måndag 12 september 2016

Släkten Suup har samisk bakgrund

På min mormors sida finns anknytning till den samiska släkten Suup från Vettasjärvi i Gällivare. Jag och fler forskare jobbade med att utreda släktens ursprung och diskussionerna finns dokumenterat i Nättidningen Rötter 2002.


Baltzar Johansson Suup (1753-1836) var smed och brukskarl i Svanstein, Övertorneå. Även hans äldre bror Nils jobbade där. Brukade grundades 1753 och lades ner 1803. Baltzar var svensktalande och kunde skriva på svenska. År 1776 gifte han sig med Margareta Henriksdotter (1750-1810) från Turtola på finska sidan om Torneälven och de fick sex döttrar, varav yngsta Kajsa Lena (1791-1869) var min mormors farfars farmor och blev sedermera bosatt i Överkalix socken. Baltzar Suup flyttade efter sin hustrus död till dottern Anna i Ruskola, men vistades i Kengis bruk 1831-1832 hos dottern Britta Stina.

Baltzar var en son till brukskarlen Johan Henriksson Suup (1721-1784) och hans hustru Dordie Baltzarsdotter Servio (f. 1712, dotter till gruvfogden Baltzar Nilsson Servio). De bodde i Masugnsbyn, Pajala åtminstone sedan 1744 och flyttade till Svanstein i början av 1770-talet. Johan hade även en bror Olof som var renvaktare i Masugnsbyn och senare i Kolari och levde till 1798.

Johan Henriksson Suup/Suupi var en son till Henrik Johansson Suup/Suuppi (1703-1743) och hans hustru Anna Henriksdotter. De bodde i Kääntöjärvi, Siggevaara 1734, i Masugnsbyn på 1730-talet, i Vaikkovuoma, Rautusvuoma 1757-59. De vistades även i Nedertorneå eller Alatornio i nuvarande Finland och sonen Petter noterades i födelseboken den 25 juli 1742 med "Jockasjärvi" som födelseort. Föräldrarna noterades då som  Lapp: Hendrich Johanss: Supi och Anna Hendricksd:r. Henrik hade även en bror Johan som bodde i Hietaniemi och systern Karin (f. 1697) som var piga i Tärendö. Lapp. Hendrich Suopi avled den 10 augusti 1743, 40 år gammal i Juckasjärvi, vilket framgår av dödboken för Alatornio, där han begravdes den 14 augusti.

Johan Jonsson Suuppi. I Vettasjärvi, Siggevaara 1690-1730. I mantalslängden 1690 står om honom: Aldel. Utfattig mistat alla sina Renar. Gift med Karin Tomasdotter.

I Vettasjärvi fanns 1680, enligt domboken för Jukkasjärvi tingslag samen Jon Andersson. Detta förefaller ha varit första gången Vettasjärvi omnämns i källorna. Däremot är det oklart om denne var far till Johan Jonsson Suup eller till den andre skogssamen i Vettasjärvi vid denna tid, Nils Jonsson (Johansson) Keisari, eller inte far till någon av dem.

