lördag 22 mars 2014

Johanna Sundström i Amerika

Mina barns morfars farfars syster Johanna Maria Sundström emigrerade till Michigan, USA. Hon var född i februari 1870 på Sandön i Nederluleå och dotter till Johan (1832-1872) och Albertina Sundström (1833-1909). Som 22-åring reste hon från Stockholm till Michigan den 27 juni 1892. I Amerika kallades hon för "Hannah" och före 1900 gifte hon sig med Emil Peterson, född 1871. De återfinns i folkräkningen 1900 i Inwood, Schoolcraft County i Michigan och maken arbetade som sektionsförman för järnvägen. Omkring 1904 föddes sonen Ralph Sigvard, men enligt en notering i en postilla hemma på Sandön står en anteckning att Johanna avled den 7 maj 1905. Hon blev därmed bara 35 år gammal och hade då vistats närmare 13 år i Amerika.

Urklipp från Census 1900 för Hannah och Emil Peterson.

Efter Hannahs död gifte Emil om sig före 1910 med Hilda och de fick döttrarna Gertrude (1911) och Elna (1913). Ralph bodde fortfarande med familjen 1920 och de bodde åtminstone sedan 1910 i Gladstone, Delta County i Michigan. Emil jobbade fortfarande som förman för järnvägen. Efter Ralphs mormors död 1909 tilldelades han sin avlidna mors arv från hennes hemgård på Sandön. De hade brevkontakt med Ralphs morbror Albert (1866-1958) som köpte lös hans del av hemmanet.  

Senast uppdaterad: 2018-02-28

fredag 21 mars 2014

Släkten Sundström till Sandön


År 1859 kom släkten Sundström till Sandön som är Luleå skärgårds största ö. Det var Isak Sundström från Avan som flyttade dit och han var mina barns morfars farfars morfar.  

Den 2 mars 1859 skrevs ett köpebrev för skattehemmanet Sandön nr 1 med 1/4 mantal i Nederluleå. Köpare för 8500 Riksdaler Riksmynt var bonden och den förre nämndemannen Isak Sundström (1798-1873) från Avan. Säljare var skepparen och lotsåldermannen J. J. Johannessen (1812-1886, född i Norge) och hans hustru Johanna Ulrika Johansdotter (1827-1901), som var född på hemmanet. 


Senare samma år flyttade Isak som hade blivit änkling 1854 ut till Sandön med de fyra yngsta barnen; Albertina (1833-1909), Johan Erik (1837-1915, Avan nr 1), Karl Fredrik (1841-1909, Avan nr 1) och Gustaf Adolf (1843-1907). Ungefär två år därefter flyttade även den äldsta sonen Isak Aron (1828-1896, ogift) dit och han hade varit dräng på Junkön en tid. I december 1859 gifte Isak om sig med änkan Britta Katarina Persdotter (1810-1896, flyttade till Avan på 1880-talet) från Alvik. Senare bodde Isaks dotter Kristina Katarina (1829-1907) som änka på Sandön sedan 1903 och sonen Johan Erik sedan 1913.


I bouppteckningen efter Isaks hustru Anna Helena 1854 framgår att de hade ett för tiden stort jordbruk i Avan. De hade två hästar, 18 kor, fem kvigor, tre kalvar, en tjur, 26 får, 13 lamm och ett svin. De ägde fyra fastigheter och av allt att döma verkar Isak ha varit en viktig person för byn. Bland annat den del av Avan nr 2 som de bodde på köptes av Nederluleå Lantbruksskola som startade 1859. Isak hade även köpt 1/16 mantal av Avan nr 1 för 1500 Riksdaler Riksmynt 1858. Antagligen var det försäljningen av fastigheter som möjliggjorde köpet av hemmanet på Sandön och kanske tyckte Isak att det var ett passande ställe att spendera sin ålderdom på. Han var ju då trots allt 61 år och blev även delägare i Sandöns laxfiske som bestod av sex andelar. När det återstod 2000 Rdr Rmt av köpesumman för hemmanet verkar det som att Isak fick problem med avbetalningarna. Därför blev fastigheten intecknad i december 1860 som säkerhet för de tidigare ägarna som hade flyttat till Luleå stad. Först i november 1863 beviljades Isak det första av tre uppbud för sitt hemman.

Laga skifte för Sandöns två hemman skedde åren 1851-1853 och då beslutades att Lotsåldermannen Johannessens gård skulle flyttas till en ny plats på Udden. Gårdarna stod då mycket nära varandra i Sandöbyn och Johannessens gård ansågs vara mindre kostsam att flytta än Sandön nr 2 (Sandbergs). Ett värderingsinstrument från juni 1853 ger intressanta uppgifter om hur gården var bebyggd: 

Den röda och brädfordrade manbyggnaden av timmer hade 21 fönster och var 17,5 m lång, 7,7 m bred samt drygt 6 m hög till takbandet med brutet tak och med yttertak av bräder. Den bestod av två våningar indelad i fem rum och förstuga på den nedre och fyra rum och förstuga på övervåningen. Alla rummen på nedervåningen var inredda, köket hade mur av tegel, varmtak av bräder och väggarna var målade med gul vattenfärg, kökskammaren var vitmålad med kakelugn av tegel, hörnkammare med målade väggar och spis av tegel, innerkammare med gulmålat tak och spis av tegel, mittikammare med målade väggar och spis. Alla rum hade golv och från förstugan ledde en trappa upp till övre våningen som bestod av en sal med golv, innertak av bräder, spis av tegel, en mellanstuga med golv, brädtak och spis samt två kamrar med spisrum utan golv och innertak. För transport av stenfoten beräknades 130 lass à 15 lass per dag och närmare 9 dagsverken och för stommen, murar, dörrar och fönster beräknades 150 lass eller 10 dagsverken. Kostnaden för detta uppskattades till 349 rdr banco.

Uthusen bestod av: 
  1. Portbyggnad gammal (18,4 m lång, 6,8 m bred och 20 varv hög under brädtak. Inredd med källarbod med vind, port med vind, vedhus med kornlada på vinden (flyttkostnad 48 rdr, 45 skillingar och 4 runstycken).
  2. Källare under källarboden med väggar av gråsten och tegelvalv (3 m lång, 2,7 m bred och 2,1 m djup under valvet i mitten av källaren (flyttkostnad 49.21.4).
  3. Fähus av timmer och nävertak (23,1 m lång, 7,1 m bred, 17 varv hög inredd i fähus med spis, lider, foderbod, stall, 2 stallbodar och lider vid stallen (flyttkostnad 53.32).
  4. Brunn. Grävning av en 2,37 m djup brunn som till hälften nytimras (kostnad 24).
  5. Fårhus. Utruttet (flyttkostnad 2.17.1).
  6. Ria med nävertak (9,5 m lång, 8,9 m bred och 20 varv hög inredd med mur och en loge (flyttkostnad 44.32).
  7. Härbre brädfodrat med brädtak (5,3 m lång, 4,4 m bred och 20 varv hög (flyttkostnad 17.37.4).
  8. Bagarstuga under nävertak (4,7 m i fyrkant, 13 varv hög med bakugn och spis som var bristfällig (flyttkostnad 19.42.8).
  9. Sommarladugård (flyttkostnad 7.35.2).
  10. Båthus under brädtak (9,8 m lång, 7,4 m bred och 18 varv hög med vind (flyttkostnad 14.32).
  11. Sjöbod med nävertak (8 m lång, 5,9 m bred och 18 varv hög jämte landgång (flyttkostnad 16.32).
  12. Badstuga med brädtak (8,3 m lång, 5,9 m bred med mur och torklavar (flyttkostnad 35.44).
  
