fredag 28 december 2012

Axel Rantatalo från Korpilombolo till Amerika


Omkring år 1916 skulle Johan Gustaf Axel Gustavsson Rantatalo (1896–1981, min morfars morbror) och hans farbror Oskar hämta varor i Övertorneå till affären i Korpilombolo som drevs av Oskars syster och hennes make. Det var vinter och de for med varsin häst och släde. Väl framme träffade de några personer från Tärendö som var på väg till Amerika och efter att Axel hade stått och pratat med dem ett tag, så bestämde han sig direkt för att följa med. För att få lite pengar till resan sålde han hästen och farbrodern fick fara ensam tillbaka och berätta att Axel rest till Amerika. De reste via Norge och Axel hade ingen flyttattest och i Amerika blev hans efternamn först Ranta och sedan Rand för att vara anpassat till det engelska språket. Först i samband med faderns död 1949 fick man brevkontakt med honom. Han var ogift och bodde i Chicago och som sjöman hade han tjänat hyfsat med pengar, men han skrev att han var av den naturen att pengarna brann i fickan och det blev aldrig något över. Efter 1951 var han bosatt i Minnesota och bodde på ett vårdhem efter att ha varit med om en trafikolycka, men kunde ändå dagligen fiska i en närbelägen sjö. Axel Rand avled i Duluth, Saint Louis i Minnesota den 3 maj 1981, 84 år gammal. Enligt dödsannonsen var han då bosatt på adressen 12 West 1st Street i Duluth och närmaste anhöriga uppgavs som systern ”Martha Jansson” och en ”bror”.


Axels hemgård i Korpilombolo (Petter Gustafssons stuga) på foto från 1940-talet

I källorna har jag hittat inskrivningskort från 1.a världskriget för Axel Ranta i juni 1917 och han arbetade då under mark (underground laborer) i Keweenaw, Michigan. Axel Rand återfinns i en förteckning över utlänningar anställda på fartyget Simon J. Murphy som anlände från Port Arthur i Canada till Buffalo, New York den 30 augusti 1945. Där står det att han hade arbetat 20 år på sjön, var fortfarande svensk medborgare, tjänstgjorde som fireman och gick ombord i Duluth, Minnesota den 5 augusti 1945. Han uppgavs vara 1,77 m lång och vägde 79 kg.

I inskrivningskort för det 2.a världskriget återfinns Axel Rand år 1942. Han var då skriven på adressen 3108 East 92nd Street i Chicago, Cook County i Illinois. Han arbetade för Bethlehem Transportation Company, Terminal Tower i Cleveland, Ohio. Den person som alltid skulle veta vilken adress Axel bodde på var jugoslaven Peter Vrdolyak som bodde på samma adress. Axel återfinns dock inte på denna adress i Census 1940 men däremot Vrdolyak och jag har inte heller hittat honom i Census 1920 eller 1930. Det är möjligt att han som sjöman inte hade någon stadigvarande bostadsort.

Inskrivningskort 1917 för Axel Ranta.
Inskrivningskort 1942 för Axel Rand 

 Senast uppdaterad: 2013-02-07

tisdag 18 december 2012

Släkt från Teurajärvi

Min mormors mormors morföräldrar Adam (1825-1893) och Greta Niemi (1822-1919) och deras sex barn utvandrade från Teurajärvi, Korpilombolo till Målselv, Troms fylke i Nordnorge det svåra nöd- och hungeråret 1867. De återkom redan 1869, men utan de två yngsta döttrarna och senare flyttade den äldsta sonen till Norge. Jag skrev en efterlysning i ett släktforskarforum för Troms år 2002 och fick uppgifter om sonen Petter som faktiskt kom direkt från ättlingar som sett min efterlysning. Redan samma dag som jag hösten 2002 skrev en efterlysning om dottern Vilhelmina, "Mina" så fick jag svar av en forskare i Norge och kom strax i kontakt med ättlingar till henne. 

Tack vare Internet har släkten återfått kontakten och i slutet av 2012 fick vi äntligen se Vilhelmina på ett foto. Det finns ett stort antal ättlingar efter de båda barnen som är spridda ända ner till Oslo och en del har jag pratat med på telefon.

Resan till Norge 1867 och tillbaka 1869
 
I april 1867 utvandrade Adam och Greta Niemi  (41 och 45 år) till Nordnorge med de sex barnen Petter, Isak, Eva Johanna, Gustaf, Vilhelmina och Maria Kristina som var mellan 2-18 år gamla (attesten var daterad den 7 april). Det var en fattig familj som sedan 1848 bodde inhyses på hennes hemgård Finni i Teurajärvi, men från ungefär 1856 bodde de som backstugusittare i byn. Adam hade 1848 fått 1/48-del i utdikningslägenheterna Myllyjärvi och Vahtijärvi i arv av sin svärfar, vilket han sålde sommaren 1853 till Per Erik Henriksson Juhlin som hade verkställt uppodlingen enligt avvittringshandling från 1861. Adam återfinns även som arbetare i avräkningsboken för Hällfors sågverk som byggdes 1861. Hans förtjänst blev 158,34 Riksdaler Riksmynt och av det fick han ut 62,26 kontant och resterande 96 i form av varor som bestod av råg- och kornmjöl, strömming, smör och hö.

Antagligen var det flera sammanhängande faktorer som låg bakom flytten till Norge såsom missväxt, fattigdom och svält, tre avlidna småbarn, arbetsbrist samt en utmätning i november 1866 då deras häst togs som betalning. De slog sannolikt följe med samerna på deras hemresa från Kengis marknad och reste troligen med ackja och renar efter Torne älv. Förmodligen kunde de övernatta i byarna så länge bebyggelse fanns och resan på cirka 50 mil i det kalla vädret tog ungefär tre veckor (i genomsnitt 2,4 mil per dag räknat på 21 dagar).