Ur mantalslängderna framgår följande för åren 1695-1763 (Erik Kuoksu):
1695 Raunulaby i Enotekis Jon Amundsson Suppes.
1696 Siggevara by Johan Jonsson Supen.
1697 Wättijerfwi Johan Jönsson Supen.
1698 Siggewara by Johan Jönsson Supen.
1699 ingen uppgift funnen.
1700 Skattelista saknas
1701-1704 ingen uppgift funnen.
1705 Wettesjärf Johan Jönsson Supin.
1706-1711 Wettjerf (wi) Johan Jönsson Suupin.
1712 Wettasjerfwi Johan Jonsson Suupin (Går och tigger med en blind hustru)
1713-1727 Wettisjerf Johan Jonsson Sopi.
1728-1730 Wettisjerf Johan Jonsson Supi.
1731-1733 Wettisjerf Johan Jonsson Sopi.
1734-1735 Wettisjerf Henrik Jonsson Sopi. (Obs. förnamnet).
1736 Wattisjärf Henrik Jönsson Sopi.
1737 Nowockowoma Henrik Jonsson Sopi.
1738 Waikowuoma Henrik Jönsson Sopi.
1739 Waikowuoma Henrik Jonsson med sin son Olof Henriksson Sopi.
1740 Skattelista saknas.
1741 samma som 1739.
1742 ingen uppgift funnen.
1743-1756 Wackowoma Henrik Jonsson (vissa år Jönsson) Sopi och son Olof Sopi.
1757 Wackowoma Henrik Jonsson Sopi och son Olof Sopi (fattige)
1758 Rautisvoma Henrik Jonsson Sopi och son Olof Sopi.
1759 Siggivara och Rautisvoma Henrik Jonsson Sopi (Död)  Olof Henriksson Sopi.
1760 Vakavoma Olof Henriksson Sopi.(fattig)
1761 Narckasvoma Olof Henriksson Sopi.
1762 Vakavoma Olof Henriksson Sopi.
1763 Wackovuoma Olof Henriksson Sopi. (Död) (Per Persson i Parackawara betalar dess skatt för fiske i Wackkojerf)




Senast uppdaterad: 2016-09-13

onsdag 7 september 2016

Sameflickan Sara Maria Unga

I min släktforskning har jag tittat närmare på sameflickan Sara Maria Persdotter Unga från Karesuando. Hon föddes 1868 i Lainiovuoma, Karesuando och lär ha vuxit upp i en kåta. Föräldrarna som var samer med renskötsel hette Per (Pekka eller Pietin Unga) Andersson Unga (1837-ca 1898) och den norskfödda Inger Katrina Nilsdotter Heika (1839-1893). De fick barnen Nikolaus (1861-1861), Anders "Antti" (1863-1936, same i finska Kolari), Anna Maria (f.1865), Sara Maria, Per (1872-1872), Jonas (1874-1880), Per Henrik (1876-1919) och Johannes (1880-1948, Kolari och Tärendö sedan 1920). På vårvintern 1882 flyttade Per och Inger Katrina till Övertorneå med barnen Antti, Anna Maria, Per Henrik och Johannes (de flyttade i februari 1892 till Kolari, Turtola). Mer om familjen i Kolari finns här >>

Samtidigt med familjens flytt, så flyttar dottern Sara Maria till Tromsö i Norge enligt flyttbetyg den 4 april 1882. Hon var bara 14 år och skrevs som "Lappflickan" och i husförhörsboken står "Vistas i Norge, upptagen till fosterdotter". Hennes mor Inger hade tvärtom men vid samma ålder inflyttat till Sverige från Karlsø, Troms i Norge 1855. Hon var född i Vadsø 1839 och dotter till fjällmannen Nils Henriksson Heika (1792-1860) och Sara Jonsdotter Rasti (f.1797) som flyttade från Rommavuoma, Enontekis till Norge 1838. Mer om familjen Heika finns att läsa: Ur Bygdebok för Karlsøy och Helgøy >> Sara Maria konfirmerades som 17-åring den 28 juni 1885 i Tromsøysund, Troms och bodde då i Fagerelv. Hennes kunskaper i kristendom var "nasten godt" och föräldrarna uppgavs som lap. Peder Andersson Unga och Inger Nilsdotter i Sverige.

Som nr 36 återfinns Sara Maria Persdotter Unga konfirmerad 1885.

Efter sju år i Norge så hölls lysning mellan pigan Sara Maria Persdotter Unga i Tromsøysund, Troms, Norge och kronotorparen Karl Johansson Orajärvi från finska Turtola. De tre lysningarna ägde rum 5/5, 12/5 och 19/5 1889 och själva vigseln ägde rum i Turtola den 14 juli och det låg ungefär 50 mil bort med dagens bilväg. Sara Maria fick flyttbetyg till Turtola i Finland den 29 maj och 7 september skrevs som inflyttningsdatum. Makarna blir bosatta i finska Pello och där slutar Sara Maria sina dagar den 27 maj 1937. Karl levde till 1950. Föräldrarna bodde hos sonen Yrjö, men Sara berättade aldrig något om sin barndom och uppväxt. Hennes gamla konfirmationsbibel från Norge hittades i ett förråd.


