lördag 7 januari 2012

Farfars far 6 månader 1894

Fotografiet nedan föreställer min farfars far Ernst Johan* Öberg, född 2/3 1894 i Öjebyn, Piteå. På baksidan har hans mamma som hade varit småskolelärarinna skrivit att han var 6 månader och 18 dagar gammal, dvs. fotot togs 20/9 1894. Fotografen var Alma Bergström i Piteå. Johan var det första barnet till hemmansägaren och arbetaren N. P. Öberg och hustrun Matilda. Det verkar som att det var vanligast att fota det första barnet.

Johan Öberg 20/9 1894

Stadsbranden i centrala Luleå 1887

I Juni 1887 brann 18 kvarter och 75 gårdar ner i centrala Luleå, däribland även stadskyrkan. Det var en mycket omfattande brandkatastrof som finns med i en artikelserie i Norrbottens-Kuriren 150 år >>

Släkten Bäckström från Harrbäcken

Följande text är en kortversion om släkten Bäckström från Harrbäcken i Piteå som både jag och min fru härstammar ifrån.

Bonden Anders Andersson Bäckström (1786-1858) i Harrbäcken, Piteå är både min och min frus förfader (min farfars morfars morfar och min frus mormors mormors mormors far). Anders var född på gården "Harrbäss", Porsnäs nr 13 som han övertog genom köp 1811. Gården skattade för 8 fönsterlufter vid den här tiden. Året därpå gifte han sig med bondedottern Maria Olofsdotter (1790-1871) från Håkansön nr 4 och i äktenskapet föddes följande tio barn: Anders (1813-1813), Britta Elisabeth (1814-1892, Rosvik 4), Anna Margareta (1816-1882, Håkansön 22, min frus mormors mormors mormor), Maria (1816-1902, Hälleström, min farfars morfars mor), Anders (1820-1883, Porsnäs nr 13), Katarina (1822-1895, Porsnäs 14), Elsa Erika (1824-1901, Håkansön 3), Olof Magnus (1826-1901, mjölnare i Harrbäcken efter sin bror Elias död, flyttade till Hemlunda), Elias (1829-1871, mjölnare i Harrbäcken) och Fredrika (1832-1833).


Gården "Harrbäss" som även varit riksdagsmannagård under senare delen av 1800-talet.

Anders och Maria var faktiskt släkt i fjärde led (fyrmänningar) och deras gemensamma förfäder var rustmästaren Anders Johansson Utter (1654-1910) och hans hustru Margareta Mårtensdotter (1654-1736) som inflyttade 1702 från Skellefteå till Porsnäs nr 5 ("Ottergården").

Sedan Anders var liten fanns en lastageplats i Harrbäcksfjärden nära gården och den kom Anders senare att ha ansvar för. Harrbäckens lastageplats var utskeppningshamn 1790-1880 för Hälleströms sågverk, Altersbruk och Rosfors bruk. Anders farbror Per Bäckström (1759-1833) var bonde på Porsnäs nr 21 på Brändön och han tog sig släktnamnet Bäckström (åtminstone nämnd 1808) och sannolikt syftar namnet på Harrbäcken som är en del av Porsnäs by. Det är nämnvärt att i gårdens kost hörde en sjöman vid namn Per Persson 1799-1804 och noterades som lösdrivare under Porsnäs 1807. Det verkar troligt att denne är identisk med den då ogifte farbrodern Bäckström, som i så fall var sjöman under ett antal år och det passade sig säkert bra eftersom lastageplatsen låg på hemmanets ägor. I det sammanhanget är det nämnvärt att Anders äldre bror Per uppges som avliden i Stockholm sommaren 1803 och kanske fanns det också ett samband med detta och att farbrodern var sjöman (?). 

I en avräkningsbok för Hälleströms sågverk återfinns Per (på Brändön) och även Anders med släktnamnet Bäckström år 1828 och 1829. Per hade inga söner så därför gick namnet vidare med Anders som därmed är stamfader för Bäckströmssläkten från Harrbäcken. I släktens ägo finns en bevarad och fin kyrkopostilla som Anders ägde (se separat inlägg) och den äldsta dateringen är från 1828.  