Urklipp från husförhörslängden 1860-1866


Urklipp från husförhörslängden 1865-1875

Kopia ur länsmansprotokoll angående stämning mot Adam Niemi 1866

Utflyttade från Korpilombolo till Konungariket Norge 1867

Familjen återfinns som inflyttade till Målselv i Troms fylke veckan efter påsk och det ligger mellan Narvik och Tromsø i höjd med finska Kilpisjärvi. Däremot står inte sonen Petter med som kanske stannade någon annanstans eller eventuellt utelämnad av annan anledning. Som orsak till flytten angavs arbete. Makarna och de två yngsta döttrarna skulle Rusten, sönerna Isak och Gustaf till Moen och dottern Eva Johanna till Sörfjorden (Aursfjorden). 


Vistelsen i Norge blev dock kortvarig och de återkom till Teurajärvi redan 1869, förutom de två yngsta döttrarna (åtminstone Vilhelmina lämnades kvar som fosterdotter i Norge). De noterades som inflyttade den 6 december 1869 (sonen Petter står inte inskriven men han kom också tillbaka) och sannolikt blev de hemskickade eftersom de hade hamnat på fattigkassan i Norge. En inflyttad person hade två års prövotid innan man fick en statsborgares fulla rättigheter och för att få bli norsk medborgare krävdes att man hade skött sig och skaffat fast bostad. Om en utlänning hamnade på fattigvården innan man hade fått hemortsrätt i norskt fattigvårdssamhälle, så blev man utvisad. Hemförpassning skedde genom fattigskjuts och mellan åren 1866–70 skickades 174 personer och 32 familjer hem över Skibotn och Alta. Innan resan utrustades de med mat och kläder och bland dessa bör alltså familjen Niemi ha varit. 


Familjen Niemi i inflyttningsboken för Målselv, Troms 1867.
Kommunalstämmoprotokoll för Korpilombolo från år 1869

I Teurajärvi fortsatte det strävsamma livet i backstugan för familjen Niemi och enligt folkräkningen 1870 tillhörde de tre äldsta barnen tjänstehjonen, dvs. som dräng och piga. Det måste ha varit mycket tufft att inte kunna ta med sig alla barn tillbaka. Även om  missväxtåren var förbi gick tankarna säkert då och då till Norgeresan och de två döttrarna. Åren gick och Adam dog av hjärtslag 1893. Trots ett liv i fattigdom levde änkan och undantagshjonet Greta till början på året 1919 då hon två dagar före 97-årsdagen avled (angavs i folkräkningen 1910 som finsktalande och jordbruksarbetare). Samma dag föddes ett barnbarnbarn på norska Sørøya.



Dottern Vilhelmina (1861-1928) i Norge

Det berättas att Vilhelmina eller "Mina" lämnades som fosterdotter hos konsul Holst i Tromsø och var då bara sju år gammal. Familjen Holst bodde på Storgata 94 i TromsøEn ännu obesvarad fråga är om samma sak skedde med den yngsta dottern eller om hon dog under hemresan (har inte påträffats i dödböckerna för Målselv)? ”Vilhelmine Adamsen” blev senast 1874 tjänstepiga hos fyrmästaren på Fruholmen fyr i Måsøy, Finnmark som driftsattes 1866 och är världens nordligaste fyrstation. I Folketellinge 1875 tjänade hon i Ingø, Måsøy som är den nordligaste handelsstaden med fiske som huvudnäring. Hon var då i tjänst hos handelsmannen och gårdsbrukaren Reinholdt Fredrik Tønder (f.1833) som hade 1 häst, 4 kor, 18 får och 59 renar.

Tre år senare (1878) konfirmerades hon i Sandvik på Ingø med goda vitsord och föräldrarna uppgavs som ”arbeider Adam Persen Niemi og hustru Gretha”. År 1880 flyttade hon till Store Løvdal i Gratangen, Troms, gifte sig där 1886 med fiskaren och kajförmannen Leonhard Andreas Larsen (1866–1941). Runt 1891 kom de seglandes med båt till Ytre Lysnes på Senja i Lenvik, Troms och köpte småbruket ”Sjånes”. ”Mina” som hade dålig syn och kallades för ”Blind-Mina på Sjånes” hade fortfarande 1910 svenskt statsborgarskap och tillhörde då Aanen-sekta (Guds menighet). Hon beskrivs som liten och rund med tjockt hår och tjocka glasögon och slutade sina dagar på skottårsdagen 1928, 66 år gammal. Makarna är begravda på Dissenter kirkegården i Lysbotn (Skarsvåg).


Konfirmerade 1878 där Vilhelmine återfinns längst ner


Vilhelmine inflyttad 1880 till Ibestad, Lövdal store i Gratangen


Urklipp från vigselboken 1886 för Ibestad
Mina och Leonhards barn med efternamnet Larsen:
1 Karl Albert Larsen (1885-1930), fiskare och skeppare på Kvaløya, Troms
2. Odöpt son född och död 1888
3. Andrea Cecilie (1889-1983), gift och fick 17 barn och bodde i Mehamn, Finnmark
4. Leonharda Wilhelmine (1890-1951), gift och bosatt i Aglapsvik, Lenvik, Troms
5. Lars Antonius Meyer (1894-1979), övertog föräldrarnas gård och var fiskare
6. Albert Grenlund (1897-1976, blev fosterson som 12-åring), fiskare i Ytre Lysnes
7. Peder Martin (1899-1925)
8. Teodor Torvald Berg (1901-1971), bosatt i Gibostad, Lenvik
9. Angel Edor Jenius (f.1903), kustvakt och lots i Tromsø


