onsdag 26 november 2014

En dold sjöman från Harrbäcken?

På gården ”Harrbäss” i Harrbäcken (Porsnäs nr 13), Piteå landsförsamling i Norrbotten var Per Persson född 1759. Han växte upp och bodde på sin hemgård som övertogs av den äldre brodern Anders. I mantalslängden för åren 1799–1804 återfinns en sjöman vid namn Per Persson bland de sista upptagna personerna i Porsnäs (vid samma tid var Jon Johansson från Porsnäs nr 20 sjöman). Det noteras att han var ”i kost hos nr 13 i Portsnäs”, vilket betyder att han hörde till den gårdens hushåll. År 1807 mantalsskrevs han som lösdrivande sjöman. Året därpå gifte sig den närmare 50-årige Per Persson Bäckström från Porsnäs nr 13, nybliven skattebonde på Porsnäs nr 21 på Brändön. I förhörsbok och kommunionslängd står Per däremot bara kort och gott angiven som brodern Per med uppgivet födelseår.

Det verkar sannolikt som att Per var sjöman under några års tid runt sekelskiftet. I Harrbäcksfjärden fanns det sedan 1790 en lastageplats som var i bruk fram till 1880 och kom att vara utskeppningshamn för Hälleströms sågverk, Altersbruk och Rosfors bruk. Av den anledningen passade det sig säkert bra att Per arbetade som sjöman eftersom lastageplatsen hörde till hemgården som också skötte densamma. Kanske kan det här också förklara varför Pers 18-årige brorson Per Andersson enligt en notering i förhörsboken avled i Stockholm i juli 1803.

Källor:
Mantalslängder 1642-1820  Västerbottens län, SE/RA/55203/55203.29/109 (1799), bildid: A0001868_00148

Piteå landsförsamlings kyrkoarkiv, Förhörsböcker, SE/HLA/1010154/A I/3b (1789-1806), bildid: C0035001_00118

Senast uppdaterad: 2014-11-26

söndag 23 november 2014

Gammal släktpostilla

I släkten finns en gammal kyrkopostilla som åtminstone är från slutet av 1820-talet. Den ägdes av både min och min frus förfader Anders Andersson Bäckström (1786-1858) i Harrbäcken, Piteå i Norrbotten. Det något säregna är att på pärmens insidor och både fram- och baksidor så finns det en hel del text skriven främst av Anders. Det berättas att han tidigt blev skrivkunnig och det var inte så vanligt på den tiden. På totalt åtta sidor finns det skriven text och det är en speciell känsla att såhär närmare 190 år senare bläddra och läsa och se samt förvalta det Anders skrivit i sin postilla. Av texten förstår man att en postilla var en ganska så viktig ägodel på den tiden. 

Efter Anders blev hans måg Jonas Nyman (1828-1897, min farfars morfars far) ägare till postillan som följde med deras flytt till Hälleström. Anders son Anders Bäckström (1820-1883) kom för övrigt att vara riksdagsman under ganska lång tid totalt sett.

Bland den skrivna texten i postillan står:  
Dannemannen Anders Andersson i harbäkken är Bokkens rätta ägare 1828 Den 1 Febbruari.

1831: Den som Denna Bokken stjäler heller snattar han skal sitta neför helvettes trappa med en rö kappa eller Dieäfwlen skola Honom nappa.

”Iag vil mäd någgra rader låta eder vta nuför tidden mit varande detil stånd at Det är ganska got och iufulit at iag lover och…”

1835: Gud lått mig denna boken rätt läsa och väl förstå att iag ett långtt bettre lif måtte få. Hiellp mig att nytta tiden rätt och skapa nyta på all sätt mitt Synd j Neder grafva Ty den Gud ej Tiena vill men gör hvad verden hörer. Till han kan ej framgång hava.








Senast uppdaterad: 2014-11-26.

måndag 29 september 2014

Axel Bergdahl i Amerika

Axel Bergdahl/"John Berdahl" (1862-1926)


Följande text handlar om min farmors farfars bror som reste till Amerika 1883. Han återkom hem 1912 och gifte sig och när jag hittade uppgiften i dödsannonsen att han hade två söner kvar i Amerika började jag söka efter mer uppgifter om honom. Vid ett besök hos en släkting fanns ett gammalt foto på en pojke som fotograferats av Aplington i Council Grove, Kansas och på baksidan stod det "Mr Mrs Bergdahl". Då förstod jag att det måste vara en av sönerna och började söka på ancestry.com efter personer födda i Kansas efter 1883. Efter en längre tid med sporadiskt letande, så hittade jag i ett index till folkräkningen 1900 en Frank A Berdahl i Oregon, född 1888. Jag gick igenom stora delar av folkräkningen och hittade till slut år 2006 John Berdahl som farmare och änkling med sina två söner Frank och George. Det var fantastiskt roligt att hitta dem och det var den något annorlunda stavningen av efternamnet som försvårade sökningen i olika index. Det sägs att de tog bort "g" för att det var så många som stavade fel.

Jag kom 2007 i kontakt med sonen Franks styvdotter Carol Forbes i Oregon och hon har skickat uppgifter om sönerna och en del gamla fotografier. Sonen George hade en son "Bill", men han hade inga barn så därför finns det inga levande ättlingar till John. 

Johan Axel Bergdahl (1862-1926) var född i Boden, Överluleå, men flyttade med sina föräldrar till sin mors hemby Ale, Nederluleå i slutet av 1862. Han tjänade som dräng på en gård i Ale 1880-1881 och 1883 emigrerade han till Nordamerika. Avresan gick från Malmö den 16 juli 1883 och slutdestinationen var till Council Grove i Morris County i Kansas. Där träffade han snart den svenskfödda Maria ("Mary") Albertina Wikstrom, som vistades i Elm Creek och var född i Råneå den 10 augusti 1859. De gifte sig i Morris den 22 december 1885 och Axel skrevs då som "John Bergdahl".

Vigselannonsen i tidningen.

Vigselattesten för John Bergdahl och Mary Weekstrom 22 december 1885.
Ett tidigt foto av hustrun Mary Wikstrom

Den 3 april 1888 föddes sonen Frank Alfred i Council Grove. Sommaren året innan hade även "Johns" bror Nels Bergdahl också kommit dit. Omkring 1890 flyttade John med sin familj till Columbia County i Oregon på västkusten. Antagligen var det i samband med flytten dit som de ändrade stavningen i efternamnet till Berdahl, dvs. tog bort "g" för att förhindra stavfel. Även Marys bror Isak Gustav Wikstrom flyttade dit vid samma tid från Kansas med sin familj, medan "Johns" bror Nels Bergdahl flyttade till Colorado som gruvarbetare i guldgruvorna där. Den 3 augusti 1891 föddes John och Mary's son George Nels i Rural, Houlton i Columbia County. Fem år senare avled hustrun Mary Berdahl 1896 och hon ligger begravd på Bayview Memorial Cemetery i Warren.


