Fortsätt till huvudinnehåll

Inlägg

Visar inlägg från 2018

Klockringare i Piteå

Den viktiga uppgiften att sköta klockringningen i kyrkorna förr i tiden kunde innehas av en vanlig bonde, men utan notering. Därför kan nog många ringare vara försatta i historiens dunkel. 
Klockare var tidigare ett kyrkligt ämbete, som ursprungligen eller under medeltiden medförde uppgiften att vårda kyrkan och dess inventarier samt ombesörja klockringningen. På 1600-talet började man av klockaren kräva förmågan att undervisa i sång och leda kyrksången där en särskild kantor inte fanns. Vid samma tid fick klockaren även uppdrag att lära ungdomen att läsa och skriva. Detta medförde att klockarsysslan ofta gavs åt en präst. Som en anekdot kan nämnas att Porsnäsbonden Per Nilsson Laggare (1665-1742) fick särskild ersättning "för det han med trumban gifwit tekn till giudstjensten" i Öjebyns kyrka. Han trummade istället för den klockringning som var omöjlig på grund av att kyrkklockan var nedtagen. Efter att ha uppsatt klockorna brände ryssarna av taket på kyrkan 1721, varvid d…

Tillfällighetsfynd igen!

Att kontinuerligt "googla" på förfäder kan verkligen ge oanade tillfällighetsfynd! bHelt nyligen sökte jag på min sambos förfader Henrik Vanha, som var bonde i finska Kolari. Jag sökte på måfå på "Henrik Vanha Kolari och får en träff i The Norwegian Historical Data Centre. Det visar sig att Henrik Vanha med sin hustru Elisabeth Samuelsdotter och döttrarna Lydia och Marie bor i Vadsö. Henrik är fiskare och de hyr en lägenhet av Ole Estensen Haasen i bynes västra del. 26 personer bor här fördelat på nio familjer och åtta av dessa är från Finland.
Dottern Lydia föddes på gården Vanha i Kurtakko, Kolari i mars 1874, så familjen flyttar till Nordnorge kort därefter. I september 1875 föds dottern Maria Rosinda i Vadsö. De flyttar tillbaka till Kurtakko där sonen Immanuel föds i februari 1878. Familjen utökas med dottern Kajsa Greta 1880.
Det här är en viktig pusselbit kring denna familj då inte kyrkböcker för Kolari finns tillgängliga efter 1880. Utan denna träff hade det i…

Tragisk dödsolycka i rökbastu 1931

En tragisk dödsolycka blev tyvärr fallet för min morfars farfar. Tack vare att dagstidningar indexerats och blivit sökbara på internet, så har jag nu hittat denna artikel i Norrskensflamman den 28 februari 1931. Dödsannonsen skrevs däremot på finska i Haparandabladet 17 mars.

Abraham Kero (1859-1931) var en laestadiansk lekmannapredikant, bosatt i Ohtanajärvi, Korpilombolo. Vid olyckstillfället befann han sig på bönemöte i Alkullen, Övertorneå och badade rökbastu med garvaren Isak Rova. Trots att de säkerligen var vana bastubadare, så måste de ha vädrat ur bastun för lite så att de blev rökförgiftade av koloxid. Rova kunde med läkares hjälp räddas till livet, men tyvärr inte Kero som avled innan man hunnit bära in honom i ett närliggande hus. Inom släkten har det varit känt att han dog i bastun och hade halkat på en tvål och just innan sjungit en psalm.



Mer om rökbastu >>

Boksläpp Kyrkbergstorpet

Om arbetet med boken

År 2010 blev jag kontaktad av Signar Berg i Uppsala, ägaren av torpet på Kyrkberget i Sjulsmark, Piteå. Han ville att vi skulle träffas för att jämföra forskning kring hans och mina barns förfäder från Kyrkberget. Det blev dock inte av då. En sommardag 2017 åker jag, min sambo och mina barn förbi där och som av en händelse så ringer Signar några dagar senare. Nu blir besöket av och Signar visar sin forskning, vi går runt i det gamla huset och ute på gården. När jag får veta att det här är torpet som Aron Nyström uppförde runt år 1835, så blir jag helt fångad av historiens vingslag. Eftersom jag har forskat mycket kring torpare i Norrbotten så tänker jag att det här måste jag skriva om. Jag lånar Signars två fulla pärmar med material för att gå igenom och studera. När vi snart pratas vid och träffas igen, så bestämmer vi oss för att jag sammanställer och kompletterar materialet. Signar berättar sina egna minnen och det han har fått höra och särskilt gripande om han…

Min mamma förtidigt född

Den 23 april 1951 blev hastigt en föränderlig dag för mina morföräldrar. De skulle nämligen redan denna dag bli föräldrar till min mamma. Morfar fick springa iväg på vårskaren till sin syster Göta för att be henne vara med och förlösa barnet. Väl inne i den lilla kammaren i morfars föräldrahem i Ohtanajärvi, Korpilombolo föddes dottern Britt Christina (döpt efter sin mors farmor Brita och mormor). Dottern vägde endast 1200 gram och mätte 38 cm. Christina fördes först till BB i Korpilombolo där hon fick vara några dagar, men sedan bar det iväg till lasarettet i Boden och hon hölls varm med några flaskor. Där fick hon vara i ungefär en månad tills hon började öka i vikt.
Den 12 maj 1951 gifte sig de nyblivna föräldrarna i Korpilombolo.
Mor Sofia fick ta sig med bil till Boden för att hämta hem den lilla dottern och börja amma. Färden hem gick med rälsbuss till Morjärv och vidare därifrån med buss till Korpilombolo. Där hämtade en morfars yngsta bröder dem för att åka bil sista milen h…

Min förfader funnen död på marken 1799

Min förfader Johan Persson i Sjulsmark, Piteå var född år 1762 och dog 1799. Hustrun Maria står som änka i mantalslängden för år 1800, men ingen notis om att Johan har avlidit finns i dödboken. Däremot hittar jag av en ren slump bakgrunden och orsaken i Piteå Häradsrätts dombok år 1799 vid en sökning i februari 2018. Texten i protokollen som även innehåller en obduktion är till stor del ganska svårläst. Johan avled av allt att döma 16 mars 1799. Tidigare har jag hittat förmyndarskapsprotokoll och att Johan hade alkoholproblem.

Johan efterlämnade sin hustru Maria (1762-1837) och de hade gift sig år 1784. De fick barnen Anna Maria (1786-1786), Britta Stina (1787-1839), Per (1789-1789), Maria (1791-1791), Johan Markström (1792-1859), Anders Markström (1794-1865), Nils Markström (1796-1865, min ana) och Karl (f. 1797). Med tanke på Johans problem kan man fundera på hur det påverkade familjen och att Maria levde ensam med fem barn.


Piteå Urtima Ting den 21 maj 1799

Död funnen å marken
Skatteb…