Sonen Anders (Andersson) Bäckström (1820-1883) övertog hemgården med 3/16 mantal genom köp 1841 och även 1/16 mantal av Porsnäs nr 14 som fadern hade köpt på auktion. Den totala köpesumman uppgick till 1000 Riksdaler Banco. Anders var även riksdagsman och det visste även min farfar trots att han var född drygt 30 år efter Anders död. Anders valdes till riksdagsman för bondeståndet 1853-1854 och 1856-1858. Han beskrevs som gammaldags och konservativ och "en stor läsare" (dvs. religiös) och "utan anseende" samt "en stark hushållare av statens medel". Det konstaterades att han pratade sällan. Bäckström invaldes 1853 som suppleant i bevillningsutskottet och som ledamot av bondeståndets enskilda utskott samt senare även ledamot i konstitutionsutskottet. År 1854 avlämnade Bäckström en motion i riksdagen där han agerar mot brännvinsbränneriet.

Ståndsriksdagens avskaffades och 1866 infördes ett parlament med två kamrar. Riksdagsombudet August Danielsson från Långnäs ersattes av den gamle riksdagsmannen Anders Bäckström. Om detta kan man läsa i en notis i Norrbottens-Posten den 15 juli 1865: "Till Riksdags fullmäktig för Norrbottens läns södra domsaga har förre Riksdagsmannen A. Bäckström i Harrbäcken av Piteå socken blifvit vald. B. bevistade icke de 2:ne sista Riksdagarne, men deremot de 2:ne derföre afhållna". Anders satt sedan i riksdagen 1870-1881 som representant för Lantmannapartiet. Sammanlagt lämnade A. Bäckström 17 motioner under sin tid som riksdagsman. Två av hans söner kom också att vara verksamma som riksdagsmän.

Under nödåren 1867-1868 var Anders även ordförande i en nödhjälpskommitté. I en skrivelse 1867 ondgjorde sig Anders över den omänsklighet i bestämmelserna om understöd som utfärdats. När det gällde att utlämna spannmål utan gottgörelse i form av arbete, ansåg Bäckström sig inte kunna instämma i uppfattningen "att ingenting skall utlämnas gratis, ty sådant är platt icke verkställbart utan hungersnöd skall inträffa. Icke heller kan det vara förenligt med de ädla givarnas tankar, att man uteslutande skall så strängt se på för framtiden nyttiga arbeten, att de som ej kunna åstadkomma dem, därföre skola lida nöd och död". Det här betraktas som ett av de första kritiska debattinläggen i Sverige mot de så kallade nödhjälpsarbetena enligt principen "den som inte vill arbeta den skall heller inte äta".

Anders var även med om att fastställa utgroddägor för Porsnäs och Håkansön i januari 1882. Den 31 maj 1883 avled Anders av kräfta och hjärtinflammation, 63 år gammal. 

Riksdagsman Anders Bäckström
Foto: Piteporträtt 2009

Systern Anna Margareta (1816-1882)

Artikel i Folkets Röst 1853-09-21

Räkning från Kommunalnämnden undertecknat av A. Bäckström 1868.
Källor: Pite sockens årsbok 1993, artikel i Piteå-tidningen av Jan Lundqvist 2008 samt Ann-Sofie Bäckströms avhandling om Politikern F. A. Bäckströms familje- och arbetsliv åren 1866 -1935.


Senast uppdaterad: 2014-11-26.

