tisdag 17 september 2013

Altervattnet i bilder


Här har jag samlat några bilder från Pite-Altervattnet i Älvsbyn. Mina förfäder på min farmors sida slog sig ner som nybyggare år 1832 genom Hans Sandström (1801-1880) från Avan. Fyra av hans fem söner blev bosatta i byn som torpare och åbor (arrendatorer). De jobbade även i skogen och tillverkade tjära och träkol. Lars Larsson (1803-1863) från Arvidsjaur inflyttade till byn år 1840, gifte sig och familjen bodde vid "Vika" på södra sidan och det är min frus förfäder.

Vy mot södra sidan av sjön.
Vy från "Vika" ut mot sjön

Det stora Brännberget taget från en kolplats vid "Vika"

Rester efter bebyggelsen vid "Vika", Larssons nybygge
Rester efter brunn vid "Axels" på södra sidan
Vyer från söder till norr


Rester efter "Axels" bosättning
Rester efter dammen från kvarnen

En äldre timrad byggnad


Senast uppdaterad: 2013-09-18

måndag 9 september 2013

Pappilan-Pekkas familj

Följande text handlar i korta drag om min morfars morföräldrar som bodde i Korpilombolo och i Iso Puolamajärvi.

Johan Petter Gustafsson Rantatalo var född år 1861 på gården Rantatalo i Korpilombolo nr 4. Han gifte sig år 1890 med bondedottern Maria Henrika Jönsdotter från Iso Puolamajärvi där hon var född år 1869. Familjen bodde första tiden på Petters hemgård i Korpilombolo men de flyttade 1896 till Iso Puolamajärvi där de var arrendatorer fram till år 1901. Antagligen bodde de på Henrikas hemgård och enligt hörsägen arbetade J. P. med timmerhuggning i skogarna där. Henrika ärvde en del skogsmark av hemgården.

I äktenskapet föddes barnen:
1.      Frida Vilhelmina 1891-1945
2.      Maria Katarina Johanna 1894-1896
3.      Johan Gustaf Axel 1896-1981, USA
4.      Jöns Arvid 1898-1988, Korpis
5.      Isak Arthur 1901-1990, Korpilombolo 6:1
6.      Ellen Matilda 1902-1903
7.      Petter Hugo 1905-1906
8.      Märta Senefia 1906-1992, Gällivare
9.      Agnes Astrid 1908-1908
10.  Gerda Linnea 1909-1997, Korpilombolo 6:1

Sedan år 1901 var familjen bosatta i Korpilombolo som prästgårdsarrendator. Därav kallades Petter för ”Pappilan-Pekka”. Petter ägde en del av Niva-hemmanet Korpilombolo nr 9 och byggde en timring i Takajärvi, men av någon anledning blev det inte av att flytta dit. De bodde i en enkelstuga vid prästgården och Petter noterades som före detta arrendator i folkräkningen 1930. Han var något av en kraftkarl och brände tjärdalar in på 1940-talet, varav den sista var vid vägen till Takajärvi 1945. Han brukade också ofta fiska. Vid gamla hockeyplanen låg deras potatisland och där uträttade Petter sitt sista dagsverke med att rensa ogräs då han fick en hjärnblödning. Han blev då sängliggande fram till sin död 1949 och blev 88 år gammal.

"Pappilan-Pekkas" stuga vid prästgårdens bostad på 1940-talet.



Makarna Petter och Henrika på äldre dagar.



Sidan senast uppdaterad: 2013-09-09

Förfäder i Lahnasuando

De första bosatta i Lahnasuando på västra sidan om älven var Hans Hansson Pekkari (1694-1783, från Tärendö) och hans andra hustru Malin Eriksdotter (1727-1793, försvann och hittades 1796) omkring år 1758. Då fick Meldersteins bruk rättighet till området där. Gården som fick namnet Pekkari övertogs av sonen Hans Hansson (1763-1834) och han blev innebränd vid en eldsvåda i en skogskoja. Hemmanet blev avmätt 1787 och klövs i två delar (nr 1 och nr 2) med 1/8 mantal vardera år 1827.

Till Lahnasuando som ligger i Korpilombolo församling kom min mormors mormors farföräldrar Johan Nilsson (1820-1891, från Vännäs i Överkalix) och hans nyblivna hustru Anna Stina Brännvall (1817-1884, född i Jock, Överkalix) år 1844. Johan var även nämndeman under några år vid samma tid. De bodde på kronohemmanet Pekkari, Lahnasuando nr 1. I äktenskapet föddes barnen: Nils Erik (1845-1927, Lahnasuando), Lars Petter (1846-1931, Jierijärvi), Johan Jacob (1847-1938, Jock i Överkalix), Britta Kristina (f.1850), Stefanus (1851-1932, Lahnasuando), Olof August (1853-1936, Jierijärvi), Oskar (f.1858) och Kajsa Sofia (1860-1933, Ängesån 1 i Överkalix).

