Inlägg

Visar inlägg från 2018

Klockringare i Piteå

Bild
Den viktiga uppgiften att sköta klockringningen i kyrkorna förr i tiden kunde innehas av en vanlig bonde, men utan notering. Därför kan nog många ringare vara försatta i historiens dunkel. 
Klockare var tidigare ett kyrkligt ämbete, som ursprungligen eller under medeltiden medförde uppgiften att vårda kyrkan och dess inventarier samt ombesörja klockringningen. På 1600-talet började man av klockaren kräva förmågan att undervisa i sång och leda kyrksången där en särskild kantor inte fanns. Vid samma tid fick klockaren även uppdrag att lära ungdomen att läsa och skriva. Detta medförde att klockarsysslan ofta gavs åt en präst. Som en anekdot kan nämnas att Porsnäsbonden Per Nilsson Laggare (1665-1742) fick särskild ersättning "för det han med trumban gifwit tekn till giudstjensten" i Öjebyns kyrka. Han trummade istället för den klockringning som var omöjlig på grund av att kyrkklockan var nedtagen. Efter att ha uppsatt klockorna brände ryssarna av taket på kyrkan 1721, varvid d…

Tillfällighetsfynd igen!

Bild
Att kontinuerligt "googla" på förfäder kan verkligen ge oanade tillfällighetsfynd! bHelt nyligen sökte jag på min sambos förfader Henrik Vanha, som var bonde i finska Kolari. Jag sökte på måfå på "Henrik Vanha Kolari och får en träff i The Norwegian Historical Data Centre. Det visar sig att Henrik Vanha med sin hustru Elisabeth Samuelsdotter och döttrarna Lydia och Marie bor i Vadsö. Henrik är fiskare och de hyr en lägenhet av Ole Estensen Haasen i bynes västra del. 26 personer bor här fördelat på nio familjer och åtta av dessa är från Finland.
Dottern Lydia föddes på gården Vanha i Kurtakko, Kolari i mars 1874, så familjen flyttar till Nordnorge kort därefter. I september 1875 föds dottern Maria Rosinda i Vadsö. De flyttar tillbaka till Kurtakko där sonen Immanuel föds i februari 1878. Familjen utökas med dottern Kajsa Greta 1880.
Det här är en viktig pusselbit kring denna familj då inte kyrkböcker för Kolari finns tillgängliga efter 1880. Utan denna träff hade det i…

Tragisk dödsolycka i rökbastu 1931

Bild
En tragisk dödsolycka blev tyvärr fallet för min morfars farfar "Keron-Aapo", som avled i Övertorneå den 25 februari 1931, 71 år gammal. Min morfar som var ett av hans barnbarn berättade för mig att han hade badat bastu och halkat på en tvål och avled. Strax innan hade han sjungit en psalm. Tack vare att dagstidningar indexerats och blivit sökbara på internet, så har jag hittat en artikel kring dödsfallet i dagstidningarna Aftonbladet 27/2, Dagens Nyheter, Falu Länstidning, Svenska dagbladet, Söderhamns dagstidning och Norrskensflamman 28/2. Enligt dödboken för Korpilombolo uppges han avliden 26 februari av hjärtslag i Övertorneå.

Abraham Kero (1859-1931) var en känd laestadiansk lekmannapredikant bosatt som jordbrukare i Ohtanajärvi, Korpilombolo. I slutet av februari månad 1931 befann han sig på predikoresa. På kvällen den 25 februari badade han rökbastu tillsammans med garvaren Isak Rova i Alkullen i Övertorneå. Rovas hushållerska blev orolig när männen dröjde ovanligt l…

Boksläpp Kyrkbergstorpet

Bild
Om arbetet med boken

År 2010 blev jag kontaktad av Signar Berg i Uppsala, ägaren av torpet på Kyrkberget i Sjulsmark, Piteå. Han ville att vi skulle träffas för att jämföra forskning kring hans och mina barns förfäder från Kyrkberget. Det blev dock inte av då. En sommardag 2017 åker jag, min sambo och mina barn förbi där och som av en händelse så ringer Signar några dagar senare. Nu blir besöket av och Signar visar sin forskning, vi går runt i det gamla huset och ute på gården. När jag får veta att det här är torpet som Aron Nyström uppförde runt år 1835, så blir jag helt fångad av historiens vingslag. Eftersom jag har forskat mycket kring torpare i Norrbotten så tänker jag att det här måste jag skriva om. Jag lånar Signars två fulla pärmar med material för att gå igenom och studera. När vi snart pratas vid och träffas igen, så bestämmer vi oss för att jag sammanställer och kompletterar materialet. Signar berättar sina egna minnen och det han har fått höra och särskilt gripande om han…

Min mamma förtidigt född

Bild
Den 23 april 1951 blev hastigt en föränderlig dag för mina morföräldrar. De skulle nämligen redan denna dag bli föräldrar till min mamma. Morfar fick springa iväg på vårskaren till sin syster Göta för att be henne vara med och förlösa barnet. Väl inne i den lilla kammaren i morfars föräldrahem i Ohtanajärvi, Korpilombolo föddes dottern Britt Christina (döpt efter sin mors farmor Brita och mormor). Dottern vägde endast 1200 gram och mätte 38 cm. Christina fördes först till BB i Korpilombolo där hon fick vara några dagar, men sedan bar det iväg till lasarettet i Boden och hon hölls varm med några flaskor. Där fick hon vara i ungefär en månad tills hon började öka i vikt.
Den 12 maj 1951 gifte sig de nyblivna föräldrarna i Korpilombolo.
Mor Sofia fick ta sig med bil till Boden för att hämta hem den lilla dottern och börja amma. Färden hem gick med rälsbuss till Morjärv och vidare därifrån med buss till Korpilombolo. Där hämtade en morfars yngsta bröder dem för att åka bil sista milen h…

Min förfader funnen död på marken 1799

Min förfader Johan Persson i Sjulsmark, Piteå var född 1762 och avled 1799. Hustrun Maria står som änka i mantalslängden år 1800, men ingen notis om att Johan har avlidit finns i dödboken. Däremot hittar jag av en ren slump bakgrunden och orsaken i Piteå Häradsrätts dombok år 1799 vid en sökning i februari 2018 med rubriken "Död funnen å marken". Texten i protokollen som även innehåller en obduktion är till stor del ganska svårläst. Tidigare hade jag hittat förmyndarskapsprotokoll där det framgår att Johan hade alkoholproblem. 
Johan avled av allt att döma den 16 mars 1799. Han efterlämnade sin hustru Maria (1762-1837) och de hade gift sig år 1784. De fick barnen Anna Maria (1786-1786), Britta Stina (1787-1839), Per (1789-1789), Maria (1791-1791), Johan Markström (1792-1859), Anders Markström (1794-1865), Nils Markström (1796-1865, min förfader) och Karl (1797-1816).

Piteå Urtima Ting den 21 maj 1799

Död funnen å marken
Skattebonden Johan Persson från Sjulsmark tidigt på morgone…