Senast uppdaterad: 2019-10-02


tisdag 30 augusti 2016

Stolar tillverkade av min förfader

För några år sedan fick jag se ett vackert golvur som min farmors farfars far Nils Petter Bergdahl (1833-1900) tillverkat (se separat inlägg om snickarsläkten Bergdahl). Han var finsnickare och bodde som torpare i utkanten av byn Ale i Nederluleå. Vid detta besök i Ale fick jag även veta att det fanns sex stycken bevarade fina salsstolar som Bergdahl sägs ha tillverkat.

För några dagar sedan fick jag ett meddelande om att ringa angående två av dessa stolar. Det visade sig att ägaren hade avlidit och man undrade om jag skulle vilja ha dessa. Jag svarade tacksamt jatack och igår var jag till Ale och hämtade hem dem. Det berättas att ett brudpar i Ale fick sex stycken stolar när de gifte sig 1918 och en sjunde stol behöll givaren själv. En muntlig berättelse av brudens dotter Valborg Rehnman talar om att stolarna har tillverkats av den gamle Bergdahl och man har även nämnt namnet Nils Petter. Om detta är korrekt så var stolarna redan då begagnade, men säkerligen var stolar i den tidens goda kvalitet ändå en fin gåva. Det är mycket möjligt att det var en generationsgåva.

En konstvetare säger såhär om stolarna: Det är bondrokoko som ser ut som kvardröjande empire eller senempir, så kallad biedermeier. Stolarna har i sitt original varit omålade, men har sedermera blivit målade två gånger och uppskattningsvis tillverkade ungefär 1880. En sekundär teori är att stolarna tillverkades till brudparet 1918 av den äldste sonen Axel Bergdahl (1862-1936), vilken immigrerade från USA tillbaka till Ale 1912.



Snickarglädje på stolryggens topp.

onsdag 6 juli 2016

Släktgårdsbesök

I sommar gjorde jag ett för mig som släktforskare stort och efterlängtat besök till min gamla släktgård i Håkansön, Piteå. Den blev min farfars farfars far Johan Olofsson Öberg (1824-1908) och hans hustru ägare till genom köp av hennes föräldrar i slutet på året 1848. Huset hade hennes far Anders Johansson uppfört 1823. Johan blev dock hårt skuldsatt under 1860-talets missväxtår och hade många borgenärer för sina skulder. Det slutade tyvärr med att Johan gick i personlig konkurs och hemmanet såldes på offentlig auktion sommaren 1868. Sedan 1869 har gården varit i nuvarande släkts ägo.

Jag tog kontakt med ägaren redan 2008, som nu åtta år senare med sin fru tog emot mig, mina barn och mina föräldrar på ett mycket fint sätt. Det var nästan magiskt att stiga in i den stora och fina Norrbottensgården och att gå in i den så gott som orörda salen med en takhöjd på 3,30 m. En del av övervåningen är fortfarande kallvind och där kan man se det maffiga och stabila timret. Ägarna bjöd även på oslagbar fika i sommarvädret. För mig som släktforskare och all forskning jag har gjort om Johan Öberg så var det här ett underbart besök. Min farfar hade också besökt gården tillsammans med sin far i sin ungdoms dagar.










söndag 27 mars 2016

Mormors far under 2.a världskriget

Under det 2.a världskriget var min mormors pappa Viktor Johansson (1907-1966) från Överkalix inkallad till Skåne och det finns två fotografier från den här tiden på honom.