Flyttkostnaden för hela gården blev totalt drygt 684 rdr banco och det skulle fördelas lika mellan de två hemmansägarna. Skiftet avslutades 1854 men det dröjde tio år innan det blev fastställt av ägodelningsrätten. Våren 1861 sålde Isak avverkningsrätt på 30 år för 4000 Rdr Rmt till ångsågen vid Oskarsvarv. I januari 1863 sålde han hälften av hemmanet (1/8 mantal) till sin blivande 30-åriga dotter Albertina. Vanligtvis överläts gården till den äldsta sonen, men här blev det en yngre dotter och köpesumman var 1500 Rdr Rmt med diverse förbehåll, vilket var den tidens pension. Det var för övrigt samma summa som Isaks del av Avan nr 1 hade blivit intecknat för hösten innan. Ägorna skulle delas efter en av Isak utstakad plan genom sämjedelning och skogen skulle brukas gemensamt för husbehov. I köpet ingick ingen annan åbyggnad än den gamla övervåningsmanbyggnaden (ovan) och uthusen som då fortfarande stod kvar på den gamla tomten. Hela summan för Albertinas köp var betald hösten 1865. I oktober 1867 sålde Isak sin resterande del av hemmanet för 1500 Rdr Rmt till den yngsta sonen G. A. Sundström (1843-1907). För det köpet gällde också diverse förbehåll, bland annat att han och hans hustru skulle behålla hela nya stugan med bryggstugukammaren. Den mangårdsbyggnaden uppfördes alltså under första hälften av 1860-talet och står fortfarande kvar men har varit öde under lång tid.


Foto av den nya gården från Svenska Gods och Gårdar 1942.

På grund av inteckningar och att ingen ny lagfart hade blivit gällande, såldes hela hemmanet med Isak som gäldenär på offentlig och exekutiv auktion på julaftonen 1869 (beslut av Landshövdingeämbetet i oktober). Som avslagssumma antogs 10 000 Rdr, men sänktes till 6500 Rdr Rmt och ropades in av den förre kyrkvärden Johan Nyström. I mars 1870 överlät han hälften av hemmanet till Albertinas make J. J. Sundström och den resterande hälften till G. A. Sundström. De fick betala 3250 Rdr Rmt vardera och med det var alla parter nöjda. Hösten 1873 avled Isak Sundström av bröstinflammation, 75 år gammal.

Albertina hade gift sig i november 1864 med bondsonen Johan Jacob Sundström (1832-1872) från Långnäs nr 7. Hans far var nämndemannen Abraham Sundström. I äktenskapet föddes barnen Isak Johan (1865-1865), Johan Albert (1866-1958), tvillingdöttrarna Anna Helena (1867-1883) och Maria Katarina (1867-1867), Johanna Maria (1870-1905, USA) och Sofia Albertina (1872-1909, ogift). I slutet av augusti 1866 begärde maken att laga skifte skulle genomföras för hela hemmanet mellan honom och svärfadern Isak. Men det ville inte Isak som hänvisade till den sämjodelning som hade gjorts mellan delägarna så sent som i juni, samt till den tredje punkten i köpebrevet till dottern Albertina. Där hade Isak klargjort att skogen skulle brukas gemensamt till husbehov, men att respektive ägare från odlingsmarken i väster skulle ha rättighet att under fem år få avyttra högst 500 famnar kastved. Det kände dock inte svärsonen till och han ansåg att sämjodelningen inte hade någon betydelse eftersom alla ägor inte hade blivit delade. Avrösningsjorden, dvs. skogen hade uteslutits och Johan ansåg att det var där en väsentlig del av hemmanets framtida värde fanns.

Makarna Sundström flyttade gården till den nuvarande platsen på Udden och boningshuset bör ha varit flyttat runt år 1867. Alla byggnader förutom bagarstugan hade hunnit flyttas då Johan strax efter sin 40-årsdag avled hösten 1872. Enligt bouppteckningen hade de då 1 häst, 4 kor, 2 ungkor, 1 kviga och 10 får. Summan på deras egendomar blev 4860 Rdr och efter skulder blev behållningen 3260 Rdr. Nästa ägare blev sonen Albert och gården är fortfarande kvar i släkten. Albertinas bror Gustaf Adolf gifte sig 1871 med Johanna Lovisa Sundström (1843-1919), som var en syster till Johan ovan. Deras äktenskap blev dock barnlöst och gården gick ur släkten.


Urklipp från folkräkningen 1880 för de två Sundströmsfamiljerna och gårdarna på Sandön  nr 1.


 
Albertina och troligtvis brodern Johan Erik Sundström (1837-1915, 
och levde sina sista år på Sandön).


Gården på foto i Svenska Gods och Gårdar 1942.


Vy framför huset med Albert till höger.
Bybor sågar isstycken till iskällaren och i bakgrunden Sundströms gård.

Dottern Johanna Sundström (1870-1905) emigrerade till Nordamerika i juni 1892. Hon gifte sig före år 1900 med den två år yngre Emil Peterson från Nederluleå. I folkräkningen 1900 återfinns de i Inwood, Schoolcraft County i Michigan och Emil jobbade som förman för järnvägen. De fick sonen Ralph Sigvard 1904, men i maj 1905 avled "Hannah" vilket har noterats i en postilla hemma på Sandön. Emil gifte om sig och 1910 bodde familjen i Gladstone, Delta County i Michigan. Han jobbade som förman för järnvägen. Familjen hade kontakt med släkten på Sandön och Alberts hustru Hulda brukade hjälpa honom att skriva brev. När Albertina dog blev Ralph ägare till en del av hans mammas arv i hemmanet, men Albert löste ut honom genom köp.

Kopia från Census 1900.

Senast uppdaterad: 2014-03-22

Olof Öberg

Olof Andersson Öberg (1750-1835) hette min farfars farfars farmors far. Han var född 1750 i Kopparnäs i Piteå socken i Norrbotten och hans föräldrar var Anders Olofsson Öberg (1720-1771) och Sigrid Andersdotter (1720-1789). Olof växte upp med tre systrar Helena (1747-1786), Kerstin (1752-1760) och Kristina (1764-1839). Fadern hade flera förtroendeuppdrag som nämndeman, sexman och riksdagsman och han hade lyckats skaffa sig något av den högsta tänkbara status en bonde kunde ha på den tiden. Olof fick överta hemgården Kopparnäs nr 11 efter faderns tidiga död i Stockholm i slutet av året 1771.