Johan Nilsson ansökte den 13 september 1856 om att få inrätta ett nytt hemman med boplats och åkerjord vid västra stranden av Kalixälven mellan Lahnasuando och Lahnajoki åmynne. Marken avsåg röjningsland vid Karibäcken samt vid Kajavaarabäcken norrom Kajavaara. Johan fortsatte sin ansökan vid avvittringen 1861. Det var sannolikt här sonen Stefanus bodde som backstugusittare på västra sidan om älven (Hoppet 1:5).

Urklipp från avvittringen 1858. 

I Korpilombolo tingslags häradsrätts arkiv har jag hittat ett småprotokoll med ett lösöresköp från år 1863. Då sålde Johan Nilsson lösöre till ett värde av 580 riksdaler till sin bror Lars Nilsson i Vännäs, Överkalix. Köpet som ger en bild av hushållet inkluderade bland annat 2 hästar, 6 kor och 6 får. Nedan är kopior av köpet. Kanske hade köpet ett samband med avvittringen som blev klar samma år.



Johans egenhändiga namnteckning år 1863.
Johans bomärke 1861.

Hemmanet såldes på offentlig auktion i april 1886 och köptes för 2000 kr av  bröderna Lars och Nils Petter Nilsson i Rödupp. Året därpå köptes det av Per Olof Isaksson Pahtajärvi i Hoppet för 1700 kr. För Johan Nilsson gällde samma förmånsvillkor som då han frånträtt hemmanet den 4 november 1868. Johan och hustrun upptogs i sonen Stefanus hushåll.

Den äldsta sonen Nils Erik Johansson (1845-1927) var min mormors mormors far. Han gifte sig på nyårsaftonen 1871 med Eva Johanna Adamsdotter (1852-1916) från Teurajärvi. De bodde i en liten stuga som backstugusittare på Konibäcksudden i Lahnasuando på den östra sidan om älven. Makarna fick barnen: Johan Oskar (1872-1950, Lahnasuando), dödfödd son (1874), Kristina Katarina (1875-1944, gift i Kivijärvi 1907), Nils Petter Nilsson (1878-1947, vedsågare och timmerhuggare i Lahnasuando, sedan bosatt i Lahdenpää och var ogift samt sinnessjuk) och Erik August (1881-1914, ogift). Den gamla stugan som de bodde i står fortfarande kvar och den är ca 3x4 meter. På gården finns ett nyare hus bara ett tiotal meter därifrån. Kvar i Lahnasuando blev sonen Oskar som gifte sig 1902 med Johanna Isaksdotter (1882-1947) och de fick barnen Ilona Hilja Maria (1904-1979, Gällivare) och Johan Isak Alfred (1916-1976, Lahnasuando). Oskar var skogsarbetare och lantbrevbärare.

Foto av den gamla och lilla stugan hösten 2013.
Dottern Kristina (1875-1944),
gift Nilsson och Mickelsson i Kivijärvi


Sidan senast uppdaterad: 2013-09-11

söndag 8 september 2013

Laggkärl

Idag fick jag två gamla laggkärl av min frus mormor som ä 225 respektive 172 år gamla. Hon hade sparat dessa från en gammal vedbod som hörde till samma stamhemman som vi bor på i Antnäs. 
Laggkärl kallas de runda eller ovala träkärlen som består av stående och sammanfogade stavar, så kallade laggar. Laggkärl kan till exempel vara trätunnor, kar, baljor eller stop och förr kallades dessa för "Kopp och Kar". De var utmärkta förvaringskärl och tekniken är känd åtminstone sedan romersk järnålder. Kärlen tillverkades av kvistren furu som spjälkades med yxa och formades med lagghyvel. De är uppbyggda av ett antal stavar som infogas i botten med en skåra, den så kallade laggen några centimeter ovanför stavarnas nederkant. Den sista staven kallades för "gråtstaven" eftersom den var svår att passa in. Laggarna hålls samman med laggband av gran eller sälg. Botten och ibland även toppen på laggkärlet består av en träplatta som är placerad i en fräst skåra.




Två mindre och gamla bevarade laggkärl i Antnäs 
med årtalen 1788 och 1841 samt bomärken

Ett större laggkärl från Pite-Altervattnet i Älvsbyn
Laggkärl med lock från Hälleström, Norrfjärden som sannolikt har
tillverkats av min farfars morfar J. V. Nyman (1854-1930)


Sidan senast uppdaterad: 2013-09-08

Klockringare i Piteå

Den viktiga uppgiften att sköta klockringningen i kyrkorna förr i tiden kunde innehas av en vanlig bonde, men utan notering. Därför kan no...