, som var bonde i finska Kolari. Jag sökte på måfå på "Henrik Vanha Kolari och får en träff i The Norwegian Historical Data Centre. Det visar sig att Henrik Vanha med sin hustru Elisabeth Samuelsdotter och döttrarna Lydia och Marie bor i Vadsö. Henrik är fiskare och de hyr en lägenhet av Ole Estensen Haasen i bynes västra del. 26 personer bor här fördelat på nio familjer och åtta av dessa är från Finland.


Dottern Lydia föddes på gården Vanha i Kurtakko, Kolari i mars 1874, så familjen flyttar till Nordnorge kort därefter. I september 1875 föds dottern Maria Rosinda i Vadsö. De flyttar tillbaka till Kurtakko där sonen Immanuel föds i februari 1878. Familjen utökas med dottern Kajsa Greta 1880.



Det här är en viktig pusselbit kring denna familj då inte kyrkböcker för Kolari finns tillgängliga efter 1880. Utan denna träff hade det inte varit känt för oss att familjen vistades i Norge.






Urklipp ur födelseboken för Vadsö 1875 för dottern Maria Rosinda.



Klockringare i Piteå

Den viktiga uppgiften att sköta klockringningen i kyrkorna förr i tiden kunde innehas av en vanlig bonde, men utan notering. Därför kan no...