Kyrkvärd

År 1773, 23 år gammal blev bonden Olof Andersson Öberg kyrkvärd i Öjebyn tillsammans med Jacob Andersson. Kyrkoherden hette Theophilus Ol. Gran (1723–97). Andra och senare kyrkvärdar tillsammans med Olof var Erik Lundman och Christoffer Andersson och sedan 1799 var Jonas Nordvall (1748–1816) kyrkoherde. Kyrkvärdsämbetet är den äldsta lekmannafunktionen i den kristna församlingen och inom Svenska kyrkan har uppdraget i långa tider ansetts som det förnämsta uppdraget för en lekman. I varje socken utsågs två kyrkvärdar och deras huvuduppgift var att ansvara för kyrkans ekonomi. Kyrkans förmögenhet skulle noggrant förvaltas och räkenskaper avlades vid påsk. Kyrkvärdarna medverkade vid gudstjänsten där de bar fram vin och oblat till nattvarden och tog upp kollekt. De ansvarade för redovisningen av den upptagna kollekten, hade jämte kyrkoherden även ansvar för förteckningen över kyrkans inventarier samt för byggnation och underhåll av kyrkan.

Eftersom kyrkans räkenskaper finns på mikrokort, så har jag haft möjligheten att läsa och studera dem. Det är en mycket intressant men tidskrävande läsning. Den 23 april 1786 kan man exempelvis läsa att Olof Öberg i Kopparnäs fick ersättning för 300 st. 5 tumsspik (21 skillingar och 4 runstycken). På samma sida framgår det att kyrkvärdarnas löner tillsammans utgjorde 1 riksdaler och 16 skillingar vardera. Räkenskaperna undertecknades av kyrkoherden och kyrkvärdarna och Olofs namnteckning ”Ol: A:son Öberg” återfinns de flesta åren mellan 1773–1806. Sannolikt har Olof också själv skrivit en del av räkenskaperna. 

Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1774.
Sista gången jag har hittat att Olof fick ersättning var den 19 april 1807: ”Kyrckovärden Öberg för skjuts och Drick Vinet, hämtning från Staden, 18 skiling”. I husförhörslängden för åren 1807–17 tituleras han fortfarande som kyrkvärd och då ett barnbarn döptes i december 1810 angavs han också som kyrkvärd. Men det verkar ändå som att Olof slutade sitt uppdrag år 1806, dvs. efter ungefär 33 års tid. Enligt en bänkdelningslängd från 1770 satt Olof Andersson Öberg på rad 15, plats 4 och år 1801 satt han på bänkrad 13, plats 3 i gamla kyrkan. Under 1770-talet titulerades kyrkvärdarna dessutom som Sockenfullmäktige, så de verkar som att de även satt som ledamöter där, dvs. sockenombud och troligen handlade det om att de fick representera socknen i något officiellt sammanhang.

Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1783.

Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1786.


Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1806.

Hovinköpare

Sedan år 1798 tituleras Olof Öberg som ”Hofinköpare” i mantalslängderna och släkthistorien låter berätta att han var kunglig uppköpare av vilt och skinn. En hovinköpare var i äldre tider en person som hade befogenhet att göra inköp av förnödenheter och annat för hovets räkning. De drev affärer och gjorde inköp till bästa pris för hovet, så det här var något av ett hedersuppdrag och en ärofylld titel. Även i Luleå fanns en Hovinköpare Jacob Andersson Bäck (f. 1740 i Nederkalix), men troligen var det bara ett fåtal totalt i hela Norrland. Olof ägnade sig åt denna handel i mer än 20 år, så han måste ha varit en passande person som tyckte om uppdraget. Enligt muntlig tradition ska Olof ha befunnit sig på maskeradbalen på operan i Stockholm då Gustav III mördades 1792, men något säkert belägg för detta har inte kunnat hittas. Däremot är det mycket möjligt att han hade besökt operan vid hans resor ner till huvudstaden. Vidare berättas det att Olof ska ha fått medalj för plikttrogenhet i sin handel, men det har inte heller gått att bekräfta ur tillgängligt källmaterial.


Urklipp från mantalslängden 1798 där Olof Öberg tituleras som Hofinkjöparen"

Det verkar som att Olof började med handel redan på 1780-talet och kanske var det då han började skaffa sig kontakter som ledde honom till det lite speciella uppdraget. Detta framgår i Johnny Sandkvists böcker om Rosvik där han skriver att Rosviks byamän seglade med varor till huvudstaden två gånger per år med bondeseglaren Landtros åren 1787–90. I ett protokoll från 1787 framgår det att kyrkvärden Olof Öberg, Erik Larsson och Per Roslin (troligen Olof Öbergs styvfar) i Rosvik hade förtullat varor till Blockhusudden i Stockholm:

”Widare företedde Herr Lands Fiscalen ett utdrag av Bleckhusuddens Tull Kammares i Stockholm Specialer, för Juni, Juli och Augusti månaders 1787 thermed han wille styrka att Olof Öberg den 13 Juni, Erik Larsson ifrån Roswik den 22 Juli och Per Roslin den 16 Augusti förtullat tillsammans Tre hundrade åttåtio tre Tolfter enkla Bräder, Sjuttionio Ett halft tolft dubbla, Ett hundradett ett halft Tolft botten Bräder, Nittiosex ett halft Tolft furu tillior, Ett hundrade Siuttiotre Tunnor tjiära, Ett hundrade Ett o fira Kalfskin, Twå hundrade fyratio nio Harskin, Siu getskin, Sex ett fjerdedels timmer Gräwärk, åtta stycken Härmeliner, femtionio Alnar wadmar, Tretton ett halft lispund lin, femtiosiu pund Renhorn, Tiuguen stycken röckta Laxar, ett lispund Torra Gäddior, och Tjugunio tre fjerdedels pund Smör.

Specifikation

  4956          st                  Enkla bräder
    954                              Dubbla bräder
  1218                              Bottenbräder
  1158                              Furutiljor
21732          liter              Tjära
    104          st                  Kalvskinn
    249                              Harskinn
        7                              Getskinn
    250                              Gråverk (ekorr- och rävskinn)
        8                              Hermelinskinn
   35,4          m                 Vadmal (tyg)
 114,75        kg                Lin
   24,2                              Renhorn
   21             st                 Rökta laxar
     8,5          kg                Torra gäddor
   12,6                             Smör


Utdrag ur Blockhusuddens Tullkammare 1787 
Den 13 juni 1787 förtullade Olof Öberg, 22 juli Erik Larsson och 16 augusti Per Roslin. Lästetalet på fartygen som Olof Öberg och Per Roslin var med på var 37½ och det var Landtros lästetal som därmed gjorde två handelsresor sommaren 1787.

I samband med resorna uppstod en del konflikter om varor som inte blev gottgjorda och som gick till Häradsrätten. Vid tinget den 27 september 1791 behandlades mål rörande sjöresorna 1790 och då krävde Olof Öberg att Olof Engberg skulle ersätta honom för följande varor ombord på Landtros 1790 då Engberg hade varit skeppare: 1 rdr lämnat på en tunna korn, samt för 2 pund smör, 4 rdr, 10 sk och 8 runstycken, 3 tomma smörbyttor 18 sk och 8 rst, samt för 1 tom tjärtunna 10 sk och 8 rst.

I ett utslag den 18 januari 1792 behandlades målen från resorna till Stockholm 1790. Då hade Elias Andersson i Rosvik och Olof Andersson Öberg i Kopparnäs för hela rederiets vägnar avtalat med Olof Engberg att vara skeppare mot en ersättning på 6 rdr och 32 sk, samt dagsverken av alla delägare i fartyget. Trots det förnekade Engberg till en början att han hade varit skeppare. I ett mål mot Olof Öberg, anförde Engberg att han hade gett 9 pund gäddor till Öberg, samt att denne borde gottgöra honom med 20 sk på en häst. Öberg påstod att Engberg hade uppfört allt på den andra räkningen. Rätten fann att i anseende till motstridiga uppgifter, parterna vid 2 rdr vite, sig inställa vid nästa ting med alla räkningar och handlingar. Den 16 januari 1793 dömde rätten Engberg att ersätta Öberg med 1 rdr och 24 sk, samt att alla fordringar å ömse sidor skulle avskrivas.