Guldgruvarbetaren Nils Bergdahl i Colorado

Nils Olof Bergdahl foto Aplington
Council Grove, Kansas omkr 1887
Nils Olof Bergdahl (1866-1922) var min farmors farfars ogifta bror som emigrerade till USA 1887. Efter några år kom han till Colorado och arbetade som gruvarbetare i guldgruvor. Jag har ägnat mycket tid åt att hitta mer uppgifter om honom och när jag hittade uppgiften i Census 1900 att han satt som straffånge kontaktade jag Colorado state archives och fick mot betalning dokumentation om hans brott och straff. Det var mycket intressanta uppgifter och här följer min berättelse om honom. År 1887 emigrerade torparsonen Nils Olof Bergdahl från Ale, Nederluleå till Nordamerika. "Olle" (Niels) reste från Köpenhamn, Danmark den 1 juli med fartyget Indirekte för vidare resa till Council Grove i Morris County i Kansas. Nils kom till New York den 25 juli med ångfartyget City of Montreal från Irland. Fartyget förstördes för övrigt i en brand till sjös i augusti samma år, men besättning och passagerare kunde räddas. Hans äldre bror Axel ("John") hade kommit till Council Grove fyra år tidigare och där vistades bröderna till ungefär år 1890 då de skildes åt. I husförhörslängden för Nederluleå noterades att N. O. Bergdahl tjänstgjort första året 1887, vistas i Nordamerika, borta 8 år. År 1894 blev han inskriven i boken över obefintliga. Möjligen var det militärtjänst som lockade honom eller kanske även brodern som kommit till Kansas.


Brodern John Berdahl flyttade med sin fru och två söner till Oregon runt år 1890 som jordbrukare och Nils flyttade troligtvis samtidigt till Colorado. Det var vid den här tiden guldepoken startade i Colorado och 1899 vistades Nils i San Miguel County som gruvarbetare i guldgruvorna i Cripple Creek området. Guld hittades i bergen bakom Pikes Peak 1891 framförallt i de största städerna Cripple Creek och Victor som ligger cirka 70 km sydväst om Colorado Springs. Det fanns även mindre städer som hörde till the Cripple Creek gruvdistrikt. De flesta gruvarbetarna bodde i tält eller enkla timrade stugor, arbetsdagen började i gryningen och lönen var ungefär $3 per dag.


I Census 1900 återfinns den då 33-årige gruvarbetaren "Nels" Bergdahl i Canon City, Fremont County i Colorado som ligger öster om San Miguel. Det visar sig att han då satt som straffånge på anstalten Colorado Penitentiary. Han var då amerikansk medborgare, kunde läsa, skriva och även prata engelska. I Colorado State archives finns hans brott och straff dokumenterat med ett fotografi eller så kallat "mugshot". Nils dömdes till 18 månaders fängelse den 12 juni 1899 för "Grand Laren receiving stolen gods", dvs. häleri. Han kom till Colorado Penitentiary den 14 juni och skrevs in som fånge nr 4757. Det var fyra personer från San Miguel som dömdes samtidigt och tre av dessa var gruvarbetare, varav två svenskar. Nils fick det kortaste straffet av dessa och han beskrevs såhär: 33 år gammal, 5.7½ tum lång (dvs. 171 cm), grå ögonfärg, ljust hår och fadern uppgavs som "Nils Bergdahl Lule Sweden". Under kolumnen Marks, Scars and Remarks finns följande noteringar: "Ruptured in left inguinal region. Small scar back of right hand. India ink marks "O. B D" on left hand. Small scar left elbow. Small scar left side of neck. 2 Vac. marks on left arm". Han vägde 143# (cirka 65 kg) och var "medium build" (d.v.s. hade normal kroppsbyggnad). Han hade alltså en tatuering "O. B D" på vänster hand, vilket också bekräftar att detta verkligen var N. O. Bergdahl.
Mugshot av Nils Bergdahl, Fremont Colorado år 1899.
En notis skrevs även i tidningen Silver Standard 4 februari 1899: Charles Anderson och Nils Bergdahl har blivit arresterade i Telluride för att ha stulit malm till ett värde av 1500 Dollar. Den ena mannen har varit anställd som malmsorterare vid Smugler Union gruvan i flera år. Enligt gruvchefen har flera stölder skett.
Nils Bergdahl släpptes på fri fot den 4 eller 11 oktober 1900 och fortsatte då antagligen som gruvarbetare, men den stora guldruschen tog slut 1910. Året därpå (1911) har jag hittat Nils Bergdahl i Canada Census (från juni 1911) som gruvarbetare i kvartsgruvor i Yale Cariboo, British Columbia i närheten av Vancouver. Han angavs född i Sverige i november 1866, ogift, amerikansk medborgare och hade kommit till Canada samma år. Nils stod som huvudman i hushållet där sju andra män (fem svenskar och två norrmän) ingick och som också hade kommit till Canada det året. Nils har för övrigt inte påträffats i amerikanska Census 1910 så flytten verkar ha haft ett direkt samband med den stora guldepokens slut. I Census 1920 återfinns Nils Bergdahl återigen i Colorado, närmare bestämt i den lilla staden Independence i Teller County som gruvarbetare i guldgruvor. Rimligtvis bör han ha arbetat några år i Canada innan flytten åter till Colorado. Staden hörde till gruvdistriktet Cripple Creek. Nils ägde då ett eget hem och var fortfarande ogift samt uppgavs ha blivit amerikansk medborgare 1902 (dock bör han ha blivit det senast 1899).