Mary A Berdahls gravsten.
I Amerikanska folkräkningen 1900 återfinns John Berdahl som farmare i Union, Columbia i Oregon med sina två söner, vilka gick i skolan. I folkräkningen 1910 bodde John ensam på sin farm. I en artikel i tidningen The Oregon Mist 15 juli 1910 står att läsa att sju hästar hade blivit stulna de senaste veckorna, varav två av John Berdahl som bodde på Batchelor Flat och en av hans svåger I. G. Wikstrom i Scappoose. Den ena av Johns hästar var värd minst 200 Dollar.

Källa: http://oregonnews.uoregon.edu/lccn/2004260421/1910-07-15/ed-1/seq-2/ocr/

Enligt Carol Forbes, styvdotter till John son Frank så var farmen belägen på dagens adress 58770 Ross Road i St. Helens.

Farmaren John Berdahl i Amerikanska Census 1900

Det finns ett gammalt foto från gruvan Lone Star Mine i Black Creek Oregon och på baksidan står det "J A Bergdahl" samt en beskrivning av gruvan. Antagligen är John någon av de sex männen som ses på fotot som kan vara från 1890-talet. Det verkar alltså som att John var gruvarbetare åtminstone under en tid. John var även snickare och lär ha byggt bostadshuset till sin svåger i Yankton i mitten av 1890-talet.






Foto från körsbärsplockning och mannen i svart hatt till höger
är sannolikt John Berdahl. Detta fanns tillsammans med gruvfotot ovan.






Det här huset i Yankton, Oregon lär John Berdahl ha byggt omkr
1895 till sin svåger Wikstrom















I en artikel i samma tidning som ovan finns en intressant notis från den 24 november 1911: "John Berdahl, a prominent farmer of the Bachelor Flat neighbourhood, will leave St. Helens next week for a trip to his native country, Sweden, for a visit with his parents and relatives. He will be gone about three months (källa: http://oregonnews.uoregon.edu/lccn/2004260421/1911-11-24/ed-1/seq-6/)

John Berdahl skulle alltså göra en hemresa på tre månader för att träffa sin mor och släktingar. Det här skulle emellertid få honom att fatta ett säkerligen ganska svårt beslut, nämligen att stanna kvar i sin gamla hemby och att lämna sina två vuxna söner kvar i Amerika. Troligen var det en ungdomskärlek som fick honom till detta och Johan Axel Bergdahl från Amerika skrevs som inflyttad till Ale den 16 mars 1912. Redan den 11 januari 1913 gifte han sig med den jämnåriga Anna Katarina Utterström (1862-1940) som var ogift och bosatt i Ale. Axel skrevs som arbetare och snickare i Ale och byggde ett litet hus till sig och hustrun Anna i utkanten av byn mot Långnäs. Den 14 april 1914 reste "John Bergdahl" till sitt hem i Warren, Oregon och med på resan som utgick från Göteborg var systersonen Karl Axel Bäckman (1894-1951). Resan gick från Liverpool med fartyget Franconia den 28 april och landsteg i Boston, Massachusetts den 7 maj. Axel återkom utan flyttbetyg till Ale den 26 april 1916.

I bouppteckningen från 1926 framgår att behållningen i boet var 9311 kr och det motsvarar cirka 230 000 kr med dagens penningvärde. Den amerikanske medborgaren "John Berdahl" hade alltså bra med pengar! Vid hans grav i Gammelstad finns ett enkelt vitt träkors uppsatt, vilket var vanligt då.


Axel och Anna Bergdahl 1913


Axels grav i Gammelstad

Senast uppdaterad: 2018-02-28.

onsdag 30 juli 2014

Spontanträff med amerikansk släkting

Doyle, Helena, Christer, Janet, Anton och Isabelle

(In English below)

Den 11 juli 2014 sökte jag på www.ancestry.com efter min frus farfars farfars bror Erik Abraham Sundström (1828–1899) som 1882 emigrerade med sin andra fru och deras fyra barn. De lämnade Alvik och kom till Algona, Kossuth i Iowa. Jag hade sökt och hittat en del uppgifter om dem för några år sedan och orsaken till att jag gjorde detta just nu, var att vi träffade släktingar som bor på den gamla släktgården i Långnäs (”Mitjel”). Den gemensamma förfadern är Abraham Sundström (1801–1864). Nu hittade jag ett nyupplagt familjeträd som gick vidare med sonen August (1883–1973) och möjligheten att kontakta hans barnbarn Janet Sundstrom Taylor (f. 1952) i Missouri. Redan senare samma dag fick jag svar från Janet där hon skrev att hon började forska kring hennes svenska släkt eftersom hon planerade en trip till Stockholm med sin make Doyle 14–16 juli, dvs. om tre dagar!

Janet och Doyle befann sig då redan i Irland där hennes syster medverkade i kören Mark Twain Chorale. Sedan skulle Janet och maken resa vidare med en grupp från Missouri till Stockholm. Vi har länge tänkt köra bil ner till Stockholm med våra två barn och bestämde oss ganska snabbt för att göra denna resa nu och träffa Janet (som är en fyrmänning till Helenas far) och Doyle. Vi skrev och frågade om dem skulle ha möjlighet att träffa oss, vilket dem kunde och vi bestämde att träffas på restaurangen Under Kastanjen i Gamla stan kl. 12. Janet skrev att de uppskattade vår långa resa för att träffas och göra deras visit i Stockholm så speciell, en möjlighet som inte händer så ofta. Tänk att få kontakt med en släkting på väg till Sverige, landet som hennes farfars föräldrar lämnade för 132 år sedan!

Vi träffades som planerat, vi åt lunch och fikade tillsammans och Janet fick en antavla med hennes Svenska förfäder. Våra barn Isabelle, 9 och Anton 5 pratade också med dem och det är verkligen kul att se hur snabbt dem lär sig. Efter detta skulle vi besöka Gröna Lund som vi lovat barnen innan. Janet och Doyle ville följa med oss så vi åkte med turbåten dit och gick först till Skansen och sedan till ”Grönan”.

Vi träffade dem även nästa dag och då gick vi på stan tillsammans, bland annat på BR leksaker där vi köpte ett Bamsespel till deras barnbarn som är i samma ålder som våra barn. På bokhandeln köpte vi böckerna om Emil och Pippi på engelska. Efter detta var det så dags att ta farväl vilket vi gjorde på Sergels torg med glass och istället för att säga hejdå, så sade vi att We´ll meet again! Det gjorde vi redan efter någon timme då vi sprang på varandra i folkvimlet!