"Mina" och Leonard och barnbarnet Arnt till vänster.
Fotots ägare: Steinar Borsch Jensen
Leonhard Larsen ute med sin fiskebåt.
Fotots ägare: Steinar Borsch Jensen
Bröllopsfoto av sonen Lars och hans fru Inga. Sittande i mitten till vänster 
Leonhard och Albert. Sittandes främre raden f.v. Angel och "Harda" . 
Fotots ägare Aud Nergaard.
Dottern Andrea, maken Ole och sonen Olaf Jensen.
Fotots ägare: Steinar Borsch Jensen

Sonen Petter (1848-1933) i Norge


År 2002 gjorde jag även en efterlysning för Vilhelminas bror Johan Petter Adamsson Niemi som utvandrade till Nordreisa, Troms år 1878 tillsammans med kusinen "Finnin-Mikko". Sannolikt visste han inte om att systern "Mina" också fanns i Troms ca 30 mil i sydväst. Jag har kommit i kontakt med många av "Paasinkorvan-Petteris" ättlingar. Han gifte sig redan i december 1878 med Anna Katrine Nilsdatter (1861-1943) och de fick barnen: Johan Anton (1879-1879), Johanna Vilhelmine (1881-1957), Marie Margrethe (1883-1944), Gunnarda Petronelle (1885-1959), Nils Edvard (1886-1887), Evida Amalia (1888-1905), Karine Mandalene "Amanda" (1890-1961), Brita Lise (1892-1967), Hilma (1895-1909), Emma Karoline (1897-1972) och Magna Kaspara (1899-1972). 


Urklipp från vigselboken 1878
Urklipp från husförhörslängden 1875-85
Petter och hustrun Katrine med barnbarnen Aksel, Haldis och Anna.
Ägare Gunn Anita Vang.

Sonen Isak (1850-1911)

Isak Adamsson Niemi var bosatt inhyses i Teurajärvi och gifte sig 1884 med Sofia Vilhelmina Henriksdotter (f.1863). De fick barnen Isak William (1884-1913, ogift), Eugenia (1885-1885) och Alida (1886-1964). Det verkar troligt att Isak övertog den lilla backstugan efter föräldrarna eftersom hans familj är skriven efter föräldrarna i husförhörslängden 1885-1894
Urklipp från husförhörslängden 1885-1894
.
Dottern Eva Johanna (1852-1916)


Eva Johannas dotter
Kristina (1875-1944)
Systern Eva Johanna Adamsdotter Niemi var min mormors mormors mor, gift 1871 med Nils Erik Johansson (1845-1927) som var backstugusittare i Lahnasuando, Korpilombolo. De fick barnen: Johan Oskar (1872-1950), Dödfödd son (1874), Kristina Katarina (1875-1944), Nils Petter (1878-1947, ogift och sinnessjuk) och Erik August (1881-1914, ogift).

Sonen Gustaf (1854-1932)


Gustaf Adamsson Niemi Palovaara bodde inhyses i Teurajärvi och sedan 1885 på Teurajärvi 2, Palovaara och gifte sig 1879 med Vilhelmina Johansdotter (1849-1890). De fick barnen Karl Edvard (1879-1886), Emil (1879-1945), Matilda Aurora (1881-1886), Oskar (1884-1884) och Maria (1890-1890). I bouppteckningen efter hustrun framgår att deras lösa egendomar värderades till 549 kr (300 kr i kontanter!) och behållning efter skulder blev 213 kr. De ägde 1 häst (9 år, värde 100 kr) och 2 kor (värde 80 kr). Bland ägodelarna fanns: 2 yxor, 1 sax, 1 panna, 1 justeringssåg, hyveljärn och 2 liar, 1 säng, 2 bord, 1 skrin, 1 stol, 16 mjölkbunkor, 2 mjölkflaskor, 1 smörkärna, 1 bytta, 1 mjölkstävja och 1 vattenså. Koppar och mässing: 1 gammal kaffepanna och 1 väggklocka. Säng och gångkläder: 3 bolster (täcken), 1 fårskinnsfäll, 1 lakan, 1 kofta, 1 pomestik kjol, 2 bomullströjor, 3 skjortor, 1 par skor. Kör- och riredskap: 1 par selar, 1 par logor och 1 båge. Det här ger en bild av hur ett enkelt inhyseshushåll såg ut vid den tiden, men de hade hyfsat med pengar i kontanter.

Gustaf gifte om sig 1894 med kusinen Eva Karolina Palovaara (1859-1897) och de fick barnen Otto Anselm (1891-1891), Johan Hjalmar (f.1894, USA?) och Aina Maria (1896-1977, Malmö). Hon hade sonen Svante Verner (1886-1919, Kiruna) före giftermålet. Familjen flyttade 1895 till Muonionalusta och år 1900 noterades att Gustaf var järnvägsarbetare i Kiruna där de blev skrivna 1903. Gustaf gifte om sig en tredje gång 1912 med Maria Johanna Isberg (1856-1940) från Teurajärvi. Gustaf blev sedermera pensionstagare och makarna flyttade 1926 till Keräsjoki i Karl Gustav församling.

Mer släkt till Norge


Adams bror Fredrik Niemi
Gretas bror Johan Henrik Johansson Finni (1841-1911, Teurajärvi) verkar också ha rest till Norge enligt en notering i husförhörslängden, utan attest runt slutet av 1850-talet. Adams bror Adolf Fredrik Niemi (1828-1910, USA) utvandrade från Pello till Vadsø i Finnmark med sin familj våren 1866 där Fredrik var fiskare och bodde som hyresgäst. Hela familjen emigrerade till Michigan, USA. Även systern Eva Johanna (1835-1883) tog sig från Hietaniemi till Finnmark med sina två oäkta söner vid samma tid. Hennes familj bodde 1875 i Lillekarpbugt, Sør-Varanger och maken var fiskare och skomakare och de hade 1 ko. Eva Johanna dog 1883 i Jarfjord.