Det är möjligt att dessa handelsresor var orsaken till att Olof fick uppdraget som inköpare. Dock har jag inte kunnat fastställa när han slutade med sin handel, 1816 angavs han fortfarande som Hovinköpare och då hustrun dog 1822 noterades han som ”f. Hofinköpare”. Antagligen var han med på flertalet handelsresor till Stockholm för att överlämna sina inköp till hovet. Enligt Jan Brungius vid Slottsarkivet, vet man väldigt lite om hur inköpen fungerade. I hovets lönelistor nämns inga Hovinköpoare, men enstaka uppgifter kan finnas i de omfattande räkenskaperna. De upptas ibland i hovets räkenskaper och hovförtäringen men åtminstone 1800 och 1809 har inte Olof Öberg påträffats där. 

Familjen

Olof gifte sig första gången 1774 med Margareta Andersdotter (1752–76) från Rosvik och de fick sönerna Anders (1775–1832, bonde och riksdagsman 1823) och Olof (1776–86, dog genom drunkning), men hustrun dog i barnsäng nio dagar efter sonen Olofs födelse. I november 1778 gifte Olof om sig med gästgivardottern Katarina Johansdotter (1756–1822) från Jävre nr 1 och de fick följande sex barn: Anna (1781–1809, gift 1801 med gästgivaren Olof Berglund i Porsnäs), Katarina Helena (1782–1865, gift 1810 med drängen, sjömannen och bonden Olof Åström i Porsnäs och de var min farfars farfars farföräldrar), Margareta Kristina (1784–1816, gift 1811 med soldat Nils Nordsten i Kopparnäs), Sigrid (1786–86, dog 8 veckor enligt dödbok), Britta Elisabeth (1790–1880, gift 1832 med Johan Lundgren i Kopparnäs nr 10:5) och Johan (1794–1816, dog som ogift dräng och hade varit med som jungman på en sjöresa till Stockholm 1814). 

Urklipp från förhörsboken 1807-1817.

Hemmanet överläts genom köp år 1800 till den äldste sonen Anders, men enligt mantalslängderna förestod Hovinköpare Öberg gården fram till 1810. Hustrun Katarina avled vid 65 års ålder av tvinsot våren 1822. Bouppteckning gjordes den 15 juni och summan på deras lösa egendom uppgick till 1355 riksdaler banco och behållningen efter små skulder blev 1345 rdr. De hade saker av silver till ett värde av 168 rdr och hela 837 rdr utgjordes av reverser och kontanter. Det verkar som att familjen hade det rätt bra ställt och att de var relativt välbärgade på den tiden. Olof verkar också ha lånat ut pengar mot ränta. På grund av flera års missväxt i slutet av 1820-talet uteblev de förgångsgrödor som gällde enligt köpevillkoren för hemmanet och därför blev sonen Anders skuldsatt till sin far. Efter sonens död 1832 blev sonsonen Olof Andersson Öberg (1811–85) ägare till gården med fortsatt ökande skulder. På grund av detta hamnade han i konflikt med sin farfar och gjordes arvlös och skulderna fördelades på hans syskon. Olof d.y. ägde bara hemmanet under några år och blev därefter bosatt inhyses.

Den före detta skattebonden och Hovinköparen, Olof Öberg avled den 15 augusti 1835, 85 år gammal. Den 25 juli tidigare samma år hade han skrivit ett testamente som inleddes med: ”Medan den högste Guden ännu förlänar mig sundt förstånd och redig sinnesförmögenhet, vill jag hafva gjorde följande testamentariska disposition (…)”. En bouppteckning  gjordes den 3 september 1835 och summan på inventarierna blev hela 1750 rdr banco. Efter avgående poster på 153 rdr blev behållningen 1596 rdr och saker av silver hade ett värde på 217 rdr. Den största delen av behållningen utgjordes av reverser. Av detta kan man dra slutsatsen att Olof var något av en förmögen man bland allmogen på sin tid. Han verkar också ha lånat ut pengar till behövande eftersom det var många som hade skulder till honom.

Senast uppdaterad: 2016-01-19

Släktnamnet Öberg

I min släktforskning har en viktig del varit att ta reda på mitt släktnamns historia, något som jag har lagt ner mycket tid på. Det visade sig att det är tack vare min farfars farfars far Johan Olofsson Öberg (18 24-1908) i Håkansön, Piteå i Norrbotten som jag bär efternamnet Öberg. Vid 20-års ålder flyttade han 1844 till Haparanda i Nedertorneå för att tjäna som dräng i två års tid. I samband med flytten började han använda namnet Öberg som sitt tillnamn, troligen samma år och han hette även Olofsson efter sin far. Johan var född i Porsnäs, Piteå och blev genom giftermål bosatt i grannbyn Håkansön och han är därmed släktens stamfader.

Vid den här tiden började det bli vanligare i bondesamhället att ta sig ett tillnamn efter det sedvanliga och gamla namnskicket patronymikon, som bildades genom genitiv av faderns namn följt av son eller dotter (ex. Olofsson). Fadern hade tagit sig tillnamnet Åström då han i början av 1810-talet jobbade som sjöman och troligen var det namnet inspirerat från gården han bodde på.

 

Foto av Johan Olofsson Öberg samt urklipp från Nedertorneå förhörsbok.

Det skulle visa sig att namnet Öberg sedan tidigare fanns i släkten på Johans mammas sida, Katarina Helena Olofsdotter Öberg (1782-1865). Hon var en dotter till bonden, kyrkvärden och Hovinköparen Olof Andersson Öberg (1750-1835) i Kopparnäs-Bertnäs, Piteå. Olofs far Anders Olofsson Öberg (1720-1771) var den första som började använda släktnamnet Öberg. Anders är stamfader för Öbergssläkten från Kopparnäs. Han hade tagit över hemgården i byadelen Bertnäs efter faderns död 1741 och hade förtroendeuppdrag som nämndeman, sexman och riksdagsman. Även hemmanet fick gårdsnamnet Öberg då prästerna inför husförhörslängden som började 1789, ålades att namnge varje gård. Anders var enda sonen till bonden och nämndemannen Olof Jacobsson Spiring (1664-1741) och hans tredje hustru Elsa Andersdotter (1673-1750). Som enda barnet fick Anders säkert tidigt lära sig vett och etikett av sin far som jobbade lång tid vid tinget. 

Det verkar som att det var i samband med att Anders blev riksdagsman 1760, som Öberg blev hans vedertagna efternamn. Antagligen ville han då ha ett namn som gjorde det enklare att känna igen honom istället för att bara kallas för "Anders Olsson". Namnet Öberg är ett så kallat tvåledat naturnamn och det blev tidigt ganska vanligt förekommande i Piteå, måhända associerat på kyrkan i Öjebyn. Antagligen har varje släkt sin egen historia till namnets tillkomst. Det var för det mesta ett ortsnamn som gav inspiration till naturnamnen och ofta kan det röra sig om ganska långsökta associationer. Man tog ett passande förled ofta utifrån ett ortsnamn och kombinerade med ett valfritt efterled, så att resultatet uppfattades som ett lämpligt efternamn. Lämpliga namn var sådana som påminde om andra namn. De äldsta naturnamnen kan vara från 1600-talet och namnbruket kan vara inspirerat från Tyskland där liknande namn förekom. Bland den svenska allmogen började det bli vanligare att ta sig ett släktnamn i början av 1800-talet.