Viktor Johansson i mitten

Viktor Johansson till höger

lördag 26 mars 2016

Morfar Gunnar Kero vid Lv 7 i Luleå

Tack vare bevarade gulnade papper har jag kunnat sammanställa följande om min morfar Gunnar Kero (1929-2014), som var volontär vid Lv 7 i Luleå 19481951. Norrlands luftvärnskår (Lv 7) blev 1942 ett eget truppslag i Sverige och mellan åren 1948–1953 var Sven Tilly förbandschef. Förbandet flyttade 1945 in i ett nybyggt kasernområde (Kronan) ovanför Skurholmsfjärden och där bedrevs militär utbildning och övning i nästan femtio år. Det fanns lokaler för boende och utbildning, stora anläggningar för motorfordon, skjutbanor och övningsfält.


Tjänstgöringsbetyg för Konstapel 1224-19-49, Kero G. J. G.

Den 23 februari 1951 för Gunnar Johan Gustav Kero, född 19 april 1929, som sedan den 1 oktober 1948 varit anställd vid Kungl Luleå luftvärnskår. Erhåller vid sin avgång följande vitsord: för uppförande, mycket gott.




Avgångsbetyg från konstapelskolan vid Kungl Luleå luftvärnskår 1 oktober 1949 – 30 september 1950 genomgått konstapelskolan och tilldelats nedanstående betyg:


Uppförande 10
Lämplighet 5

Truppföring 5

Trupputbildning 5

I allmänhet 6

Skjutning 7
Gym och idrott 8
Metertjänst 6
Reglementskunskap 5
Vapenlära 6
Räkning 6
Modersmål 7
Historia 5


Medelbetyg 6,42. På grund härav har han tilldelats huvudbetyget godkänd.

Kontrakt

Chefen för Kungl Luleå luftvärnskår antager härmed Gunnar Johan Gustav Kero till volontär vid Kungl Luleå luftvärnskår. Anställningstiden räknas från och med den 1 oktober 1948 och tilländagår med den 31 mars 1953, dock att avsked dessförinnan kan meddelas enligt vad därom särskilt stadgas.


Ansökan till Lv7 30 augusti  1948
Om jag icke vinner anställning vid detta förband, önskar jag istället bliva antagen vid något av nedanstående förband: 1.a hand T2 Skövde, 2.a hand P4 Skövde, 3.e hand P1 Skövde.

Nuvarande arbete: Skogsarbete Domänverket Torneå revir kronojägare Patrik Nilsson i Korpilombolo med en lön på 100 kr per vecka. Anställningstid 7/1 1944 – 15/4 1944, 1/8 1946 – 15/4 1947, 1/6 1947 – 20/8 1948.

Vitsord
Uppförande: mycket gott

Arbetskunnighet: Mycket god, varför Kero rekommenderas till det bästa



Tidigare arbete: Diverse säsongsarbeten hos många andra arbetsgivare.
Skolgång: Folkskola start 1936, Fortsättningsskola start 1942


Längd: 171 cm. Vikt 72 kg

Gunnar Kero, 19 år


Konstapel 1224-19-49 Kero, G. J. G.



Gunnar Kero ses 2.a från vänster


Gunnar Kero översta raden 2.a från vänster


Volontären Gunnar Keros körkort utfärdat av Länsstyrelsen 18/8 1949

söndag 20 mars 2016

Noterade källor

I helgen har jag gjort klart arbete med att notera källor till samtliga uppgifter om förfäder under 5 generationer på pappas sida. Jag har lagt ut en databas på min hemsida. När jag i början av 1990-talet startade med min forskning, så skrev jag dessvärre inte ner alla källor, men tack vare dagens scannade material, så är det enkelt att söka fram uppgifterna igen. Det tar bara lite tid.

Jag kommer att göra samma sak på min mamma sida framöver.

www.christersslaktforskning.se/Antavla/start.html


Klockringare i Piteå

Den viktiga uppgiften att sköta klockringningen i kyrkorna förr i tiden kunde innehas av en vanlig bonde, men utan notering. Därför kan no...