Sidan senast uppdaterad: 2016-01-04.

torsdag 13 december 2012

På vandring från Småland till Norrbotten



Mina barns förfader Jonas Andersson var född 1824 i Småland. Tillsammans med en kamrat begav han sig på vandring norrut och kom 1847 till Rosvik i Piteå. Där stannade han och bildade familj och kvar i Småland fanns hans mor, syster och bror. Den småländske fadern Anders Pålsson (1793–1829) är stamfader för släkten Andersson i Rosvik. Det här är min berättelse om Jonas och hans familj och fortsätter sedan med sonen Johan August Andersson.

Från Småland till Norrbotten


Jonas Andersson föddes i Haghult Norregård (Norra Haghult), Markaryd i Kopparberg och Småland den 23 februari 1824. Föräldrarna var jordbrukaren Anders Pålsson 1793–1829) och Ingrid Jonsdotter (1797–1862), som även fick barnen Johanna (1821-1898) och Johannes (1828–74). Fadern avled redan sommaren 1829 och i bouppteckningen framgår att deras tillgångar värderades till 764 Riksdaler Riksgälds och skulderna uppgick till 233, men de ägde ingen fastighet. Gården lär ha varit ett stort lantbruk för sin tid med pigor och drängar. Deras kreatur bestod av 3 oxar, 6 kor (om antalet är korrekt tolkat), 2 kvigor, 8 får och 2 lamm. Bland böcker fanns en dansk lärobok!

Efter Anders död bodde familjen kvar som inhyses, dvs. på annans ägor, men eftersom husförhörsböcker saknas för perioden 1837–71 på grund av brand, så finns inga uppgifter om familjen för den tiden. Markaryd var en viktig gränsort för Sverige fram till Roskildefreden 1658. År 1638 anlades Sveriges andra poststation på orten för att knyta an Stockholm med posttrafiken från Danmark och resten av Europa. Efter att Skåne erövrades av Sverige minskade ortens betydelse (källa: Wikipedia).




Urklipp från husförhör för Haghult Norregård 1822-27, 1827-32 och 1833-37

Vid 23-års ålder inflyttade drängen Jonas Andersson från Ulvsbäck i Markaryd till Rosvik nr 5. Detta skedde den 6 december 1847. Attesten var daterad 14 november samma år. Ättlingen Johnny Sandqvist skriver i sin bok "Rosvik under 3500 år" (1984) att Jonas begav sig på vandring norrut tillsammans med en kamrat vid mitten av 1840-talet. De försörjde sig på gårdfarihandel och kamraten stannade i Västerbotten och gifte sig där, medan Jonas fortsatte norrut. Han kom slutligen till Rosvik där han stannade och blev dräng på Rosvik nr 5 ”Sjångers”. Avståndet från Markaryd och upp till Rosvik är drygt 130 mil med dagens kortaste vägsträckning. Frågan är vad som egentligen förde honom på en så lång resa, men kanske var det någon form av försäljningsresa. Det är nog möjligt att delar av resan gick med båt längs Norrlandskusten. I det sammanhanget kan det nämnas att brodern Johannes gjorde några handelsresor till Norge bland annat 1872 enligt husförhör och hans son Johannes lär ha gjort vandringar dit för att sälja småländskt glas. Andra i trakten tillverkade vävskedar som de vandrade iväg och sålde, t.ex. gjordes vandringar över isen för att sälja sådant i Ryssland och då fick man rimligtvis först tas sig norrut (Anders Johannesson dec. 2012, sonson till Johannes d.y.). Gårdfarihandel förekom bland annat i Småland och mer om detta kan man läsa här >>

Urklipp från inflyttade till Piteå 1847 där drängen Jonas Andersson återfinns som nr 73.

I Rosvik hittade Jonas direkt sin blivande hustru Maria Katarina Andersdotter, som då var piga på Rosvik nr 6. De gifte sig redan den 27 februari 1848, dvs. bara två och en halv månad efter att Jonas hade kommit till byn. I vigselboken noterades: "Drängen Jonas Andersson från Markaryd, nu i tjenst i Rosvik med Pigan Maria Cathrina Anders dr i Rosvik. Modrens, Enkan Cathrina Nils Dr i Rosvik skriftliga bifall af den 28 Januari d å." Hustrun ”Maja Cajsa” var född i Rosvik den 9 augusti 1819 och hennes föräldrar var Anders Olofsson Flitig (1792–1838) och Katarina Nilsdotter (1781– 1867). Det måste ha varit lite ovanligt för en Norrbottnisk by att få en smålänning inflyttad och bofast.


Urklipp från vigselboken 1848.

I äktenskapet föddes följande tre barn: Maria Johanna (1848–81, gift på Rosvik nr 12), Emma (1852–1906, gift på Rosvik nr 1) och Johan August (1854–1929). Det första barnet föddes redan den 18 augusti 1848 vilket innebär att Jonas och Maria Katarina måste ha blivit ett par direkt när Jonas kom till Rosvik! Intressant är att bland dopvittnena fanns drängen Anders Svensson, pigan Anna Margareta Westerlund, drängen Johan Bäckzell och pigan Anna Katarina Matsdotter i Småland! Två av de tre barnen fick namn efter Jonas syskon i Småland. 