Anders var född i Öjebyn våren 1720 (flyttade till Kopparnäs med sina föräldrar 1722) och jag tror att födelseorten avsåg det första ledet i släktnamnet. Efterleden blev det naturförknippade ordet berg och därmed bildades till- och släktnamnet Öberg. I kyrkböckerna framgår däremot varken att Anders var riksdagsman eller att han använde sig av namnet Öberg, han angavs bara som "Anders Olsson". I domböckerna återfinns han med släktnamnet Öberg 1758 och för att se om han kan ha förekommit med namnet där även tidigare, så har jag gått igenom Piteå Häradsrätts domböcker och småprotokoll. Det resulterade i att jag hittade två småprotokoll daterade 26 februari 1741 med fullmakter till Sockenskrivarvalet, som blev attesterade av "And: Olson Öberg" och "Anders Olson Öbergh". Det ena avsåg en person från Kopparnäs och det andra från grannbyn Porsnäs.

Jag hittade även ett tredje protokoll från 11 februari 1744 som undertecknades av tolv- och värderingsmannen Johan Jonsson i Kopparnäs och verkar ha skrivits av ”Anders Olsson Öbergh”. Sannolikt är detta "rätt" Anders som i så fall använde sig av namnet redan 1741 och fyllde 21 år den våren. Att attestera protokoll var egentligen inte något märkvärdigt, man intygade bara att det som var skrivet var korrekt. Jämför man handstilen med dessa och senare, så tycker jag även där att det finns likheter. Öbergssläktens stamfader Anders Olofsson Öberg avled under riksdagen i Stockholm den 6 december 1771 och begravdes på Riddarholmens kyrkogård.

Släktnamnet Öberg har nu funnits i min släkt i tio generationer när jag räknar Anders som nr 1 och mina barn som nr 10 och det har nu (2016) gått 275 år sedan Anders attesterade småprotokoll. Då var året 1741.

Småprotokoll attesterat av And: Olson Öberg 1741.
Det andra småprotokollet attesterat av Anders Olson Öbergh.

Besvärsskrivelse undertecknad av Anders Olofsson 1755.
Småprotokoll skrivet av Anders Olsson Öberg 1744.
Underskrift av riksdagsman Anders Olofsson Öberg 1762.
¨
Anders underskrift 8 april 1771.

Underskrift av riksdagsman Anders Olofsson Öberg 1771.

Andra personer som tidigt använde Öberg som tillnamn var furiren och fältväbeln Johan Persson Öberg (1696–1767) som flyttade från Öjebyn till Porsnäs runt 1736. Denne var förövrigt en bror till min Ff ff ff ff Olof Persson (1698–1743) i Porsnäs 11 i Lakafors. Även på granngården Kopparnäs 13 i Bertnäs bodde en nämndemans familj som hette Öberg sedan slutet av 1700-talet. Delar av den släkten flyttade till Öjebyn och till Älvsbyn.

Senast uppdaterad: 2016-03-20

Riksdagsman Öberg från Piteå

Anders Olofsson Öberg (1720-1771) hette min farfars farfars farmors farfar och han var bonde i Kopparnäs, Piteå i nuvarande Norrbottens län. Han kom att ha flera förtroendeuppdrag och sannolikt var han en känd och omtyckt person i Piteå och i dåvarande Västerbottens län. Anders som är stamfader för Öbergssläkten från Kopparnäs, avled under riksdagen i Stockholm i slutet av året 1771.

Anders föddes våren 1720 i Öjebyn nr 38=39 som det enda barnet till bonden och nämndemannen Olof Jacobsson Spiring (1664-1741) och hans tredje hustru Elsa Andersdotter (1673-1750). År 1722 bytte familjen hemmanet mot Kopparnäs-Bertnäs nr 10=11. Fadern som hade ett förflutet som soldat var nämndeman under lång tid och säkert fick sonen Anders tidigt lära sig vett och etikett av sin far. Antagligen var det han som under namnet "Anders Olsson Öberg" attesterade två småprotokoll år 1741. Det ena rörde en personer från Kopparnäs och det andra en person från grannbyn Porsnäs. Även ett tredje och liknande protokoll finns från 1744.

När Anders Olsson var 21 år övertog han hemgården efter faderns död och 1746 gifte han sig med  Sigrid Andersdotter (1720-1789) från Långnäs. I äktenskapet föddes de fyra barnen Helena (1747-1786), Olof (1750-1835), Kerstin/Kristina 1752-1760) och Kristina (1764-1839). Den 12 juli 1755 hölls ett val i Piteås sockenstuga för att utse en kandidat till riksdagen 1755–56. Den då 35-årige Anders Olofsson i Kopparnäs fick 125 av allmogens röster och det var överlägset flest. Men detta accepterades inte av Luleå, Kalix och Råneå socknar som gemensamt hade röstat fram en Anders Andersson från Innanbäcken. Trots en lång besvärsskrivelse från Anders i Kopparnäs beslutade riksdagen den 29 oktober 1755 att ge fullmakten till Anders Andersson. Läs Olof Öbergs avskrift av Anders Olssons besvärsskrivelse >>


Underskriven besvärsskrivelse av "Trognaste och beredvälligaste medbroder
Anders Olofsson ifrån Kopparnäs. Pithea Socken eller Härrad utskickadt
Rijksdags fullmacktige".

Fem år senare blev Anders Olsson framröstad som bondeståndets representant för Västerbottens "norra contract" till riksdagen 1760-62. Den då 40-årige Anders återfinns under namnet Anders Olsson Öberg och skulle bevista tre riksdagar. Han återvaldes 1769-70 och 1771–72. Dessutom var han från ungefär 1759 sexman (dvs. förtroendeuppdrag som kyrkans ordningsman) i Piteå och 1763 blev han även nämndeman (det hade även hans far och farfar varit och det var en syssla som ofta gick i arv). På 1750-talet uppförde Anders Olofsson Öberg en ny gård i Kopparnäs som lär ha varit en för tiden stor och ståtlig ”riksdagsmannagård” med 13 fönster. Det ansågs vara en ovanligt stor gård för den tiden och det var det största huset i byn då. Gården brann ner 1861 och ersattes samma år med den nuvarande och mindre gården som skulle finnas i släkten fram till 2005.

Valbarhetsvillkoren till bondeståndet följde i stort sett rösträtten och riksdagsmännen höjde sig i allmänhet över sina väljare både när det gällde social ställning, förmögenhet och bildning. Många riksdagsmän var nämndemän och häradsdomare, som genom sin lagkunnighet (de flesta hade Svea Rikes lagbok i sin ägo) var den dominerande gruppen inom bondeståndet.