Innan resan hade Janet sagt att hon skulle till sina förfäders ursprungliga hemland Sverige, men att hon inte skulle kunna träffa någon släkting eftersom hon inte kände till något om dem. Tack vare en spontansökning och en spontantripp kunde vi träffas och det blev en underbar och oförglömlig upplevelse för oss alla.


Det är den moderna tekniken för kommunikation som gjorde detta möjligt och vi har nu startat en grupp på Facebook för ättlingar till Abraham Sundström där vi skriver på både svenska och engelska. Det är ett utmärkt sätt att hålla kontakt, dela foton osv.

Senast uppdaterad: 2014-07-30


English version

Spontaneous meeting with American relative

On July 11, 2014 I searched on www.ancestry.com by my wife's grandfather's grandfather's brother Erik Abraham Sundström (1828-1899) who in 1882 emigrated with his second wife and their four children. They left Alvik and came to Algona, Kossuth in Iowa. I had searched and found some information on them a few years ago and the reason I did this now, was that we met relatives who live on the old family farm in Långnäs (the farm is called "Mitjel"). The common ancestor is Abraham Sundström (1801-1864). Now I found a new familytree that went on with the son August (1883-1973) and also the ability to contact his grandchild Janet Sundstrom Taylor (b. 1952) in Missouri. Later that day I received a respons from Janet writing that she began researching her Swedish family because she was planning a trip to Stockholm with her husband Doyle July 14 to 16, just about three days later!

Janet and Doyle was then already in Ireland, where her sister was involved in the choir Mark Twain Chorale. After that Janet and her husband would travel on with a team from Missouri to Stockholm. We have thought of driving down to Stockholm with our two children for a long time and we decided pretty quickly to make this trip now and meet Janet (who is a 3rd cousin to Helena's father) and Doyle. We wrote and asked if they would be able to meet us, and yes they could so we decided to meet at the restaurant Under Kastanjen in Gamla stan at 12 o´clock. Janet wrote that they appreciated our long journey to meet up and make their visit to Stockholm so special, an opportunity that does not happen very often. Consider getting in touch with a relative on her way to Sweden, the country that her great grandparents left for 132 years ago!
We met as planned, we ate lunch and had coffee together and Janet got a pedigree with her ​​Swedish ancestors. Our children Isabelle, 9, and Anton 5 also talked with them and it's really fun to see how quickly they learn. After this we would visit Gröna Lund as we had promised the kids before. Janet and Doyle wanted to follow with us so we went there with the tour boat and went first to Skansen and then to "Grönan".

We met them the next day and then we went shopping together, including the BR Leksaker where we bought a game with Bamse to their grandchildren who are in the same age as our kids. At the bookstore, we bought books about Pippi Longstocking and Emil in English. After this it was time to say goodbye as we did at Sergels Torg with ice cream and instead of saying goodbye, we said We'll meet again! So we did just after a few hours when we ran into each other in the crowd!

Before the trip had Janet said she would to their ancestors' original homeland of Sweden, but she would not be able to meet any relative because she knew nothing about them. Thanks to a spontaneous increase and a spontaneous trip we were able to meet and it was a wonderful and unforgettable experience for all of us.

It is the modern technology of communication that made this possible and we have now started a group on Facebook for the descendants of Abraham Sundstrom where we write in both Swedish and English. It's a great way to keep in touch, share photos and so on. 

Last updated: July 30 2014

onsdag 11 juni 2014

Fattigkassans hjälp

Min mormors farfars farfar hette Elias Mickelsson (1798-1849). Han bodde inhyses i Jock, Överkalix, dvs. på annans ägare och var en son till soldaten Mickel Persson Jerf (1750-1812) och Maria Larsdotter 1751-1817). Elias flyttade runt 1817 som dräng under soldaten och svågern Abraham Jerf och enligt mantalslängden 1818 bodde de i Puolamajärvi. Elias gifte sig den 24 maj 1818 med smedsdottern och pigan Kajsa Lena Baltzarsdotter Suup (1791-1869) som var född i Svanstein, Övertorneå. Hennes föräldrar var Baltzar Johansson Suup (1753-1836) och Margareta Henriksdotter (1750-1810). De träffade varandra runt 1816 då hon blev piga på hans hemgård i Jock. Samma dag som vigseln fick Elias betala böter till kyrkan för "otidigt sängelag" eftersom hustrun blivit havande före giftermålet. Familjen bodde hos soldat Jerf till ungefär 1822. I förhörslängden 1825-1834 noterades Elias först som nybyggare i Jock, vilket har strukits och ersatts med inhyses.

Urklipp från förhörslängden 1814-1825

Makarna fick de tio barnen: Abraham (1818-1894), Olof Elias (1819-1819), Olof Elias (1820-1887), Britta Greta (1822-1901), Johan (1823-1892, min mormors farfars far och krononybyggare i Johannisberg), Hans Petter (1825-1893), Kajsa Maria (1827-1887), Erik (1828-1864), Lena Stina (1830-1910) och Israel (1831-1832). Familjen noteras som utfattig i förhörslängden 1845-1852 och Elias dog i juni 1849, bara 51 år gammal. Det verkar som att familjen levde i stor fattigdom för i fattigkassans räkenskaper har jag hittat följande för Elias Mickelsson. 

12 juni 1837 fick Elias Mickelsson 6 lispund hampa via Brännvall för kläder till "Elias Mickelssons barn" motsvarande 1 Riksdaler. Källa: Överkalix LIa:6 (1827-1848) Bild 860 (AID: v397487.b860, NAD: SE/HLA/1010248)

Ur fattigkassans räkenskaper framgår följande för år 1838:
Elias Mickelssons nakna son i Jock till kläder, 2 Riksdaler. Lite längre ner samma år: Till sjuka Elias Mickelsson i Jock och dess många nödställda barns understöd, 1 Riksdaler 16 Skillingar. Källa: Överkalix LIa:6 (1827-1848) Bild 890 (AID: v397487.b890, NAD: SE/HLA/1010248)


15/7 1841 1/8 tunna korn till fattiga och sjuka Elias Mickelsson i Jock, 1 Riksdaler. Källa:
Överkalix LIa:6 (1827-1848) Bild 930 (AID: v397487.b930, NAD: SE/HLA/1010248)

Elias Mickelsson fick även en katekes för 12 Skillingar till sonen Johan 11/12 1841.

3/6 1843 fick Elias Mickelsson i Jock 1 Riksdaler från fattigkassan till understöd för sin fattigdom och även 1 Riksdaler 16/3 1844 för sin nödställda belägenhet.