År 1851 blev makarna ägare till en del av hemmanet Rosvik nr 12 (12:6 och fastebrev 4 januari 1851), som kallades för ”Oll” med 12 års skattefrihet och tomten på 2857 kvadratmeter blev utstakad den 7 november 1853 och godkändes vid vårtinget 1854. Bönderna i Rosvik stämnde Jonas för att han låtit insyna en tomt utan rättighet, men Jonas uppgav att han köpt åbyggnaden av sin svärmor. Redan på 1770-talet började Anders Flitigs far Olof Andersson att uppodla mark vid nuvarande ”Oll” som sonen Anders Flitig sedan övertog. På gården bodde även Jonas svärmor Katarina från 1851 till sin död nödåret 1867. Jonas och hustrun blev även 19 oktober 1864 ägare till en fastighet avstyckad från Rosviks överloppsmark, 12:7 och den blev dottern Maria Johanna och hennes make Lars Anton Öhman ägare till enligt avhandling 26 augusti 1880.


Enligt Rosviksboken började Jonas så småningom med smidesverksamhet som sonen August fortsatte och utvecklade. I samband med moderns död i december 1862 var Jonas ner till sin födelsebygd och resan lär ha tagit tre veckor. Jonas Andersson avled av lunginflammation den 12 mars 1881 och blev bara 57 år gammal. Änkan levde till den 18 mars 1904 då hon avled av lungkatarr och ålderdom vid 84 års ålder. 


Urklipp från husförhör för Rosvik 12 1861-1870


Foto av dottern Maria Johanna som dog i lungsot redan 1881.
Ägare: Mats Öberg

Något om Jonas syskon i Markaryd, Småland

Systern Johanna Andersdotter (1821-1898) gifte sig med Nils Nilsson (1811-1895) i Bråthult, Ängadal i Kronoberg och de fick dottern Pernilla (1844–1931). Pernilla gifte sig 1878 med handlaren Andreas Johannesson (1848–1920) och de bodde först i Bråthult och övertog gården efter hennes föräldrar, men 1884 flyttade de till Gällareböke, Övergård och torpet Gröndal i Kronoberg. I äktenskapet föddes barnen Anton (1877–1959), Emilia (1879-1884), Johan August (1883–1969, efternamn Andoff) och Enok Andreasson (1886–1894). De övertog gården efter Johanna och Nils.

Brodern Johannes Andersson var först bosatt i Haghult Norregård, Haghult 1:6 som han ägde 5/24 mantal av eller ca 39 hektar. Eventuellt blev han ägare till hemgården. Han blev änkling redan 1868 då hustrun Anna Jonsdotter avled (f.1811, de var gifta 1860) och året därpå flyttade han till Bråthult och blev ägare till en gård (5/64 mantal) och gifte sig 1873 med sin piga Benedikta Johannesdotter (1845-1888). De fick sonen Johannes Johannesson (f. 13 maj 1874, död 1938 i Tånneryd, Östergård, Kronoberg). Johannes Andersson avled redan den 12 januari 1874, 45 år och enligt dödboken "vådedöd genom vältning". År 2012 kom jag i kontakt med Johans barnbarn Anders Johannesson som berättar att Johans död orsakades av skenande hästar. Sonen Johannes blev som 14-åring fosterson hos sin faster i Bråthult i samband med moderns död och när han gifte sig år 1900 arbetade han som smärjare och blev vid den tiden ägare till gården. Johannes familj flyttade 1901 till Gällareböke där han var fabriksarbetare och 1904 som hemmansägare till Tånneryd Östergård.

Kopia från husförhörslängden 1871-1876 för Johannes Andersson i Bråthult.
Här står notering om handelsresor 1872.

Sonen ”Oll-August” i Rosvik

"Oll-August" och Margareta
Gården "Oll" övertogs genom avhandling 31 oktober 1879 av sonen Johan August Andersson. Han kallades för ”Oll-August” och var född den 13 januari 1854. Han gifte sig den 15 juli 1875 med Margareta Josefina Holmgren från Rosvik nr 10,  född den 7 mars 1854 i Trundavan men kom med sina föräldrar och syskon till Rosvik 1871. Hon var en dotter till Anders Johansson Holmgren (1826–90) och Katarina Helena Olofsdotter (1831–1918). I äktenskapet föddes följande nio barn: Johan Ferdinand (1874–1961, Rosvik), Hilma Teresia (1876–1965, Håkansön 14:7), Hulda Viktoria (1879–86), Maria Augusta (1881–82), Ernst Antonius (1883–1964, Rosvik 10:17), Jonas Gustaf (1885–1961, Rosvik, Hulda Viktoria (1887–1962, Ale Nederluleå), Frans Hjalmar ”Frank” (1890–1968, Snoqualmie Washington USA) och Selma Maria (1893–1983, Antnäs Nederluleå). Familjen ägde även 13/704 mantal av Rosvik nr 10 enligt husförhörslängden 1880–91.

Vid laga skifte i Rosvik som påbörjades 1889 ägde August Rosvik nr 12 med gårdsskifte från Viken till Avan med 9/512 mantal samt även 23/512 mantal av Rosvik nr 19. Total skatt var 1/16 mantal. År 1890 begärde August delning av Rosvik nr 10 och blev då ägare till Rosvik nr 10:7 med tre skiften och totalt 27,94 hektar. August utvecklade sin fars smidesverksamhet och var ofta anlitad av byamännen för smidesarbeten och till ”Oll-smedjan” for man för att få sina kördon reparerade och andra smidesarbeten utförda. Vandringsmän (luffare) tog alltid vägen förbi ”Oll” för att få sig en smörgås eller något annat till livs. Vid dessa besök blev vandringsmannen noggrant utfrågad om sitt namn, födelseort, civilstånd, var han hade varit och var han skulle och varför etc. ”Oll-August” hade ett outtömligt förråd om dessa luffare och deras levnadsöden (Rosviks historia under 3500 år). Hustrun avled den 1 mars 1922 av hjärnblödning. J. A. Andersson levde till den 31 mars 1929 då han avled av lunginflammation vid 75 års ålder. Hemmanet ”Oll” övertogs 1910 av sonen Gustaf Andersson ("Oll-Gusta") och sedan blev hans son Runo ägare. 

