Inlägg

Visar inlägg från 2012

Axel Rantatalo från Korpilombolo till Amerika

Bild
Omkring år 1916 skulle Johan Gustaf Axel Gustavsson Rantatalo (1896–1981, min morfars morbror) och hans farbror Oskar hämta varor i Övertorneå till affären i Korpilombolo som drevs av Oskars syster och hennes make. Det var vinter och de for med varsin häst och släde. Väl framme träffade de några personer från Tärendö som var på väg till Amerika och efter att Axel hade stått och pratat med dem ett tag, så bestämde han sig direkt för att följa med. För att få lite pengar till resan sålde han hästen och farbrodern fick fara ensam tillbaka och berätta att Axel rest till Amerika. De reste via Norge och Axel hade ingen flyttattest och i Amerika blev hans efternamn först Ranta och sedan Rand för att vara anpassat till det engelska språket. Först i samband med faderns död 1949 fick man brevkontakt med honom. Han var ogift och bodde i Chicago och som sjöman hade han tjänat hyfsat med pengar, men han skrev att han var av den naturen att pengarna brann i fickan och det blev aldrig något över.

Släkt från Teurajärvi

Bild
Min mormors mormors morföräldrar Adam (1825-1893) och Greta Niemi (1822-1919) och deras sex barn utvandrade från Teurajärvi, Korpilombolo till Målselv, Troms fylke i Nordnorge det svåra nöd- och hungeråret 1867. De återkom redan 1869, men utan de två yngsta döttrarna och senare flyttade den äldsta sonen till Norge. Jag skrev en efterlysning i ett släktforskarforum för Troms år 2002 och fick uppgifter om sonen Petter som faktiskt kom direkt från ättlingar som sett min efterlysning. Redan samma dag som jag hösten 2002 skrev en efterlysning om dottern Vilhelmina, "Mina" så fick jag svar av en forskare i Norge och kom strax i kontakt med ättlingar till henne.  Tack vare Internet har släkten återfått kontakten och i slutet av 2012 fick vi äntligen se Vilhelmina på ett foto. Det finns ett stort antal ättlingar efter de båda barnen som är spridda ända ner till Oslo och en del har jag pratat med på telefon. Resan till Norge 1867 och tillbaka 1869    I april 1867 utva

På vandring från Småland till Norrbotten

Bild
Mina barns förfader Jonas Andersson var född 1824 i Småland. Tillsammans med en kamrat begav han sig på vandring norrut och kom 1847 till Rosvik i Piteå. Där stannade han och bildade familj och kvar i Småland fanns hans mor, syster och bror. Den småländske fadern Anders Pålsson (1793–1829) är stamfader för släkten Andersson i Rosvik. Det här är min berättelse om Jonas och hans familj och fortsätter sedan med sonen Johan August Andersson. Från Småland till Norrbotten Jonas Andersson föddes i Haghult Norregård (Norra Haghult), Markaryd i Kopparberg och Småland den 23 februari 1824. Föräldrarna var jordbrukaren Anders Pålsson 1793–1829) och Ingrid Jonsdotter (1797–1862), som även fick barnen Johanna (1821-1898) och Johannes (1828–74). Fadern avled redan sommaren 1829 och i bouppteckningen framgår att deras tillgångar värderades till 764 Riksdaler Riksgälds och skulderna uppgick till 233, men de ägde ingen fastighet. Gården lär ha varit ett stort lantbruk för sin tid med pigor

Gustaf Nilsson i Kivijärvi

Bild
Min mormors morfar hette Gustaf  Vilhelm Nilsson (1851-1917) och bodde i Kivijärvi i Korpilombolo. Han var gift tre gånger och i det tredje giftermålet föddes min mormors mor Emma. Gustaf  är en intressant person som också är ett exempel på hur livet kunde se ut i dåtidens Tornedalen. Hemmansägare och första giftermålet Gustaf Vilhelm Nilsson var född den 13 mars 1851 på kronoskattehemmanet Kivijärvi nr 1, gården "Aapo" som ligger vid södra sidan av sjön med samma namn. Föräldrarna var Nils Petter Johansson (1823-1889) och Helena Abrahamsdotter (1823-1885) och hon var född på den gården. Av syskonen som uppnådde vuxen ålder blev Johanna (1847-1932) bosatt i Jänkisjärvi, brodern Isak (1856-1926) emigrerade till USA 1882 och bosatt i Oregon som snickare men avled under en predikoresa i Gällivare 1926! Systern Matilda for också till USA 1884 och Vilhelmina "Mina" (1860-1934, "Mina") i Kivijärvi. Gustaf deltog vid militärövning första gången 1872 och

Nödåren på 1860-talet

Bild
Under 1860-talet inträffade flera års missväxt då skördarna slog fel i Norrbotten och i Västerbotten. Detta orsakade stor nöd för den naturahushållande befolkningen. Väst blev 1867 som är känt som det stora nödåret. Januari 1867 var ovanligt kall och februari, april och maj var de kallaste månaderna i mannaminne. Snön låg kvar långt in i juni månad, sommaren blev kall och regnig och hösten kom tidigare än vanligt. Frosten slog till redan i mitten av juli och ingen säd hann mogna. Den allmänt odlade potatisen blev på de flesta håll angripen av torröta. I augusti och september försvann det sista hoppet om skörd och katastrofen var ett faktum. När den totala missväxten drabbade Norrbottens län år 1867 fanns det ingen beredskap för att klara de svårigheter som följde. Lagren var tömda och spannmålsbristen för kommande år beräknades bli mycket stor. Maten bestod för många människor av barkbröd ("hälften bark i brödet") och halm som antingen bakades till bröd eller kokades till gr