19/1 1845 "En A. B. C. Bok åt Elias Mickelssons son Johan i Jock" 5 Skillingar och 4 Runstycken. Källa: Överkalix LIa:6 (1827-1848) Bild 990 (AID: v397487.b990, NAD: SE/HLA/1010248)


Senast uppdaterad: 2014-06-27

måndag 5 maj 2014

Åbokontrakt

Johan Eliasson (1823-1892, min mormors farfars far) fick 1854 rättigheten att anlägga krononybygget Johannisberg i Överkalix. År 1873 fick han lösa in det till ett kronoskattehemman och blev därmed ägare till sitt upparbetade hemman. Den 21 december 1886 sålde han hemmanet om 1/8 mantal till skogsbolaget AB Bergman & Hummel för 1600 kr. Även en häst och fyra kor ingick i köpet och lagfarten blev klar den 17 februari 1887. 

Redan den 18 december 1886 upprättades ett åbokontrakt för arrende mellan bolaget och Johans äldsta son Johan Petter Johansson. Detta innebar också skyldigheter att utföra arbete såsom att avverka, transportera och flotta timmer. Genom så kallad motbok kunde åborna utbyta varor av bolaget mot utfört arbete. De blev oftast skuldsatta och det var ett bra sätt för bolaget att säkra arbetskraft.





Senast uppdaterad: 2014-05-06

lördag 22 mars 2014

Johanna Sundström i Amerika

Mina barns morfars farfars syster Johanna Maria Sundström emigrerade till Michigan, USA. Hon var född i februari 1870 på Sandön i Nederluleå och dotter till Johan (1832-1872) och Albertina Sundström (1833-1909). Som 22-åring reste hon från Stockholm till Michigan den 27 juni 1892. I Amerika kallades hon för "Hannah" och före 1900 gifte hon sig med Emil Peterson, född 1871. De återfinns i folkräkningen 1900 i Inwood, Schoolcraft County i Michigan och maken arbetade som sektionsförman för järnvägen. Omkring 1904 föddes sonen Ralph Sigvard, men enligt en notering i en postilla hemma på Sandön står en anteckning att Johanna avled den 7 maj 1905. Hon blev därmed bara 35 år gammal och hade då vistats närmare 13 år i Amerika.

Urklipp från Census 1900 för Hannah och Emil Peterson.

Efter Hannahs död gifte Emil om sig före 1910 med Hilda och de fick döttrarna Gertrude (1911) och Elna (1913). Ralph bodde fortfarande med familjen 1920 och de bodde åtminstone sedan 1910 i Gladstone, Delta County i Michigan. Emil jobbade fortfarande som förman för järnvägen. Efter Ralphs mormors död 1909 tilldelades han sin avlidna mors arv från hennes hemgård på Sandön. De hade brevkontakt med Ralphs morbror Albert (1866-1958) som köpte lös hans del av hemmanet.  

Senast uppdaterad: 2018-02-28

fredag 21 mars 2014

Släkten Sundström till Sandön


År 1859 kom släkten Sundström till Sandön som är Luleå skärgårds största ö. Det var Isak Sundström från Avan som flyttade dit och han var mina barns morfars farfars morfar.  

Den 2 mars 1859 skrevs ett köpebrev för skattehemmanet Sandön nr 1 med 1/4 mantal i Nederluleå. Köpare för 8500 Riksdaler Riksmynt var bonden och den förre nämndemannen Isak Sundström (1798-1873) från Avan. Säljare var skepparen och lotsåldermannen J. J. Johannessen (1812-1886, född i Norge) och hans hustru Johanna Ulrika Johansdotter (1827-1901), som var född på hemmanet. 


Senare samma år flyttade Isak som hade blivit änkling 1854 ut till Sandön med de fyra yngsta barnen; Albertina (1833-1909), Johan Erik (1837-1915, Avan nr 1), Karl Fredrik (1841-1909, Avan nr 1) och Gustaf Adolf (1843-1907). Ungefär två år därefter flyttade även den äldsta sonen Isak Aron (1828-1896, ogift) dit och han hade varit dräng på Junkön en tid. I december 1859 gifte Isak om sig med änkan Britta Katarina Persdotter (1810-1896, flyttade till Avan på 1880-talet) från Alvik. Senare bodde Isaks dotter Kristina Katarina (1829-1907) som änka på Sandön sedan 1903 och sonen Johan Erik sedan 1913.


I bouppteckningen efter Isaks hustru Anna Helena 1854 framgår att de hade ett för tiden stort jordbruk i Avan. De hade två hästar, 18 kor, fem kvigor, tre kalvar, en tjur, 26 får, 13 lamm och ett svin. De ägde fyra fastigheter och av allt att döma verkar Isak ha varit en viktig person för byn. Bland annat den del av Avan nr 2 som de bodde på köptes av Nederluleå Lantbruksskola som startade 1859. Isak hade även köpt 1/16 mantal av Avan nr 1 för 1500 Riksdaler Riksmynt 1858. Antagligen var det försäljningen av fastigheter som möjliggjorde köpet av hemmanet på Sandön och kanske tyckte Isak att det var ett passande ställe att spendera sin ålderdom på. Han var ju då trots allt 61 år och blev även delägare i Sandöns laxfiske som bestod av sex andelar. När det återstod 2000 Rdr Rmt av köpesumman för hemmanet verkar det som att Isak fick problem med avbetalningarna. Därför blev fastigheten intecknad i december 1860 som säkerhet för de tidigare ägarna som hade flyttat till Luleå stad. Först i november 1863 beviljades Isak det första av tre uppbud för sitt hemman.

Laga skifte för Sandöns två hemman skedde åren 1851-1853 och då beslutades att Lotsåldermannen Johannessens gård skulle flyttas till en ny plats på Udden. Gårdarna stod då mycket nära varandra i Sandöbyn och Johannessens gård ansågs vara mindre kostsam att flytta än Sandön nr 2 (Sandbergs). Ett värderingsinstrument från juni 1853 ger intressanta uppgifter om hur gården var bebyggd: 

Den röda och brädfordrade manbyggnaden av timmer hade 21 fönster och var 17,5 m lång, 7,7 m bred samt drygt 6 m hög till takbandet med brutet tak och med yttertak av bräder. Den bestod av två våningar indelad i fem rum och förstuga på den nedre och fyra rum och förstuga på övervåningen. Alla rummen på nedervåningen var inredda, köket hade mur av tegel, varmtak av bräder och väggarna var målade med gul vattenfärg, kökskammaren var vitmålad med kakelugn av tegel, hörnkammare med målade väggar och spis av tegel, innerkammare med gulmålat tak och spis av tegel, mittikammare med målade väggar och spis. Alla rum hade golv och från förstugan ledde en trappa upp till övre våningen som bestod av en sal med golv, innertak av bräder, spis av tegel, en mellanstuga med golv, brädtak och spis samt två kamrar med spisrum utan golv och innertak. För transport av stenfoten beräknades 130 lass à 15 lass per dag och närmare 9 dagsverken och för stommen, murar, dörrar och fönster beräknades 150 lass eller 10 dagsverken. Kostnaden för detta uppskattades till 349 rdr banco.