År 1909 emigrerade sonen Hjalmar till USA. I Amerika ändrades hans namn till ”Frank H. Anderson”. Han kom först till svenskbygden i Minnesota där han arbetade på företaget Weyerhaueser Company. Han gifte sig med den svenskfödda Anna och de fick barnen Robert, JoAnn och Dolly. Familjen flyttade senare till Everett i Washington och 1932 blev de bosatta i Snoqualmie Valley i Washington. 

Senast uppdaterad: 2017-10-04

Gustaf Nilsson i Kivijärvi


Min mormors morfar hette Gustaf Vilhelm Nilsson (1851-1917) och bodde i Kivijärvi i Korpilombolo. Han var gift tre gånger och i det tredje giftermålet föddes min mormors mor Emma. Jag tycker Gustaf är en intressant person som också är ett exempel på hur livet var i dåtidens Tornedalen.


Hemmansägare och 1.a giftermålet


Gustaf Vilhelm Nilsson var född den 13 mars 1851 på kronoskattehemmanet Kivijärvi 1, gården "Aapo" som ligger vid södra ändan av sjön Kivijärvi. Föräldrarna var Nils Petter Johansson (1823-1889) och Helena Abrahamsdotter (1823-1885) och hon var född på den gården. Av syskonen som uppnådde vuxen ålder blev Johanna (1847-1932) bosatt i Jänkisjärvi, brodern Isak (1856-1926) emigrerade till USA 1882 och var bosatt i Oregon som snickare men avled under en predikoresa i Gällivare 1926! Systern Matilda for också till USA 1884 och Vilhelmina (1860-1934, "Mina") bodde i Kivijärvi.

Gustaf deltog vid militärövning första gången 1872 och andra gången året därpå. Som 23-åring köpte han hemgården i juni 1874 för 800 Riksdaler Riksmynt (taxeringsvärdet var 1600 rdr rmt) och fick lagfart i februari 1876. Föräldrarna blev då födorådstagare och Gustaf skulle hålla dem med följande årliga förgånga när de överlämnade skötseln av hemmanet: 5 tunnor välrensat korn, 4 lispund rågmjöl (34 kg), 4 lispund färskt nötkött, 10 lispund kaffe och socker (85 kg, hälften av vardera), 12 alnar bomullslärft (7,1 m), 2 får att föda och få klippa ullen av, 1 par pjäxstövlar och 1 par fruntimmers pjäxskor, ¼ tunna salt, 1 lispund tobaksblad (8,5 kg) allt årligen, samt dagligen 2 kannor avskummad sötmjölk (5,2 l), få begagna 1 skälsland av åkern till potatisland som skulle begödslas av ägaren. Vid endera förälders död skulle förgångan halveras. Vidare så skulle en femväggig byggnad uppföras i närheten av gården till förgångsrum och den äldre stolpboden (härbre) skulle de få använda som visthus. De skulle också hållas med 10 famnar färdig kastved för uppvärmning. I köpet ingick 1 ko, fähusgrytan, åkerredskapen, rimaskinen samt vägguret. Köpet undertecknades med bomärken.

Månaden innan köpet gifte sig Gustaf den 17 maj 1874 med Anna Britta Nylund från Teurajärvi. Hon var född 1853 och de fick två barn: Isak William född 13 februari 1876, död 14 september samma år och Anna Kristina föddes 21 september året därpå. Hustrun avled av lungsot den 18 maj 1884, bara 30 år gammal och deras dotter dog som sjuåring den hösten. Inom loppet av fem månader förlorade Gustaf både sin hustru och dotter och stod nu som en ensam före detta bonde. Hemmanet hade blivit intecknat i april 1875 eftersom köpet inte hade blivit betalt. Skulden överfördes 1882 till handlaren Anders Johansson Nuoksujärvi och i oktober 1884 delbetalade Gustafs svåger Johan Hurula 398,36 kr. Det verkar som att Gustaf hade ekonomiska problem och troligen var det orsaken till att han efter bara nio år, den 1 november 1883 sålde hemmanet till svågern för 800 kr (taxeringsvärdet var då 2000 kr). Hurula fick lagfart den 3 oktober 1884. En bouppteckning efter Gustafs hustru gjordes i september 1884 och deras lösa egendom bestod bland annat av: 3 sängar, 2 bord, 1 mjölkhylla, 4 timmerkälkar, 2 körslädar, 1 arbetssläde, 4 liar, 5 åkerskäror, 2 räfsor, 2 potatisgräv, 3 gamla nät och 1 par skidor. Sängkläderna bestod av 1 räckbolster, 7 huvudkuddar, 2 täcken, 1 rana, 1 löstäcke, 3 kuddar och 2 fällar med överdrag. Gröda: 3/4 tunna potatis och 7/8 tunna korn. De hade 1 brun häst, 3 får, 1 vajren med oxkalv (värde 145 kr). Summan på ägodelarna blev 402,13 kr, men på grund av skulder blev det slutligen en brist på 220,82 kr.

Mangårdsbyggnaden var från början en knuttimrad parstuga som senare blev brädfordrad och fick en utbyggd farstu. På 1940-talet byggdes ett nytt hus och sedan 1950-talet har ingen bott i det gamla huset som byggdes om till traktorgarage och är nu i ganska dåligt skick. En gammal aitta och delar av en vedbod finns också kvar på gården.