Antalet riksdagsmän i bondeståndet 
1760-62: 143
1765-66: 147, varav 11 avlidna, 2 reste hem pga sjukdom och 7 uteslöts
1769-70: 161, varav 5 avlidna och 1 uteslöts
1771-72: 173, varav 12 avled och 2 uteslöts

Av de totalt 450 riksdagsmän som bevistade frihetstidens fyra sista riksdagar, var 268 nämndemän, 18 rusthållare, 4 gästgivare, 14 bergsmän och 1 fjärdingsman, 16 danneman, 87 bönder. Av 268 nämndemän var 1 rusthållare och 1 gästgivare. Antalet nämndemän i bondeståndet har ansetts vara 50 % eller mer.

Vid 1760-62 år riksdag utgick arvode till varje riksdagsman med 7 ½ daler kopparmynt per dag. På grund av penningvärdets fall ansåg bondeståndet vid såväl 1765-66 som 1769-70 års riksdagar, att 9 daler kopparmynt per dag var minimum för att en riksdagsman skulle klara livsuppehället i Stockholm. Vid 1771-72 års riksdag begärde bondståndet minst 3 daler kopparmynt per dag.

Riksdagarna var långa under frihetstiden och utsträcktes långt utöver de tre månader, som stipulerades i riksdagsordningen. Frihetstidens två längsta riksdagar var 1760-62, som pågick i 20 månader, och 1765-66 års, som varade 21 månader. 1769-70 varade i drygt nio månader och 1771-72 i 15 månader. Riksdagarna öppnades och avslutades på rikssalen av kungen.

Riksdagen 1760–62

Riksdagen sammanträdde i Stockholm den 15 oktober 1760 och fortsatte sitt arbete där till den 21 juni 1762. Vid omröstningar och debatter samlades riksdagen i Rikssalen på Kungliga Slottet tillsammans med kungen. Rikssalen byggdes för ståndsriksdagen och togs i bruk 1755. De respektive ständerna sammanträdde mellan riksdagssessionerna på olika platser, varav bondeståndet höll till i Bondeska Palatset. Bondeståndets talman var Herr Olof Håkanson från Blekinge. Västerbottens tre riksdagsfullmäktige utgjordes av Anders Olsson Öberg från Piteå, Jon Gabrielsson från Bygdeå och Mats Pålsson Rippi från Sodankylä. Öberg och Gabrielsson var förhållandevis aktiva och författade flera propositioner, så kallat ”ödmjukt memorial” om dagsverkspenningar i Västerbotten 29 juli 1761, tullfrihet på medikamenter vid apoteket i Umeå 14 september (som godkändes redan 22 september), samt om lappmarken 14 juni 1762. Anders skrev dessutom ett brev till Piteås sockenstämma i mars 1762 angående sockenstugans inlösande på Biskopssätet där han föreslog att varje hushåll skulle vara med och betala 15 öre kopparmynt.

4 november 1760 utnämndes Anders Olsson och Mats Rippi från Västerbotten till ledamöter i allmänna besvärsdeputationen.
18 december utnämndes Anders  Olsson Öberg och Jon Gabrielsson från Västerbotten till ledamöter i stora deputationen.

24 januari 1761 skulle ledamöter från varje län utses för att få vara med vid kungliga slottets middag för att fira kronprinsens 16-årsdag (Gustav III). Det blev totalt 27 personer och däribland fanns bondeståndets Anders Olofsson från Västerbotten.
12 mars. Vid omröstning angående ett lån på en miljon riksdaler från utlandet, svarade samtliga tre från Västerbotten ja och det blev det övervägande resultatet av röstningen.
16 mars. ”Talemannen anmälte, at den av Riksens Ständer äskade underrättelse angående de öfrige Herrar Riksens Råd, som tillstyrkt Sweriges deltagande i kriget utan Ständernes sammankallande, numera ifrån Secrete Utskottet inkommit. Var och en fick yttra sina tankar. Anders Olsson förmälte: Saken bör gå til Stora Deputation”. Talmannen framförde att ledamöterna övervägande stod bakom Sekreta Utskottet, men att en omröstning skulle hållas. Öberg och Gabrielsson röstade då mot, medan Rippi var för.

Den 25 januari 1762 utnämndes Anders för andra gången som en av 26 ledamöter till kungliga slottets fest och middag samma dag för att fira kronprinsens födelsedag.
24 april. ”Scholebetieningen i Hernösand och Pitheå. 3:o Secrete Utskottets extr. Prot. af d. 10 Martii sistl. rörande collegernes wid Hernösands och Pitheå scholar löners förbättring med mera, hwilket mål d. 2 förwekne April blifwit hwilande. Härwid lät st[ånde]t sig äfwen föreläsas Riksdagsfullmägtigens Anders Olsson Öberg[s] til stånde ingifne memorial af d. 19 i sidstnemde månad, hwarigenom han uppå anförde skäl hemställer, om icke Secrete Utskottets fören:de extr. prot. måtte bifallas med det wilkor och förbehåll, antingen at den föreslagne spanmålslönen må tagas af den cronan behållne jordeboks- och afradsspanmålen i länet eller ock, om den äntel. skulle tagas af cronotiondeöfwerskottet, scholaebetienterne då icke måtte ega frihet at fordra den in natura och plåga Allmogen med kostsam försel el. förhögning i priset utan alltid wara förbundne at derföre taga lösen efter årl. markegången. Häröfwer resolverades som st[ånde]t extr. prot. derom nermare utwisar.”
14 juni. ”Kammar-, economie- och commercedeputations betänkande af d. 19 Maii sistl. Angående allmänna hushållningen i Lappmarkerna uplästes och blev hwilande til en annan gång. Hwarefter ståndet lät sig föredragas ett af Riksdagsfullmägtigen ifrån Wästerbottn Anders Olofson Öberg til ståndet ingif:t memorial af detta dato, innehållande någre påminnelser wid Kammar- oecon. och commercedeputations betänkande och förslag at i de Lappmarker, som höra til Wästerbottns Södra och Norra contracter, måge förordnas särskilte domare med mera. Målet blef på åtskilliges begäran hwilande til en annan gång”.


Underskrifter 14 juni 1762 av Anders Olofsson Öberg
och Jonas Gabrielsson från Västerbotten.

Anders uppdrag som nämndeman 1762–66

Anders blev inte vald till riksdagen 1765–66. Sannolikt var orsaken till det att han 1762 blev utnämnd som bondeståndets ledamot i en av kungen tillsatt råskillnadsdeputation med uppgift att lösa gränstvisterna mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele lappmark. I ett kungligt brev 7 september 1762 titulerades Anders som riksdagsman och sedan 1763 som nämndeman tillsammans med Erik Andersson från Ångermanland. Sammanträden hölls på olika ställen i gränstrakterna och deputationen förhörde befolkningen om vilka som var de hävdvunna gränsmärkena. Redan 1756 framförde Adolf Fredrik behovet av fler lantmätare i Västerbotten, samt inrättandet av en råskillnadsdeputation sammansatt av ståndsrepresentanter. Den 10 september 1766 fattade ständerna sitt beslut av den totalt 37 mil långa gränsen och det fastställdes av konung Adolf Fredrik en vecka senare.

Riksdagen 1769–70

Riksdagen sammankallades den 19 april och förlades till Norrköping och pågick till den 6 februari 1770. Till denna riksdag var det många nya riksdagsmän, varav Riksdagsfullmäktige för Västerbotten bestod av följande sex personer: Anders Andersson från Umeå, Anders Olofsson från Kopparnäs i Piteå, Johan Nilsson från Övertorneå, Grels Andersson från Nederkalix, Jonas Gabrielsson från Bygdeå och Per Larsson från Skellefteå.