Uthusen bestod av: 
  1. Portbyggnad gammal (18,4 m lång, 6,8 m bred och 20 varv hög under brädtak. Inredd med källarbod med vind, port med vind, vedhus med kornlada på vinden (flyttkostnad 48 rdr, 45 skillingar och 4 runstycken).
  2. Källare under källarboden med väggar av gråsten och tegelvalv (3 m lång, 2,7 m bred och 2,1 m djup under valvet i mitten av källaren (flyttkostnad 49.21.4).
  3. Fähus av timmer och nävertak (23,1 m lång, 7,1 m bred, 17 varv hög inredd i fähus med spis, lider, foderbod, stall, 2 stallbodar och lider vid stallen (flyttkostnad 53.32).
  4. Brunn. Grävning av en 2,37 m djup brunn som till hälften nytimras (kostnad 24).
  5. Fårhus. Utruttet (flyttkostnad 2.17.1).
  6. Ria med nävertak (9,5 m lång, 8,9 m bred och 20 varv hög inredd med mur och en loge (flyttkostnad 44.32).
  7. Härbre brädfodrat med brädtak (5,3 m lång, 4,4 m bred och 20 varv hög (flyttkostnad 17.37.4).
  8. Bagarstuga under nävertak (4,7 m i fyrkant, 13 varv hög med bakugn och spis som var bristfällig (flyttkostnad 19.42.8).
  9. Sommarladugård (flyttkostnad 7.35.2).
  10. Båthus under brädtak (9,8 m lång, 7,4 m bred och 18 varv hög med vind (flyttkostnad 14.32).
  11. Sjöbod med nävertak (8 m lång, 5,9 m bred och 18 varv hög jämte landgång (flyttkostnad 16.32).
  12. Badstuga med brädtak (8,3 m lång, 5,9 m bred med mur och torklavar (flyttkostnad 35.44).
  
Flyttkostnaden för hela gården blev totalt drygt 684 rdr banco och det skulle fördelas lika mellan de två hemmansägarna. Skiftet avslutades 1854 men det dröjde tio år innan det blev fastställt av ägodelningsrätten. Våren 1861 sålde Isak avverkningsrätt på 30 år för 4000 Rdr Rmt till ångsågen vid Oskarsvarv. I januari 1863 sålde han hälften av hemmanet (1/8 mantal) till sin blivande 30-åriga dotter Albertina. Vanligtvis överläts gården till den äldsta sonen, men här blev det en yngre dotter och köpesumman var 1500 Rdr Rmt med diverse förbehåll, vilket var den tidens pension. Det var för övrigt samma summa som Isaks del av Avan nr 1 hade blivit intecknat för hösten innan. Ägorna skulle delas efter en av Isak utstakad plan genom sämjedelning och skogen skulle brukas gemensamt för husbehov. I köpet ingick ingen annan åbyggnad än den gamla övervåningsmanbyggnaden (ovan) och uthusen som då fortfarande stod kvar på den gamla tomten. Hela summan för Albertinas köp var betald hösten 1865. I oktober 1867 sålde Isak sin resterande del av hemmanet för 1500 Rdr Rmt till den yngsta sonen G. A. Sundström (1843-1907). För det köpet gällde också diverse förbehåll, bland annat att han och hans hustru skulle behålla hela nya stugan med bryggstugukammaren. Den mangårdsbyggnaden uppfördes alltså under första hälften av 1860-talet och står fortfarande kvar men har varit öde under lång tid.


Foto av den nya gården från Svenska Gods och Gårdar 1942.

På grund av inteckningar och att ingen ny lagfart hade blivit gällande, såldes hela hemmanet med Isak som gäldenär på offentlig och exekutiv auktion på julaftonen 1869 (beslut av Landshövdingeämbetet i oktober). Som avslagssumma antogs 10 000 Rdr, men sänktes till 6500 Rdr Rmt och ropades in av den förre kyrkvärden Johan Nyström. I mars 1870 överlät han hälften av hemmanet till Albertinas make J. J. Sundström och den resterande hälften till G. A. Sundström. De fick betala 3250 Rdr Rmt vardera och med det var alla parter nöjda. Hösten 1873 avled Isak Sundström av bröstinflammation, 75 år gammal.

Albertina hade gift sig i november 1864 med bondsonen Johan Jacob Sundström (1832-1872) från Långnäs nr 7. Hans far var nämndemannen Abraham Sundström. I äktenskapet föddes barnen Isak Johan (1865-1865), Johan Albert (1866-1958), tvillingdöttrarna Anna Helena (1867-1883) och Maria Katarina (1867-1867), Johanna Maria (1870-1905, USA) och Sofia Albertina (1872-1909, ogift). I slutet av augusti 1866 begärde maken att laga skifte skulle genomföras för hela hemmanet mellan honom och svärfadern Isak. Men det ville inte Isak som hänvisade till den sämjodelning som hade gjorts mellan delägarna så sent som i juni, samt till den tredje punkten i köpebrevet till dottern Albertina. Där hade Isak klargjort att skogen skulle brukas gemensamt till husbehov, men att respektive ägare från odlingsmarken i väster skulle ha rättighet att under fem år få avyttra högst 500 famnar kastved. Det kände dock inte svärsonen till och han ansåg att sämjodelningen inte hade någon betydelse eftersom alla ägor inte hade blivit delade. Avrösningsjorden, dvs. skogen hade uteslutits och Johan ansåg att det var där en väsentlig del av hemmanets framtida värde fanns.

Makarna Sundström flyttade gården till den nuvarande platsen på Udden och boningshuset bör ha varit flyttat runt år 1867. Alla byggnader förutom bagarstugan hade hunnit flyttas då Johan strax efter sin 40-årsdag avled hösten 1872. Enligt bouppteckningen hade de då 1 häst, 4 kor, 2 ungkor, 1 kviga och 10 får. Summan på deras egendomar blev 4860 Rdr och efter skulder blev behållningen 3260 Rdr. Nästa ägare blev sonen Albert och gården är fortfarande kvar i släkten. Albertinas bror Gustaf Adolf gifte sig 1871 med Johanna Lovisa Sundström (1843-1919), som var en syster till Johan ovan. Deras äktenskap blev dock barnlöst och gården gick ur släkten.


Urklipp från folkräkningen 1880 för de två Sundströmsfamiljerna och gårdarna på Sandön  nr 1.


 
Albertina och troligtvis brodern Johan Erik Sundström (1837-1915, 
och levde sina sista år på Sandön).


Gården på foto i Svenska Gods och Gårdar 1942.


Vy framför huset med Albert till höger.
Bybor sågar isstycken till iskällaren och i bakgrunden Sundströms gård.