Aapo-gården 1940-tal.
Gården Aapo, foto Marita Sturk.
Valdemar (1890-1976), John (1916-2004), Aili Sylvia (1917-1980), ett hembiträde,
Jenny (1896-1959) med Elina (f. 1919) och änkan Vilhelmina Hurula, syster till Gustaf (1860-1934)

Foto taget 1921 och ägare: Ulla Vehmasaho


2.a giftermålet på "Anttu-gården"

Dagen innan Gustaf hade varit änkling i ett år, gifte han om sig den 17 maj 1885 med den sex år äldre änkan Britta Kristina Andersdotter (1844–1904). Därigenom blev han bosatt på hennes gård Kivijärvi 3 ”Anttu” (5/32 mantal). Hon var född på gården, hade blivit änka i februari 1884 och hade barnen Kristina Matilda (f. 1870) och Johan William (f. 1879, till USA men åter 1914, hemmansägare och skogsarbetare på gården). Gustaf blev nu bonde på gården och hade två styvbarn, men däremot fick makarna som faktiskt var tremänningar inga egna barn.

Hemmanet övertogs av Kristina Matilda Henriksdotter genom köp i februari 1891 för 1500 kr. Hon gifte sig samma år med Johan Petter Henriksson (f. 1859) från Överkalix. Gustaf och hustrun blev födorådstagare och samtidigt med köpet gjordes en inteckning på grund av de födorådsförmåner de hade rätt till: Årligen 2½ tunna korn, 6 lispund rågmjöl (51 kg), 2 lispund kött (17 kg), 2 lispund saltfisk (17 kg), 10 kannor salt (26 kg), 10 skålpund kaffe (4,25 kg), 10 lispund socker (17 kg) samt 3 liter sötmjölk varje dag. Årligen 1 par pjäxskostövlar och köttet av 1 kokalv, 5 lispund risgryn (42 kg), 5 lispund vetemjöl (42 kg), klippa ullen av 2 får, 6 alnar bomullslärft (3,5 m), 2 lispund tvinnat mellanblått bomullsgarn (17 kg). Till förgångsrum skulle stugan på västra ändan av manbyggnaden inredas och hållas med 12 famnar färdig kastved. De skulle ha rättighet att ha 1 ko jämte häst i ägarens fähus och stall, samt två årliga fria skjutsar till kyrkan. Efter moderns och styvfaderns död skulle all deras kvarlåtenskap tillfalla köparen och hennes bror.

I födelseböckerna kan man ibland se att ”Gustaf Wilh Nilsson” nöddöpte barn som föddes i Kivijärvi. Hustrun Britta Kristina avled den 24 september 1904 och hon hade nyligen fyllt 60 år och var blind sedan några år tillbaka. Den 53-årige Gustaf stod nu som änkling för andra gången.

En bouppteckning gjordes i november samma år och bland inventarierna fanns: svarvstol med 2 svarvjärn, 2 fisknät, 4 ”rökpipor”, 1 renko med kalv, 1 släde och 1 åksläde, 1 arbetssläde, 2 främre och 2 bakre timmerkälkar, 1 skrinda, 1 liten kälke och 1 rissla. Möbler bestod av: 2 sängar, 1 skåp, 2 bord, 1 bordskåp, 1 gungstol, 5 stolar och 1 grytskåp. Sängkläder bestod av: 8 huvudkuddar, 2 räkbolster, 1 par fårskinnsfäll, 1 täcke och 1 löstäcke, 3 lakan. Annat som togs upp var 1 järnspis, 1 lodbössa, ett 12 mm gevär samt snickeriverktyg till ett värde av 85 kr. Hennes gångkläder värderades till 20 och hans till 60 kr. Summan på tillgångarna blev 658,90 kr och behållningen efter skulder blev 510,40 kr. Gustaf undertecknade med initialen ”K” (där g uttalas med ett mjukt k på finska).

Äldre foto av Anttu-gården
Nyare foto av Anttu, foto Marita Sturk

3.e giftermålet som jordägare

Till stor glädje för oss ättlingar gifte Gustaf som födorådstagare, om sig en tredje gång med den 24 år yngre pigan Kristina Katarina Nilsdotter från Lahnasuando. Vigseln skedde i Korpilombolo den 26 maj 1907, han var då 56 och hon 31 år. De lär ha träffats genom att Kristina var piga på gården i Kivijärvi. Hon var född den 17 juli 1875 i Lahnasuando och hennes föräldrar var backstugusittaren Nils Erik Johansson (1845–1927) och Eva Johanna Adamsdotter Niemi (1852–1916). Det är nämnvärt att Kristina tidigare hade fött två oäkta barn: Isak August (1896–97) och en odöpt dotter som föddes och dog samma dag i Gällivare 1903.

Inom loppet av nio år föddes sex döttrar i äktenskapet och Gustaf var 57 år när han i maj 1908 blev pappa på nytt. Det hade hunnit gå 32 år sedan hans första barn föddes, så det här var antagligen en stor och glädjande händelse för honom och för hustrun. De sex döttrarna var7: Anna Eugenia "Nia" (1908–88, Övertorneå), Emma Maria Kristina (1909–50, Ansvar i Överkalix), Hilja Johanna (1911–79, Piteå), Tekla Vilhelmina (1914–14, dog av medfödd svaghet), Sylvia (1915–56, Piteå) och Beda Sofia Astrid (1917–2008, Korpilombolo).