25 april. 15 ledamöter utnämndes till deputationen att hos de andra stånden betyga ståndets ”fägnad öfwer deras lyckelige hitkomst” och för Västerbotten blev det Anders Olsson Öberg.
1 maj. Beslutades att från varje län skulle en ledamot utnämnas till bänkman och elektor med rättighet att sedan välja ledamöter i deputationen. Till Ridderskapet och Adeln utnämndes Anders Olsson Öberg från Västerbotten.
29 maj. Deputerade till underdånig tacksägelses avläggande hos Kongl. Maj:t och kronprinsen för öm vård om riket. En från varje län utsågs och från Västerbotten blev det Anders Olsson Öberg.
3 juli. Elektorerna utnämnde ledamöter till olika deputationer och Anders Olsson Öberg samt 15 ytterligare ledamöter valdes till Cammar- economie och commerce deputationen.
15 augusti. Deputerade utnämndes till allmänna besvärens reglerande, däribland Anders Olsson Öberg.

Riksdagen 1771–72

Konung Adolf Fredriks död i februari 1771 föranledde rege­ringen att sammankalla den nya riksdagen till den 13 juni och då tillträdde Gustav III regeringen. För första gången på mer än 100 år talade en infödd kung till riksdagen och det svenska talet gjorde succé och blev tryckt. Under denna riksdag genomförde kungen en statsvälvning som berövade stän­derna rätt att regelbundet sammanträda. Det innebar att innan riksdagen avslutades måste en allmän bevillning åtas intill nästa riksdag. Det gjorde att det dröjde sex år innan riksdagen återigen sammankallades 1778.

Följande sex riksdagsmän representerade Västerbotten: Anders Olofsson Öberg från Piteå, Per Persson Dryg från Rutvik i Luleå, Per Larsson från Skellefteå, Anders Andersson från Umeå, samt Hans Olofsson och Hans Johansson från Nedertorneå.

6 juli. Anders Olofsson Öberg utnämndes som 1 av 25 elektorer som framstod med två uppräckta fingrar och avlade den vanliga eden. 
17 juli. Anders valdes som 1 av 12 ledamöter i Landt- och siömilitiaedeputationen (dvs. lant- och sjöförsvar).

21 september. Riksdagsfullmäktige i Västerbotten skrev ett ödmjukt memorial om officersboställen vid Västerbottens regemente. Det godkändes av de övriga stånden den 12 oktober.
4 december: ”För ståndet anmältes, at den alsmäcktige Guden behagat efter någon kort tids sjukdom hädankalla Ricksdagzmannen Anders Olsson Öberg från Westerbotten. Ståndet, som allment beklagade saknaden af en så redelig riksdagzman och wärdig broder, fant äfwen för godt at föranstalta om hwad som rörer dess nästkommande fredag tillämpade begrafning”. ”Sist och emedan ett rum uti Landt- och siömilitiaedeputationens Landtutskott igenom Anders Olsson Öbergs dödeliga frånfälle blefwit ledigt, ty fant ståndet för godt at till ledamot derstädes förordna Gabriel Andersson från Åbo län”. Anders namn förekommer inte i protokollen efter 21 september, men bondeståndet hade flera sammanträden efter det.
7 december: ”Som behörig upteckning kommer at förrättas på nyhl:n afledne Riksdagsmannen Anders Olsson Öbergz här lemnade qvarlåtenskap, så utnemdes dertill ståndets cancelist, Notarien Brockman, som wid denna förrättning njuter Riksdagzmännen Jonas Norbergz och Jon Erichssons biträde”.
Anders namnteckning 21 september 1771.
Begravningshjälp för de riksdagsmän som avled under riksdagarna var 1760-62 samt 1765-66 16 öre silvermynt per riksdagsman och begravning.

Den 28 mars 1772: ”Emedan det blef anmält, at ingen elector blif:t uti afl. Anders Olsson Öbergs ställe förordnad, och wal til Justitiaedeputationens förstärkning nu kommer att skie, ty blef Pehr Larsson från Westerbotten [Skellefteå] dertil utsedd, som framstod och den wanl. eden aflade”.

Slutord

Riksdagsmannen Anders Olofsson Öberg bevistade tre riksdagar under frihetstiden. Han avled under riksdagen i december 1771 efter en kort tids sjukdom och han blev bara 51 år gammal. Under sina år som riksdagsman vistades han i Stockholm i ungefär fyra år. Jag tycker det är mycket intressant att drygt 250 år efteråt besöka samma Rikssalen som bara var några år gammal på Anders tid. Detsamma gäller Riddarholmskyrkan där Anders begravdes på kyrkogården - ett område som blev ombyggt redan på 1800-talet och är asfalterat idag.

Jag och barnen vid stora ingången till
Slottet 2014.


















Foton på Riddarholmskyrkan samt interiör, Christer Öberg 2014.





Källor: Bondeståndets tryckta riksdagsprotokoll 1760-1772, Bondeståndet i riksdagen 1760-1772 av Erland Alexandersson (1975).

Senast uppdaterad: 2014-05-30



Farfars farfars far

Johan Olofsson Öberg



Det är tack vare min farfars farfars far som Öberg är mitt efternamn. Han hette Johan Olofsson Öberg och var född den 15 oktober 1824 i Lakafors (Porsnäs 11:3) i dåvarande Piteå landsförsamling i Norrbotten. Föräldrarna hette Olof Olofsson Åström (1783-1862) och Katarina Helena Olofsdotter Öberg (1782-1865) och fadern hade varit sjöman för utrikes sjöfart tidigare under några år. Johan växte upp med två äldre systrar Anna (1813-1897) och Katarina Helena (1816-1897) samt brodern Olof Nicklas Holmgren (1823-1899). Det fanns även en äldre bror Olof Åström (1806-1834) som var född före föräldrarnas giftermål och han flyttade till Stockholm 1828 efter att ha varit dräng under ett antal år.


Urklipp från födelseboken 1824 för Johan.
Gården i Lakafors uppförd av Olof Åström omkring 1815.

År 1840 bytte familjen sitt hemman mot det större Porsnäs 1:2 och fick även betala en mellanskillnad. Denna gård skulle senare bli det så kallade kyrkhemmanet i den nya Norrfjärdens församling. Strax efter 20-årsdagen tog Johan ut en flyttattest till Haparanda i Nedertorneå och han återfinns där som "Johan Olofsson Öberg". Lite tidigare samma år hade hans kusin Lars Vilhelm Öberg också flyttat dit. Där stannade Johan i två år innan han flyttade tillbaka hem. Det var alltså i samband med att han flyttade dit som han började använda sin mors släktnamn Öberg. Johans morfars far, riksdagsmannen Anders Olofsson Öberg (1720-1771) i Kopparnäs hade börjat använda namnet Öberg troligen redan runt år 1741. Johans morfar hette Olof Andersson Öberg (1750-1835) och var både kyrkvärd och Hovinköpare (inköpare av vilt och skinn till det svenska hovet).