Dottern Johanna Sundström (1870-1905) emigrerade till Nordamerika i juni 1892. Hon gifte sig före år 1900 med den två år yngre Emil Peterson från Nederluleå. I folkräkningen 1900 återfinns de i Inwood, Schoolcraft County i Michigan och Emil jobbade som förman för järnvägen. De fick sonen Ralph Sigvard 1904, men i maj 1905 avled "Hannah" vilket har noterats i en postilla hemma på Sandön. Emil gifte om sig och 1910 bodde familjen i Gladstone, Delta County i Michigan. Han jobbade som förman för järnvägen. Familjen hade kontakt med släkten på Sandön och Alberts hustru Hulda brukade hjälpa honom att skriva brev. När Albertina dog blev Ralph ägare till en del av hans mammas arv i hemmanet, men Albert löste ut honom genom köp.

Kopia från Census 1900.

Senast uppdaterad: 2014-03-22

Olof Öberg

Olof Andersson Öberg (1750-1835) hette min farfars farfars farmors far. Han var född 1750 i Kopparnäs i Piteå socken i Norrbotten och hans föräldrar var Anders Olofsson Öberg (1720-1771) och Sigrid Andersdotter (1720-1789). Olof växte upp med tre systrar Helena (1747-1786), Kerstin (1752-1760) och Kristina (1764-1839). Fadern hade flera förtroendeuppdrag som nämndeman, sexman och riksdagsman och han hade lyckats skaffa sig något av den högsta tänkbara status en bonde kunde ha på den tiden. Olof fick överta hemgården Kopparnäs nr 11 efter faderns tidiga död i Stockholm i slutet av året 1771.


Kyrkvärd

År 1773, 23 år gammal blev bonden Olof Andersson Öberg kyrkvärd i Öjebyn tillsammans med Jacob Andersson. Kyrkoherden hette Theophilus Ol. Gran (1723–97). Andra och senare kyrkvärdar tillsammans med Olof var Erik Lundman och Christoffer Andersson och sedan 1799 var Jonas Nordvall (1748–1816) kyrkoherde. Kyrkvärdsämbetet är den äldsta lekmannafunktionen i den kristna församlingen och inom Svenska kyrkan har uppdraget i långa tider ansetts som det förnämsta uppdraget för en lekman. I varje socken utsågs två kyrkvärdar och deras huvuduppgift var att ansvara för kyrkans ekonomi. Kyrkans förmögenhet skulle noggrant förvaltas och räkenskaper avlades vid påsk. Kyrkvärdarna medverkade vid gudstjänsten där de bar fram vin och oblat till nattvarden och tog upp kollekt. De ansvarade för redovisningen av den upptagna kollekten, hade jämte kyrkoherden även ansvar för förteckningen över kyrkans inventarier samt för byggnation och underhåll av kyrkan.

Eftersom kyrkans räkenskaper finns på mikrokort, så har jag haft möjligheten att läsa och studera dem. Det är en mycket intressant men tidskrävande läsning. Den 23 april 1786 kan man exempelvis läsa att Olof Öberg i Kopparnäs fick ersättning för 300 st. 5 tumsspik (21 skillingar och 4 runstycken). På samma sida framgår det att kyrkvärdarnas löner tillsammans utgjorde 1 riksdaler och 16 skillingar vardera. Räkenskaperna undertecknades av kyrkoherden och kyrkvärdarna och Olofs namnteckning ”Ol: A:son Öberg” återfinns de flesta åren mellan 1773–1806. Sannolikt har Olof också själv skrivit en del av räkenskaperna. 

Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1774.
Sista gången jag har hittat att Olof fick ersättning var den 19 april 1807: ”Kyrckovärden Öberg för skjuts och Drick Vinet, hämtning från Staden, 18 skiling”. I husförhörslängden för åren 1807–17 tituleras han fortfarande som kyrkvärd och då ett barnbarn döptes i december 1810 angavs han också som kyrkvärd. Men det verkar ändå som att Olof slutade sitt uppdrag år 1806, dvs. efter ungefär 33 års tid. Enligt en bänkdelningslängd från 1770 satt Olof Andersson Öberg på rad 15, plats 4 och år 1801 satt han på bänkrad 13, plats 3 i gamla kyrkan. Under 1770-talet titulerades kyrkvärdarna dessutom som Sockenfullmäktige, så de verkar som att de även satt som ledamöter där, dvs. sockenombud och troligen handlade det om att de fick representera socknen i något officiellt sammanhang.

Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1783.

Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1786.


Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1806.

Hovinköpare

Sedan år 1798 tituleras Olof Öberg som ”Hofinköpare” i mantalslängderna och släkthistorien låter berätta att han var kunglig uppköpare av vilt och skinn. En hovinköpare var i äldre tider en person som hade befogenhet att göra inköp av förnödenheter och annat för hovets räkning. De drev affärer och gjorde inköp till bästa pris för hovet, så det här var något av ett hedersuppdrag och en ärofylld titel. Även i Luleå fanns en Hovinköpare Jacob Andersson Bäck (f. 1740 i Nederkalix), men troligen var det bara ett fåtal totalt i hela Norrland. Olof ägnade sig åt denna handel i mer än 20 år, så han måste ha varit en passande person som tyckte om uppdraget. Enligt muntlig tradition ska Olof ha befunnit sig på maskeradbalen på operan i Stockholm då Gustav III mördades 1792, men något säkert belägg för detta har inte kunnat hittas. Däremot är det mycket möjligt att han hade besökt operan vid hans resor ner till huvudstaden. Vidare berättas det att Olof ska ha fått medalj för plikttrogenhet i sin handel, men det har inte heller gått att bekräfta ur tillgängligt källmaterial.


Urklipp från mantalslängden 1798 där Olof Öberg tituleras som Hofinkjöparen"

Det verkar som att Olof började med handel redan på 1780-talet och kanske var det då han började skaffa sig kontakter som ledde honom till det lite speciella uppdraget. Detta framgår i Johnny Sandkvists böcker om Rosvik där han skriver att Rosviks byamän seglade med varor till huvudstaden två gånger per år med bondeseglaren Landtros åren 1787–90. I ett protokoll från 1787 framgår det att kyrkvärden Olof Öberg, Erik Larsson och Per Roslin (troligen Olof Öbergs styvfar) i Rosvik hade förtullat varor till Blockhusudden i Stockholm:

”Widare företedde Herr Lands Fiscalen ett utdrag av Bleckhusuddens Tull Kammares i Stockholm Specialer, för Juni, Juli och Augusti månaders 1787 thermed han wille styrka att Olof Öberg den 13 Juni, Erik Larsson ifrån Roswik den 22 Juli och Per Roslin den 16 Augusti förtullat tillsammans Tre hundrade åttåtio tre Tolfter enkla Bräder, Sjuttionio Ett halft tolft dubbla, Ett hundradett ett halft Tolft botten Bräder, Nittiosex ett halft Tolft furu tillior, Ett hundrade Siuttiotre Tunnor tjiära, Ett hundrade Ett o fira Kalfskin, Twå hundrade fyratio nio Harskin, Siu getskin, Sex ett fjerdedels timmer Gräwärk, åtta stycken Härmeliner, femtionio Alnar wadmar, Tretton ett halft lispund lin, femtiosiu pund Renhorn, Tiuguen stycken röckta Laxar, ett lispund Torra Gäddior, och Tjugunio tre fjerdedels pund Smör.