Den 13 juli 1909 blev Gustaf ägare till en jordavsöndring från Kivijärvi 2, utan köpesumma av Johan Petter Andersson. Fastigheten blev Kivijärvi 2:5, ”Buddebo 2” och omfattade 69 ar och 65 kvadratmeter geometrisk vidd eller 6965 kvadratmeter. Tomten var avsöndrad från skattehemmanets landsvägsskifte till gårdstomt och åkerodlingsmark. Gustaf skulle samma år gräva upp 400 kvadratfamnar åker (1268 kvadratmeter) till ägaren av hemmanet, samt årligen betala kostnader efter avsöndringens storlek till kronan och kommunen. Inga rättigheter till skog ingick för torparen. Lagfart medgavs den 3 mars 1911. Det är möjligt att den finsktalande Gustaf hade bott på den här tomten redan tidigare, eller så var det kanske giftermålet 1907 som orsakade detta. Han angavs alltjämt som födorådstagare och avled hastigt som 66-åring av slag den 14 juni 1917. Kristina var då gravid med dottern Beda som föddes halvåret efter hans död. 

Kopia av köpebrevet 1909.

I bouppteckningen efter Gustaf i juli samma år framgår det att fastigheten Kivijärvi 2:5 värderades till 1000 kr. De hade 1 ko, 1 kalv, 2 får och 1 lamm. Andra saker som togs upp var bland annat: 2 matskedar och 2 teskedar i silver, diverse snickeriverktyg, 1 svarvstol, 2 sängar och 1 mindre, 1 vävstol, 1 bord, 4 stolar, 1 symaskin. Sängkläderna bestod av 2 räkbolster, 2 fårskinnsfällar, 6 huvudkuddar och 1 sängtäcke. Under diverse upptogs bland annat 1 väggur, 1 fickur, 1 taklampa, ämne till en båt, 1 par skidor, fiskeredskap, tobaksskrin, barnvagga, tvättmaskin samt bakredskap. I kontanter fanns endast 1 kr. Summan på deras egendom blev 1563 kr och behållningen efter skulder blev 1236 kr. De hade bland annat en skuld på 243 kr till handlanden J. A. Karkiainen i byn, vilken också bevakade barnens rätt.
  
Kristina Nilsson/Mickelsson
Dottern Beda som tyvärr aldrig fick se sin far, berättade för mig att Gustaf ibland kunde ha temperament, att han hade en svarv och var rätt duktig på att snickra. Redan vid år 1904 hade han en svarv och en hel del snickeriverktyg. Som 42-åring blev Kristina änka och skulle nu försörja sig själv och de fem små döttrarna som i fallande ålder var 9, 7, 6, 1 år, samt den nyfödda dottern Beda. Det skulle dröja fram till 1933 innan Kristina gifte om sig. Familjen skrevs i husförhörsboken på Kivijärvi 3 Anttu fram till 1921 då de blev skrivna på Kivijärvi 2:5. När Kristina var 58 år gifte hon om sig i november 1933 med Johan Mickelsson (1871–1947) från Kivijärvi och de bodde på hennes gård. I folkräkningen 1930 uppgavs Kristina som understödstagare och maken Johan både som skogs- och jordbruksarbetare. På gården bodde döttrarna Sylvia, Beda och Hilja med sitt första barn. Kristina Mickelsson avled den 24 mars 1944 i en ålder av 68 år. Hon var ute och samlade ihop ris när hon drabbades av en hjärnblödning och hon dog tre dagar efter det. Hon hann få uppleva 17 barnbarn som med tiden blev 33. En bouppteckning efter henne gjordes i mars 1945 och personligen närvarade änklingen Johan Mickelsson och döttrarna Hilja och Sylvia. Där upptogs följande: Fastigheten Buddebo 2 värderad till 800 kr, 3 kor värde 750 kr, möbler 49 kr, köksattiraljer 8 kr, serviser, gafflar, knivar m.m. 4 kr, diverse träkärl 16 kr, pendyl 35 kr, bakverktyg 2,50 kr, sängkläder 45 kr, linnen 5 kr, ett strykjärn 1 kr, järnspett, spade och grep 5 kr, verktyg 7 kr, kälke 1 kr och gångkläder 20 kr. Summan på inventarierna blev 1748,50 kr. Det fanns en skuld till dottern Sylvia för arbetslön under tiden 1934–44 på 4600 kr (460 kr årligen). Begravningskostnader och läkemedel avgick med 500 kr. Slutligen blev det en brist i boet på 3351,50 kr.

Kristinas gravsten och dödsannons skriven på finska.

Om Kristina berättas att hon var mycket snäll och att hon rökte pipa. När döttrarna var små och hade ont i öronen, så brukade hon blåsa röken från pipan in i ören för att lindra smärtan. Hon kunde prata både svenska (Överkalixmål) och finska. Min mormor Sofia berättar 2011 om gården som sannolikt Gustaf hade uppfört (strax söder om Leif Karkiainens hemgård): Det var en grå (omålad) parstuga (utan vind) med ingång i mitten och ett stort kök mot gaveln till vägen. I andra ändan fanns en något mindre kammare. I köket fanns en vedspis och i hörnet på den stora muren fanns en bakugn. Där brukade Kristina baka Kangoskakor och annat bröd. På gården fanns även en timrad ladugård för 3–4 kor, en rökbastu (ca 2–3 m i fyrkant) samt en kallkällare. Kristina födde även upp kalvar och gjorde eget långfil. Dottern Sylvias familj övertog gården och de byggde ett nytt PerAlbin-hus kring 1942 och de gamla byggnaderna revs. Hennes familj flyttade till Piteå kring 1950 och fastigheten såldes.


Dottern "Mia"

Dottern Emma med sin make Viktor och barnen Birgitta f.1935 och Sofia Johansson
(f.1927). Ansvar, Överkalix omkr 1936-37. Ägare: Christer Öberg

Dottern Hilja Järvenpää. Ägare: Thord Järvenpää.
Dottern Sylvia

Dottern Beda Klippmark

Sidan senast uppdaterad: 2014-08-25.

Min egen antavla

Det var ett bra tag sedan jag skrev något här på min forskarblogg. Men nu har jag efter nogsamt arbete lagt ut min egen antavla under 8 gen...