Brodern Walfred Bergdahl (1886-1970) och troligen är den sittande mannen
Nils ("Olle") Bergdahl, foto taget i Seattle antagligen i början av 1910-talet.
Nils återfinns i the Cripple Creek mortuary books som BERGDEHL Nils JAN 1922, vilket bekräftar att han arbetade i någon av guldgruvorna i området av Cripple Creek. Nils finns också i en bok av Cripple Creek District Museum med rubriken "Dead" där följande framgår: "Burgdahl Nils 3739 01/03/22 Pneumonia Died at Salida Colo". Nils Bergdahl avled den 3 januari 1922, 55 år gammal av lunginflammation i Salida, Chaffee County, som ligger väster om Canon City där Nils satt som straffånge 1899-1900. Varje gruvarbetare hade ett nummer, så kallat mine number och Nils nummer var 3739. Nils Bergdahl förblev ogift och vid sin död hade han vistats 34 år i Amerika. Det finns ett foto av hans yngsta bror Walfred där jag tror att den sittande mannen är Nils och att det kan ha blivit taget vid den tiden då han vistades i Canada i början av 1910-talet (jämför likheten med fotona ovan).





Böter omvandlade till fängelse i brist på kontanter

Ett vanligt förfarande förr var att om man dömdes till böter så omvandlades dessa till slut till ett antal dagars fängelse. Orsaken var att man inte hade kontanter att betala sina böter med. I min forskning har jag stött på några sådana fall som jag har skrivit om här och dessa fick avtjäna kortare fängelsestraff på Fångvårdsanstalten i Haparanda. Det första kronohäktet i Haparanda byggdes 1864 med plats för 14 fångar. I juni 1887 brann huset ner till grunden och ett nytt fängelse stod klart 1890. Arkivet har sin början år 1865 och finns tillgängligt fram till 1923.

Min mormors farfars far Johan Eliasson (1823-1892) var krononybyggare i Johannisberg, Överkalix. I Saköreslängden för Överkalix församling år 1864 återfinns Johan som dömdes till 72 Riksdaler Riksmynt i böter för åverkan på kronoskog. Vid bristande tillgång på betalning skulle böterna omvandlas till 10 dagars fängelse vid vatten och bröd. Johan har dock inte påträffats i Kriminalvårdsanstalten i Haparanda arkiv som börjar samma år, så kanske kunde han betala sina böter.

Avskrift av domen: ”S. D. Till detta Ting hade Öfverjägaren Baron Carl Eric Fleetwood å tjenstens wägnar låtit instämma Krono Nybyggaren Johan Eliason i Johannisberg att stånda laga answar för begången åverkan å Krono skog och då nu detta mål till handläggning upprepades företrädde Åklagaren personligen men den tilltalade åthördes ej ehuru han intygades hafwa blifwit till Tinget stämd af Skogsuppsyningsmannen Johan Petter Johansson i Stråkamellan och Drängen Olof Persson i Walsjärwi. Åklagaren uppgaf nu att den tilltalade å Kronoskog å östra Walsberget afwerkat 36 Sågträd hwarefter Johan Petter Johansson å den tilltalades wägnar ingaf ett så lydande erkännade: ”Att jag Johan Eliason i Johannisberg har huggit åttio (80) Sågtimmer så och efwen felt omkring 76 tren som erkännes der på stället i walsberget den 15 Nov: 1864. Johan Eliason i Johannisberg (bomärke). Wittnar Nils h. Henriksson i Walsjärf (bomärke), Per Olofsson i Walsjärf (bomärke)”