Specifikation

  4956          st                  Enkla bräder
    954                              Dubbla bräder
  1218                              Bottenbräder
  1158                              Furutiljor
21732          liter              Tjära
    104          st                  Kalvskinn
    249                              Harskinn
        7                              Getskinn
    250                              Gråverk (ekorr- och rävskinn)
        8                              Hermelinskinn
   35,4          m                 Vadmal (tyg)
 114,75        kg                Lin
   24,2                              Renhorn
   21             st                 Rökta laxar
     8,5          kg                Torra gäddor
   12,6                             Smör


Utdrag ur Blockhusuddens Tullkammare 1787 
Den 13 juni 1787 förtullade Olof Öberg, 22 juli Erik Larsson och 16 augusti Per Roslin. Lästetalet på fartygen som Olof Öberg och Per Roslin var med på var 37½ och det var Landtros lästetal som därmed gjorde två handelsresor sommaren 1787.

I samband med resorna uppstod en del konflikter om varor som inte blev gottgjorda och som gick till Häradsrätten. Vid tinget den 27 september 1791 behandlades mål rörande sjöresorna 1790 och då krävde Olof Öberg att Olof Engberg skulle ersätta honom för följande varor ombord på Landtros 1790 då Engberg hade varit skeppare: 1 rdr lämnat på en tunna korn, samt för 2 pund smör, 4 rdr, 10 sk och 8 runstycken, 3 tomma smörbyttor 18 sk och 8 rst, samt för 1 tom tjärtunna 10 sk och 8 rst.

I ett utslag den 18 januari 1792 behandlades målen från resorna till Stockholm 1790. Då hade Elias Andersson i Rosvik och Olof Andersson Öberg i Kopparnäs för hela rederiets vägnar avtalat med Olof Engberg att vara skeppare mot en ersättning på 6 rdr och 32 sk, samt dagsverken av alla delägare i fartyget. Trots det förnekade Engberg till en början att han hade varit skeppare. I ett mål mot Olof Öberg, anförde Engberg att han hade gett 9 pund gäddor till Öberg, samt att denne borde gottgöra honom med 20 sk på en häst. Öberg påstod att Engberg hade uppfört allt på den andra räkningen. Rätten fann att i anseende till motstridiga uppgifter, parterna vid 2 rdr vite, sig inställa vid nästa ting med alla räkningar och handlingar. Den 16 januari 1793 dömde rätten Engberg att ersätta Öberg med 1 rdr och 24 sk, samt att alla fordringar å ömse sidor skulle avskrivas.

Det är möjligt att dessa handelsresor var orsaken till att Olof fick uppdraget som inköpare. Dock har jag inte kunnat fastställa när han slutade med sin handel, 1816 angavs han fortfarande som Hovinköpare och då hustrun dog 1822 noterades han som ”f. Hofinköpare”. Antagligen var han med på flertalet handelsresor till Stockholm för att överlämna sina inköp till hovet. Enligt Jan Brungius vid Slottsarkivet, vet man väldigt lite om hur inköpen fungerade. I hovets lönelistor nämns inga Hovinköpoare, men enstaka uppgifter kan finnas i de omfattande räkenskaperna. De upptas ibland i hovets räkenskaper och hovförtäringen men åtminstone 1800 och 1809 har inte Olof Öberg påträffats där. 

Familjen

Olof gifte sig första gången 1774 med Margareta Andersdotter (1752–76) från Rosvik och de fick sönerna Anders (1775–1832, bonde och riksdagsman 1823) och Olof (1776–86, dog genom drunkning), men hustrun dog i barnsäng nio dagar efter sonen Olofs födelse. I november 1778 gifte Olof om sig med gästgivardottern Katarina Johansdotter (1756–1822) från Jävre nr 1 och de fick följande sex barn: Anna (1781–1809, gift 1801 med gästgivaren Olof Berglund i Porsnäs), Katarina Helena (1782–1865, gift 1810 med drängen, sjömannen och bonden Olof Åström i Porsnäs och de var min farfars farfars farföräldrar), Margareta Kristina (1784–1816, gift 1811 med soldat Nils Nordsten i Kopparnäs), Sigrid (1786–86, dog 8 veckor enligt dödbok), Britta Elisabeth (1790–1880, gift 1832 med Johan Lundgren i Kopparnäs nr 10:5) och Johan (1794–1816, dog som ogift dräng och hade varit med som jungman på en sjöresa till Stockholm 1814). 

Urklipp från förhörsboken 1807-1817.

Hemmanet överläts genom köp år 1800 till den äldste sonen Anders, men enligt mantalslängderna förestod Hovinköpare Öberg gården fram till 1810. Hustrun Katarina avled vid 65 års ålder av tvinsot våren 1822. Bouppteckning gjordes den 15 juni och summan på deras lösa egendom uppgick till 1355 riksdaler banco och behållningen efter små skulder blev 1345 rdr. De hade saker av silver till ett värde av 168 rdr och hela 837 rdr utgjordes av reverser och kontanter. Det verkar som att familjen hade det rätt bra ställt och att de var relativt välbärgade på den tiden. Olof verkar också ha lånat ut pengar mot ränta. På grund av flera års missväxt i slutet av 1820-talet uteblev de förgångsgrödor som gällde enligt köpevillkoren för hemmanet och därför blev sonen Anders skuldsatt till sin far. Efter sonens död 1832 blev sonsonen Olof Andersson Öberg (1811–85) ägare till gården med fortsatt ökande skulder. På grund av detta hamnade han i konflikt med sin farfar och gjordes arvlös och skulderna fördelades på hans syskon. Olof d.y. ägde bara hemmanet under några år och blev därefter bosatt inhyses.

Den före detta skattebonden och Hovinköparen, Olof Öberg avled den 15 augusti 1835, 85 år gammal. Den 25 juli tidigare samma år hade han skrivit ett testamente som inleddes med: ”Medan den högste Guden ännu förlänar mig sundt förstånd och redig sinnesförmögenhet, vill jag hafva gjorde följande testamentariska disposition (…)”. En bouppteckning  gjordes den 3 september 1835 och summan på inventarierna blev hela 1750 rdr banco. Efter avgående poster på 153 rdr blev behållningen 1596 rdr och saker av silver hade ett värde på 217 rdr. Den största delen av behållningen utgjordes av reverser. Av detta kan man dra slutsatsen att Olof var något av en förmögen man bland allmogen på sin tid. Han verkar också ha lånat ut pengar till behövande eftersom det var många som hade skulder till honom.

