Christer Öbergs släktforskarblogg

Idag fick jag en ovärderlig överraskning efter att en släkting skrivit att jag ska få ett brev hem med en hel del gamla handlingar. Det visar sig nämligen vara en stor mängd egenhändigt skrivna papper av min farfars farmor Mathilda Markström, gift Öberg som var småskollärarinna i Piteå, Norrbotten sedan 1883. Här finns hennes slutbetyg från 1882, dvs. 138 år gamla, ansökan till en ledig tjänst 1883 och hennes egna papper med undervisning, katekeslektioner, prosten Gustaf Höijers avskedspredikan 1897 och mycket, mycket mer.  Det visar sig också vara väldigt mycket tur att jag har fått ta del av handlingarna som har bevarats i en portfölj. Man hade nämligen först tänkt kasta det, men kom då att tänka på mig :-). Nu blir det min tur att studera dessa handlingar som antagligen kan ge en mycket bra bild över hur undervisningen såg ut vid slutet av 1800-talet, en bok om småskollärarinnan Mathilda Markström i Piteå.

När jag började släktforska i början av 1990-talet, så frågade min farfar mig om jag visste vem Lovisa Eriksson var, som blivit begravd 1911 i samma grav som hans farföräldrar. Jag kunde snart berätta att det var hans farmors yngre syster. Men vem var då Lovisa Eriksson? Anna Lovisa föddes den 22 december 1869 som dotter till inhyses Fredrik Markström och hustrun Emma Kristina som bodde på Båtskatan i Öjebyn, Piteå i Norrbotten. Hon gifte sig 1893 med rättaren och kusken Jonas Oskar Eriksson (1864-1942) från Örträsk i Västerbotten. De flyttar från Öjebyn till Hospitalet i Piteå 1895 och där arbetar Oskar som kusk. Makarna får barnen Anna Maria (1894-1954), tvillingarna Elin Mirjam (1898-1976) och Ernst Oskar (1898-1899) samt Lisa Amalia (1904-1946). Kolorerat foto som sannolikt avbildar Lovisa och Oskar. Fotograf: Elin Negander i Piteå före 1898. Tyvärr avlider Lovisa i lungsot den 26 oktober 1911, bara 41 år gammal. Det är alltså hon som begravs i det som blir min ...

I min släkt har två bagerskor varit verksamma i Öjebyn, Piteå. Först ut var Britta Johanna Öhlund (1835-1906), syster till min farfars farmors mormor. Hon tjänar från ungefär 1862 som piga på Pastorsbostället i Öjebyn och sedan 1869 hos svågern Fredrik Markströms familj på Båtskatan. Hon får dottern Maria (1867-1881) utom äktenskap, som tyvärr avlider av lungsot. Britta förblir ogift och är bagerska. I Folkräkningen 1880 står hon som inhyses i Gamla staden och 1890 som bagerska och hade då systerdottern Hilma Markström (1865-1946) som fosterdotter. Britta står fortfarande som bagerska år 1900. I bouppteckningen efter henne från 1906 framgår att hon ägde följande fastigheter: Ett tomtområde invid Båtskatavägen med en stugubyggnad på 50 års tid från 7/9 1869, värde 250 kr, ladugårdsbyggnad, värde 50 kr och ett häbbare, värde 25 kr. En stuga i Gamla staden på ofri grund, värde 200 kr, en bageribyggnad med vidspantrade vedbodar, värde 175 kr. Summan på tillgångarna blev 1105 kr. Bland...

I slutet på året 1860 gifter sig drängen Fredrik Markström (1834-1899, född i Alter Holmträsk) med pigan Emma  Kristina Öhlund (1832-1903, född i Gammelstaden). Emma hade för övrigt varit piga hos sågverksägaren Anders Hedqvist i Öjebyn ungefär 1850-1853 (som var far till blivande patron C. A. Hedqvist). Makarna är inledningsvis bosatta i Gammelstaden (Öjebyn) som inhyses, dvs. på någon annans mark, men i november 1868 flyttar de som inhyses till området Båtskatan i Öjebyn. I äktenskapet föds barnen Emma Erika (1861-1924, gift Isaksson i Sjulnäs 1919), Johan August  (1863-1941, Öjebyn), Hilma  Kristina (1865-1946, gift Essman i Öjebyn), Maria Mathilda (1867-1915, Öjebyn och min farfars farmor), Anna Lovisa (1869-1911, Piteå), Ernst Albert (1873-1958, Båtskatan), Petter Anton  (1874-1937, Båtskatan) samt Amanda Elisabeth (1876-1876). Enligt Mathildas anteckningar var Emma född på Båtskatan, August på Hesselgård (dvs. prästgården), Hilma i Gamla staden och b...

Foto Christer Öberg 2012 Näbbskor och "Pitenäbbar" I början av 1900-talet behövdes bland annat skor, handskar och seldon. Man lämnade in sina skinn och hudar för lönberedning eller köpte läder från garverierna för att själv eller hos en skomakare tillverka dessa produkter.  Näbbskorna med sin säregna och utpräglade karaktär bär på ett kulturarv åtminstone sedan 1500-talet. Dessa skor tillverkades senare av granbarksgarvat läder och de blev riktigt  varma tack vare att man hade grovt starrhö i dem.  Fram till mitten av 1900-talet var det näbbskorna som dominerade och skomakare fanns så gott som i varje by.  Det som kännetecknar äkta näbbskor är den runda botten, vilket innebär att de går i ett stycke under hela skon ända upp till ovanlädret. Både botten- och ovanlädret garvas med en så kallad "rårand", dvs. att lädret inte är helt genomgarvat i mitten. Det gjorde att det lätt fuktade lädret var enklare att forma upp på sidorna om lästen mot ovanlä...