Efter hwars uppläsande Wt Nils Henrik Henriksson nu närwarande erkände sitt bomärke under erkännelseskriften, och i båda wittnenas närwaro erkändt åtalade förseelsen; huru efter Henriksson som har 3 ½ mil till Tinget fordrade 8 rdr för sitt inställelsebeswär. Åklagaren uppgaf nu att han endast yrkade answar å den tilltalade för afwerkning af 36 träd, men icke för återstoden emedan den tilltalade haft tillstånd att hugga 10 Bjeklkar och 60 träd, och widare war ej att antekna.



Utslag. Afsagt den 15 Februarii 1865. För erkända förseelsen att hafwa olofligen afwerkat trettiosex Sågtimmerträd å Kronoskog i östra Walsberget fälles den tilltalade jemlikt 62 och 63 § i Kongl: Förordningen om Skogarne i Riket af den 1 Aug: 1805 att böta efter 2 rdr för hwarje 72 rdr till treskiftes emellan Kronan, Häradet och Åklagaren eller att wid bristande tillgång desamma aftjena med 10 dagars fängelse wid watten och bröd, hwarjemte den tilltalade skall för inställelsebeswäret ersätta wittnet Nils Henrik Henriksson med 8 Rdr jemte lösen för nödigt protocollsutdrag. Beswärs hänwisning till Lördagen den 1. April 1865”.


Kopia från Saköreslängden för Överkalix 1864.

Som hemmansägare hade man bland annat skyldighet att sköta vägunderhåll, något som Johan Eliasson verkar ha misskött. I Överkalix tingslags häradsrätts arkiv finns fyra domstolsprotokoll rörande detta. Dessa var daterade 25 september 1885, 19 februari 1886, 18 februari 1887 samt 20 september 1888 och även saköresprotokoll för samtliga utan om det första.

Johan stämdes för bristande väglagning samt till att betala ersättning för stämningskostnaden på 1 krona. Det var fler personer som stämdes för detta samtidigt, bland annat Lars Henrik Nilsson i Vinnäset. De två första målen blev uppskjutna och på grund av det dömdes Johan att betala 15 kr i böter för så kallat ”försutet vite” samt 25 kr till hösttinget 1886 till länsmannen eftersom Johan inte infunnit sig vid målen. Johan uteblev även till det tredje målet och på grund av det dömdes han att betala ett vite på 50 kr. Till det fjärde målet i september 1888 inställde Johan sig slutligen. Han erkände då att underhåll av det vägstycke som hans då fortfarande ägda hemman under sommaren 1885 var bristfälligt. Däremot påstod han att inspektorn K. U. Grape i Rödupp hade åtagit sig underhållet av det aktuella vägstycket. Åklagaren ansåg att detta inte hade någon betydelse för målet och att Johan bar ansvaret för att väglagningen hade blivit försummad. Han dömdes enligt 25 kap. § 11 B. B. att betala böter motsvarande 3 daler silvermynt med 1 krona och 50 öre till treskiftes mellan kronan, tinget och åklagaren. Böterna uppgick totalt till 91,50 kr och i brist på kontanter omvandlades straffet till 13 dagars fängelse i Haparanda. Johan Eliasson återfinns i kriminalvårdsanstalten i Haparanda arkiv där det framgår att han avtjänade sitt straff 5 juli – 18 juli 1889 och att han därefter återsändes till hemorten.

Om Johan hade erkänt och infunnit sig hos rätten direkt så hade detta bara kostat honom 1,50 kr i böter. Nu slutade det med 90 kr utöver detta eftersom han uteblev. Det verkar som att han tyckte att ansvaret låg på inspektor Grape och därför ville han inte bära ansvaret för detta. Under den här tiden avled även hustrun Lisa Greta sommaren 1887. Johan avled själv den 11 december 1892, 69 år gammal.