Urklipp från förhörsboken för Nedertorneå.
Sommaren 1848 gifte bondsonen Johan Olofsson Öberg sig med bonddottern Britta Magdalena Andersdotter i Håkansön, född 10 januari 1823. Hennes faster var gift med Johans morbror i Kopparnäs och deras barn var alltså kusiner med Johan och Britta. I december 1848 skrevs köpehandling för hennes hemgård Håkansön 17:5, som de köpte för 800 Riksdaler Banco. Johan fick lagfart i oktober 1849. I äktenskapet föddes barnen: Anders (1850-1926), Johan (1852-1870), Olof Albert (1853-1872), Jonas August (1855-1896), Viktor (1857-1931), Nils Petter (1860-1919, min farfars farfar) och Britta Johanna (1862-1936).

Urklipp från vigselboken 1848.
Urklipp från förhörslängden 1861-1870

Under 1860-talet inträffade flera års missväxt och det påverkade den naturahushållande befolkningen mycket hårt. För att klara sig blev många tvungna att skuldsätta sig. Sannolikt var det detta som förorsakade Johan Olofsson Öbergs personliga konkurs, vilken tyvärr var ett faktum i slutet av nödåret 1867. I den omfattande konkursakten kan man se hur skulderna hade ökat och det fanns så många som 19 fordringsägare. En värdering av familjens egendom gjordes i februari 1868 och värdet blev 3000 Riksdaler Riksmynt, medan skulderna uppgick till 4954. Skulden var alltså närmare 2000 Riksdaler. Johan var långtifrån ensam att drabbas såhär hårt av nödören, bonden Johan Öhman fick också gå från sitt hemman (Håkansön nr 5) av samma orsak 1869. Fyra ytterligare bönder i samma by blev bosatta inhyses vid samma tid.

I juli 1868 såldes hemmanet på offentlig auktion och det var Johans bror Olof N. Holmgren som gav det vinnande budet. Året därpå sålde han hemmanet till nya ägare och kvar på gården blev Johans svärmor Sara på undantagsförmåner till sin död 1883. Den fina mangårdsbyggnaden och sommarstugan står fortfarande kvar och dagens adress är Porsnäsv 9.

Familjen Öberg blev bosatta inhyses i Håkansön, dvs. på annans ägor. Nu kunde dem inte längre försörja sig på jordbruk utan de blev tvungna att arbeta för deras försörjning. Sönerna Johan och Olof Albert dog som unga 1870 och 1872 och i januari 1874 avled Johans hustru Britta, strax före 51-årsdagen. Det finns inga angivna orsaker till dödsfallen. I den äldsta bevarade avräkningsboken för Munksunds Sågverks AB år 1873 återfinns Johan och sönerna Anders, August, Viktor och 13-årige Petter. De jobbade på brädgården med att sortera, justera, lasta bräder och plank. Sammanlagt tjänade de fem familjemedlemmarna 1507 Riksdaler Riksmynt det året. Där skulle dem arbeta under lång tid framöver. I ett sammandrag av arbetslistor över såg- brädgårds- och dagsverksarbetare 1897, återfinns Anders Öberg med bostadsort Munksund, Viktor och Johan Öberg i Håkansön samt Petter som då bodde i Öjebyn. Detta verkar ha varit det sista året som Johan jobbade och han var då 73 år gammal.

År 1895 köpte sonen Viktor jordlägenheten Håkansön 16:8 för 220 kr av hemmansägaren Johan Oskar Andersson och då skrevs även Johan och den då ännu ogifta systern Britta där. Fastigheten är idag belägen på Lindkvistvägen en bit från E4:an och Norra Altervägen som går genom Norrfjärden. Samtidigt med detta sålde Johan nedanstående lösegendom till Viktor för 300 kr och därför är det rimligt att anta att Johan hade bott där sedan tidigare:

”All befintlig huslig åbyggnad som finnes uppförd å den jordafsöndring som köparen af J O Andersson i Håkansön sig tillhandlat enl. afhandling af denna dag, bestående af En stugubyggnad, En spantrat uthusbyggnad och hemlig hus samt en Hyllskåp och en bänkkista i björk. Allt för en öfverenskomen och medelst utgifven förbindelse betald köpesumma af Trehundra (300) kronor och fästes vid köpet dessutom följande vilkor:
1o åligger det köparen att i min återstående lifstid förse mig med försvarlig föda, Kläder och omvårdnad och efter ändat jordelif en anständig jordafärd.
2o Skall jag förutom ett fritt vistande hvarhälst inom gården till enskildt boningsrum ega gagna kammaren i mannbyggningen som skal förmedelst eldning behörigen varmhållas och
3o Förbehålles att utom köparens vidare hörande söka och vinna laga inteckning uti köparens jordafsöndring om vidd under hemmansdelen 1/16 de dels mantal No 16 i Håkansön, till säkerhet för förestående försörjningsvillkors behöriga fullgörande; försäkras Håkansön den 11 Februari 1895.

Johan Olofsson Öberg [bomärke] (Säljare). Med förestående köp till alla delar nöjd till efterlefnad förbunden, försäkras. Ort dag som ofvan. Wiktor Öberg (Köpare). Bevittnas af oss på en gång närvarande: F. A. Bäckström, C. E. Öqvist." 

 


Det finns ett fint porträttfoto eller så kallat visitkort som avbildar Johan Öberg då han var högst 67 år gammal. Fotografen Agnes Wikström i Piteå var verksam i Piteå 1884–91 och flyttade till Nederluleå. Den här typen av foton togs i 12 exemplar och senare i sex exemplar. Johan hade klätt upp sig i vit skjorta med slips, byxor och vadmalsrock. Antagligen var det vinter med tanke på att han hade varmare kläder på sig. Ett av dessa foton hade min farfar i en oval svart ram och det var när jag fick reda på att det var hans farfars far som jag började forska kring honom. Det finns också ett äldre foto som jag också tror föreställer Johan och bör vara från mitten eller slutet av 1870-talet. Fotografens namn saknas men samma typ av bord förekommer hos Fredrika Bergström, fotograf i Piteå sedan 1864. Kanske var det hon som hade tagit fotot som fanns i barnbarnet Ruths album bland många andra släktfoton. Vid en jämförelse tycker jag att man kan se tydliga likheter med ett lite kantigt ansikte, formen på munnen och ögonen, hårfästet och händerna. 

Johan Öberg
Troligen äldre foto av Johan Öberg
J. A. Öberg
Viktor Öberg
N. P. Öberg
Britta Öberg
Den 11 december 1908 avled inhysesmannen Johan Olofsson Öberg och han blev 84 år gammal. En bouppteckning gjordes i mars 1909 och Johans lösegendom värderades till blygsamma 48,85 kr och efter skulder fanns det kvar en behållning på 27,67 kr. Den 30 december 1909 hölls en auktion av ägodelarna mellan barnen och August Nordgren (förmyndare för den avlidne sonen Augusts dotter Ruth). Arvet utgjorde 200 kr per person, men det som fanns att utdela och skifta var endast 31,18 kr och därför blev det en brist för samtliga arvtagare. Anders ropade in saker för 325 kr, Viktor för 1255 kr, August Nordgren för 660 kr, Petter för 435 kr och Karl Öqvist för 440 kr. Den totala summan för auktionen blev 3115 kr.


Senast uppdaterad: 2014-07-28


Klockringare i Piteå

Den viktiga uppgiften att sköta klockringningen i kyrkorna förr i tiden kunde innehas av en vanlig bonde, men utan notering. Därför kan no...