Senast uppdaterad: 2016-01-19

Släktnamnet Öberg

I min släktforskning har en viktig del varit att ta reda på mitt släktnamns historia, något som jag har lagt ner mycket tid på. Det visade sig att det är tack vare min farfars farfars far Johan Olofsson Öberg (18 24-1908) i Håkansön, Piteå i Norrbotten som jag bär efternamnet Öberg. Vid 20-års ålder flyttade han 1844 till Haparanda i Nedertorneå för att tjäna som dräng i två års tid. I samband med flytten började han använda namnet Öberg som sitt tillnamn, troligen samma år och han hette även Olofsson efter sin far. Johan var född i Porsnäs, Piteå och blev genom giftermål bosatt i grannbyn Håkansön och han är därmed släktens stamfader.

Vid den här tiden började det bli vanligare i bondesamhället att ta sig ett tillnamn efter det sedvanliga och gamla namnskicket patronymikon, som bildades genom genitiv av faderns namn följt av son eller dotter (ex. Olofsson). Fadern hade tagit sig tillnamnet Åström då han i början av 1810-talet jobbade som sjöman och troligen var det namnet inspirerat från gården han bodde på.

 

Foto av Johan Olofsson Öberg samt urklipp från Nedertorneå förhörsbok.

Det skulle visa sig att namnet Öberg sedan tidigare fanns i släkten på Johans mammas sida, Katarina Helena Olofsdotter Öberg (1782-1865). Hon var en dotter till bonden, kyrkvärden och Hovinköparen Olof Andersson Öberg (1750-1835) i Kopparnäs-Bertnäs, Piteå. Olofs far Anders Olofsson Öberg (1720-1771) var den första som började använda släktnamnet Öberg. Anders är stamfader för Öbergssläkten från Kopparnäs. Han hade tagit över hemgården i byadelen Bertnäs efter faderns död 1741 och hade förtroendeuppdrag som nämndeman, sexman och riksdagsman. Även hemmanet fick gårdsnamnet Öberg då prästerna inför husförhörslängden som började 1789, ålades att namnge varje gård. Anders var enda sonen till bonden och nämndemannen Olof Jacobsson Spiring (1664-1741) och hans tredje hustru Elsa Andersdotter (1673-1750). Som enda barnet fick Anders säkert tidigt lära sig vett och etikett av sin far som jobbade lång tid vid tinget. 

Det verkar som att det var i samband med att Anders blev riksdagsman 1760, som Öberg blev hans vedertagna efternamn. Antagligen ville han då ha ett namn som gjorde det enklare att känna igen honom istället för att bara kallas för "Anders Olsson". Namnet Öberg är ett så kallat tvåledat naturnamn och det blev tidigt ganska vanligt förekommande i Piteå, måhända associerat på kyrkan i Öjebyn. Antagligen har varje släkt sin egen historia till namnets tillkomst. Det var för det mesta ett ortsnamn som gav inspiration till naturnamnen och ofta kan det röra sig om ganska långsökta associationer. Man tog ett passande förled ofta utifrån ett ortsnamn och kombinerade med ett valfritt efterled, så att resultatet uppfattades som ett lämpligt efternamn. Lämpliga namn var sådana som påminde om andra namn. De äldsta naturnamnen kan vara från 1600-talet och namnbruket kan vara inspirerat från Tyskland där liknande namn förekom. Bland den svenska allmogen började det bli vanligare att ta sig ett släktnamn i början av 1800-talet.

Anders var född i Öjebyn våren 1720 (flyttade till Kopparnäs med sina föräldrar 1722) och jag tror att födelseorten avsåg det första ledet i släktnamnet. Efterleden blev det naturförknippade ordet berg och därmed bildades till- och släktnamnet Öberg. I kyrkböckerna framgår däremot varken att Anders var riksdagsman eller att han använde sig av namnet Öberg, han angavs bara som "Anders Olsson". I domböckerna återfinns han med släktnamnet Öberg 1758 och för att se om han kan ha förekommit med namnet där även tidigare, så har jag gått igenom Piteå Häradsrätts domböcker och småprotokoll. Det resulterade i att jag hittade två småprotokoll daterade 26 februari 1741 med fullmakter till Sockenskrivarvalet, som blev attesterade av "And: Olson Öberg" och "Anders Olson Öbergh". Det ena avsåg en person från Kopparnäs och det andra från grannbyn Porsnäs.

Jag hittade även ett tredje protokoll från 11 februari 1744 som undertecknades av tolv- och värderingsmannen Johan Jonsson i Kopparnäs och verkar ha skrivits av ”Anders Olsson Öbergh”. Sannolikt är detta "rätt" Anders som i så fall använde sig av namnet redan 1741 och fyllde 21 år den våren. Att attestera protokoll var egentligen inte något märkvärdigt, man intygade bara att det som var skrivet var korrekt. Jämför man handstilen med dessa och senare, så tycker jag även där att det finns likheter. Öbergssläktens stamfader Anders Olofsson Öberg avled under riksdagen i Stockholm den 6 december 1771 och begravdes på Riddarholmens kyrkogård.

Släktnamnet Öberg har nu funnits i min släkt i tio generationer när jag räknar Anders som nr 1 och mina barn som nr 10 och det har nu (2016) gått 275 år sedan Anders attesterade småprotokoll. Då var året 1741.

Småprotokoll attesterat av And: Olson Öberg 1741.
Det andra småprotokollet attesterat av Anders Olson Öbergh.

Besvärsskrivelse undertecknad av Anders Olofsson 1755.
Småprotokoll skrivet av Anders Olsson Öberg 1744.
Underskrift av riksdagsman Anders Olofsson Öberg 1762.
¨
Anders underskrift 8 april 1771.

Underskrift av riksdagsman Anders Olofsson Öberg 1771.

Andra personer som tidigt använde Öberg som tillnamn var furiren och fältväbeln Johan Persson Öberg (1696–1767) som flyttade från Öjebyn till Porsnäs runt 1736. Denne var förövrigt en bror till min Ff ff ff ff Olof Persson (1698–1743) i Porsnäs 11 i Lakafors. Även på granngården Kopparnäs 13 i Bertnäs bodde en nämndemans familj som hette Öberg sedan slutet av 1700-talet. Delar av den släkten flyttade till Öjebyn och till Älvsbyn.

Senast uppdaterad: 2016-03-20

Min egen antavla

Det var ett bra tag sedan jag skrev något här på min forskarblogg. Men nu har jag efter nogsamt arbete lagt ut min egen antavla under 8 gen...