Kopia ur Överkalix Tingslags Häradsrätts arkiv rörande domen 1888

Kopia ur Saköreslängden 1888

Avskrift ur kriminalvårdsanstalten i Haparanda arkiv: Johan Eliaeson No 27, f.d. Bonde gift Öfvr Kalix

ank d. 5/7; dömd af Öf-K H-rätt d. 10/5 86 för försutne viten 15 kr gm utslag d. 21/12 s. å 25 kr; gm. utslag 25/4 87,50 kr, samt gm. utslag 24/11 88 för försummel väglagning 1,50 kr, tillhopa 91,50; istället skall undergå 13 d. fängelse. Frigiven d. 18/7 89 Afsänd till hemorten.


Kopia från Kriminalvårdsanstalten i Haparanda arkiv 1889.


Gustaf Johansson Rantatalo (1830-1921, min morfars morfars far), hemmansägare i Korpilombolo. Dömdes 27 juni 1877 av Korpilombolo Häradsrätt att för skogsåverkan böta 75 kr förvandlade till 10 dygns vatten och bröd. Avtjänade straffet 28/1 1878 - 7/2 i Haparanda. Kriminalvårdsanstalten i Haparanda D2F:2 (1873-1889) Bild 690 / sid 65 (AID: v218659.b690.s65, NAD: SE/HLA/1160006). Johan Isaksson Pahtajärvi (f. 1846) i Korpilombolo dömdes samtidigt för samma brott och fick 11 dygn (motsvarade 100 kr i böter). Även hans bror Per Isaksson Pahtajärvi (f. 1839) dömdes samtidigt till 9 dygns fängelse vid vatten och bröd för olovlig utkörning av brännvin (böterna uppgick till 60 kr). Totalt under året 1877 dömdes 146 män till fängelse vid vatten och bröd vid Haparanda kronohäkte. 27 personer dömdes för skogsåverkan det året.

Kopia från Kriminalvårdsanstalten i Haparanda arkiv 1877.



"Pappilan-Pekka"
Johan Petter Gustafsson Rantatalo (1861-1949, min morfars morfar), Korpilombolo. Kallades för "Pappilan-Pekka". Dömdes av Korpilombolo häradsrätt 14/9 1885 för olovlig brännvinsutskänkning till 45 kr i böter (motsvarar inköp av lika mycket varor och tjänster som 2633 kr år 2009), vilket omvandlades till 8 dagars fängelse vid Kriminalanstalten i Haparanda. Frigiven 22/1 1886. Källa: Kriminalvårdsanstalten i Haparanda D2F:2 (1873-1889) Bild 1990 / sid 193 (AID: v218659.b1990.s193, NAD: SE/HLA/1160006)

Brodern Gustaf Gustafsson Rantatalo (f. 1862) dömdes året innan av Korpilombolo Häradsrätt 1/2 1884 för lönnkrögning (dvs. utskänkning, försäljning av spritdrycker i smyg o. utan erforderlige rättigheter) till böter på 60 kr (motsvarar inköp av lika mycket varor och tjänster som 3328 kr år 2009), vilket omvandlades till 9 dagars fängelse vid vatten och bröd. Ankom till Haparanda 12/4 1884 och frigiven 21/4 1884. Han hade gott uppförande inom fångvårdsanstalten. Källa: Kriminalvårdsanstalten i Haparanda D2F:2 (1873-1889) Bild 1730 / sid 168 (AID: v218659.b1730.s168, NAD: SE/HLA/1160006). År 1885 flyttade Gustaf som dräng till Haparanda och emigrerade till Nordamerika 1888. Hans vidare öde är dock okänt.

Enligt uppgift från länsfängelset i Luleå och kronohäktet i Haparanda för åren 1881-1885 dömdes 22 personer för olovlig brännvinsutskänkning 1881. År 1882 dömdes 23, 1883 19, 1884 21 och 1885 var det 37.
Kopia från 1884 för Fångvårdsanstalten i Haparanda arkiv.
Länkar (avser bland annat Haparanda kronohäkte)

Sidan senast uppdaterad: 2014-05-13

Pigan Anna Lisa Israelsdotter i Jock, Överkalix

Min mormors mormors farmor Anna Stina Brännvall (1817-1884, Lahnasuando, Korpilombolo) föddes som ett oäkta barn i Jock, Överkalix. I födelseboken framgår inte faderns namn eftersom föräldrarna inte var gifta. Modern var den ogifta pigan Anna Lisa Israelsdotter (1796-1837) och hon födde så många som nio oäkta barn mellan åren 1817-1837. Dagen efter sin nionde förlossning avled hon, 41 år gammal och då framträder husbonden Olof Brännvall som sonen Israels fader i födelseboken! Olof var med största sannolikhet far till alla barnen trots att han sedan 1806 var gift med den äldre och barnlösa änkan Sofia. Äktenskapet med henne blev barnlöst. Frågan är vad som varit det viktigaste för Olof, att gifta sig med änkan eller att komma över hemmanet i Jock?! De oäkta barnen förekommer senare i kyrkböckerna med efternamnen Olofsson, Olofsdotter och Brännvall.

Kopia från födelseboken 1817.
Kopia från födelseboken 1837 där änklingen Olof Brännvall står som fader.

Anna Lisa kom till Jock 1807 som fosterdotter och piga hos makarna Brännvall. Hon var då bara 11 år och hon var faktiskt en halvsysterdotter till Sofia. Anna Lisa var född 1796 i Storön 5 i Nederkalix och hennes mor Anna som avled i barnsäng redan 1801, var född i Jock (Kengis) 1757. Efter moderns död gifte fadern Israel Nilsson (1771-1808) om sig och familjen flyttade till en gård i Kukkola i Karl Gustav församling. Vistelsen där blev dock kortvarig och redan 1803 återvände de till Nederkalix eftersom Israel fick arbete som sågdräng på Björkfors finbladiga sågverk. Efter fyra år (1807) skingrades familjen åt olika håll, sannolikt på grund av fattigdom, svåra och oroliga tider. Anna Lisa kom då till Jock medan fadern, styvmodern och deras gemensamma barn på nytt flyttade till Kukkola. Fadern Israel blev insatt som soldat för roten Stenudd och deltog i Finska kriget som utbröt i februari 1808. Han efterlämnades sjuk på ett lasarett i Uleåborg i Finland vid reträtten därifrån i slutet av november 1808. Sannolikt avled soldat Israel Stenudd där ganska kort efteråt. 

Kopia från kommunionslängden för Överkalix.

Anna Lisa kom i stort sett att vara piga hos husbonden Brännvall under sin resterande levnad. Hennes moster och Olofs hustru Sofia dog 1834. För de två första oäkta barnen dömdes Anna Lisa att betala böter till kyrkan för lägersmål. Därefter fick hon stå inför tinget varje gång och dömdes till böter som i brist av betalning skulle omvandlas till fängelse vid ”vatten och bröd” på länsfängelset i Piteå. Efter varje gång fick hon även "undergå enskild skrift och avlösning" som det hette, dvs. bikt inför prästen.
De nio oäkta barnen: 1. Anna Stina Brännvall f. 8/1 1817, d. 12/7 1884 i Lahnasuando, 2. Nils Petter Brännvall f. 16/6 1818, d. 26/1 1870 i Hoppet (nybyggare), 3. Johan Gustaf Lind f. 1/3 1821, d. 21/4 1898 i Storudden (nybyggare), 4. Eva Kajsa Brännvall f. 23/4 1825, d. 25/7 1863 i Rödupp, 5. Sofia Brännvall f. 7/10 1826, d. 17/11 1883 i Rödupp, 6. Lisa Greta Brännvall f. x/9 1828, d. 23/11 1828, 7. Märta/Marta Brännvall f. 2/11 1829, d. 20/9 1908 i Rödupp, 8. Lisa Greta Brännvall f. 20/6 1833, d. 16/7 1908 i Tannsjärv 2, 9. Israel Brännvall f. 9/7 1837, d. 17/2 1838
Kopia ur kyrkoräkenskaperna där Anna Lisa fick plikta 32 skilling banco till kyrkan för sitt första oäkta barn.

Officiellt var det bara pigan som dömdes trots att Olof som var gift egentligen gjorde sig skyldig till "enkelt hor", som det hette vid sexuell förbindelse mellan två personer av olika kön varav den ena gift och den andra ogift. Först när både Olofs lagvigda hustru och pigan var avlidna, kunde han framträda som far. Arkivmaterial och en muntlig berättelse talar för att Olof var far till barnen. Till saken hör också att Olof var son till länsmannen Jöns Brännvall i Bränna och kanske gjorde detta det enklare för honom att svära sig fri genom att avlägga eden. Det var den stackars pigan som fick stå med skammen. På den här tiden sågs oäkta barn inte med blida ögon och antagligen pratades det en del om det här bland de samtida ortsborna. Frågan är också vad och hur mycket Olofs hustru Sofia visste om detta och vad hon tyckte... Frågan är också hur relationen var mellan Anna Lisa och Olof?
Också Olof fick stå inför tinget anklagad för att ha varit berusad och fört oväsen samt svurit i kyrkan under självaste Karl XIV Johans trohetsed i mars 1818 i Överkalix. Han dömdes till böter och prästen noterade tecknet för fylleri i förhörsboken. Olof var alltså svag för spriten, något som säkert inte gjorde händelserna enklare. Huvudrollen i allt detta hade egentligen hela tiden spelats av Olof, han försörjde pigan och deras gemensamma barn och Anna Lisa teg i det tysta. 

Hur gick det för Olof då? Jo tyngd av skulder får han gå från gården i Jock omkring 1834. Han hade blivit ägare till hemmanet Jock nr 6 genom ett hemmansbyte 1813. I småprotokoll från 1834 framgår att tre inteckningar i Olofs hemman skedde i mars månad på totalt 293 Riksdaler Riksgälds samt ränta. Huvuddelen av skulden var till häradsdomaren Jacob Jacobsson i Gammelgården enligt en förbindelse på 63 Riksdaler 27/12 1831 och en på 70 Riksdaler från 10/1 1834. Han var även skyldig cirka 75 Riksdaler till fältprosten J. G. Boréus och 85 Riksdaler till en handlare. 

Efter detta bodde Olof Brännvall inhyses i Jock fram till 1845 då han och och några av de yngre döttrarna flyttade till hans syster Annas gård i Rödupp. Där avled Olof Brännvall som fattighjon på nyårsdagen 1865. 

Jag har ägnat mig mycket åt att försöka kartlägga Anna Lisas och Olofs liv eftersom jag tycker det här är väldigt intressanta rötter i antavlan! Min förhoppning är att framöver kunna sammanställa min forskning om Anna Lisa i form av en släktbok.








Kopia från husförhörslängd 1814-1825

Kopia från husförhörslängd 1825-1834.

Sidan senast uppdaterad: 2014-06-01

Bilder från Abborrtjärn, Rosfors och Grundträsk

Min farfar brukade ta mig med till Rosfors som alltsedan jag var barn har legat mig varmt om hjärtat. Nybygget vid blivande Rosfors hette Kälsheden och anlades 1823 av sågställaren Marcus Falck i Hälleström. Han överlät rättigheten till brodern Karl Olof Falck (min farfars mormors morfar) som bodde där med sin familj till 1832. Abborrtjärn anlades samtidigt 1823 av sågkarlen och min förfader Josef Tornander som arbetade vid Hälleströms finbladiga sågverk. Josef hade kommit till Alterdalen som arbetare från Kengis bruk i Pajala år 1800. Sonen Karl Petter Öhman bodde sedan där med sin familj fram till 1842 och de sista som bodde i Abborrtjärn flyttade därifrån 1930. Grundträsk krononybygge anlades 1826 och den första som bodde där var Johan Markström från Sjulsmark. Det blev ett ödehemman vid mitten av 1860-talet.







Vybilder från Abborrtjärn 2007 och 2012, foto: Christer Öberg.




Bilder från Rosfors 2007, foto: Christer Öberg


Foto från Grundträsk 2007 den så kallade "Berg-går´n"

Min egen antavla

Det var ett bra tag sedan jag skrev något här på min forskarblogg. Men nu har jag efter nogsamt arbete lagt ut min egen antavla under 8 gen...