Inlägg

Sjömannen Johan Öberg

Bild
I det här inlägget får vi följa bondsonen Johan Olofsson Öberg (1794-1816). Han var en bror till min farfars farfars farmor och son till bonden, kyrkvärden och Hovinköparen Olof Öberg och Katarina Johansdotter i Kopparnäs, Piteå i Norrbotten. 
År 1813 blir Johan Öberg inskriven vid sjömanshuset i Piteå som sjöman för inrikes sjöfart och han var då 19 år gammal. Samma år skrevs hans svåger Olof Åström in som sjöman för utrikes sjöfart (min farfars farfars farfar). Johan tjänstgör som jungman på Galleasen Maria Charlotta som seglar till Stockholm den 19 juni 1813 med Nils Lidman som styrman. Den övriga besättningen består av matroserna Ol Forsström och Jacob Bäcklund samt kocken Johan Lundgren. Samtliga avmönstrar den 4 november efter fem månader. Johans förtjänst i hyra uppgick till 66,32 Riksdaler, varav en avgift på hyran 1,18,8.
År 1814 tjänar Johan som dräng på gården Kopparnäs nr 15. Johan insjuknar i lungsot och avlider tyvärr den 14 januari 1816 och skulle ha fyllt 22 år om en …

Vem var Lovisa?

Bild
När jag började släktforska i början av 1990-talet, så frågade min farfar mig om jag visste vem Lovisa Eriksson var, som blivit begravd 1911 i samma grav som hans farföräldrar. Jag kunde snart berätta att det var hans farmors yngre syster. Men vem var då Lovisa Eriksson?

Anna Lovisa föddes den 22 december 1869 som dotter till inhyses Fredrik Markström och hustrun Emma Kristina som bodde på Båtskatan i Öjebyn, Piteå i Norrbotten. Hon gifte sig 1893 med rättaren och kusken Jonas Oskar Eriksson (1864-1942) från Örträsk i Västerbotten. De flyttar från Öjebyn till Hospitalet i Piteå 1895 och där blir Oskar anlitad som kusk. Makarna får barnen Anna Maria (1894-1954), tvillingarna Elin Mirjam (1898-1976) och Ernst Oskar (1898-1899) samt Lisa Amalia (1904-1946).



Tyvärr avlider Lovisa av lungsot den 26 oktober 1911 och hon blir bara 41 år gammal. Det är hon som blir begravd i min farfars farföräldrars grav i Öjebyn. 


Änklingen och de tre döttrarna tar ut en flyttattest till Västervik, Kalmar …

Bagerskor i Öjebyn

Bild
I min släkt har två bagerskor varit verksamma i Öjebyn, Piteå. Först ut var Britta Johanna Öhlund (1835-1906), syster till min farfars farmors mormor. Hon tjänar från ungefär 1862 som piga på Pastorsbostället i Öjebyn och sedan 1869 hos svågern Fredrik Markströms familj på Båtskatan. Hon får dottern Maria (1867-1881) utom äktenskap, som tyvärr avlider av lungsot. Britta förblir ogift och är bagerska. I Folkräkningen 1880 står hon som inhyses i Gamla staden och 1890 som bagerska och hade då systerdottern Hilma Markström (1865-1946) som fosterdotter. Britta står fortfarande som bagerska år 1900.
I bouppteckningen efter henne från 1906 framgår att hon ägde följande fastigheter: Ett tomtområde invid Båtskatavägen med en stugubyggnad på 50 års tid från 7/9 1869, värde 250 kr, ladugårdsbyggnad, värde 50 kr och ett häbbare, värde 25 kr. En stuga i Gamla staden på ofri grund, värde 200 kr, en bageribyggnad med vidspantrade vedbodar, värde 175 kr. Summan på tillgångarna blev 1105 kr. Bland sk…

Matros, ett tillfällighetsfynd

Bild
Det är helt fantastiskt att dyka på tillfällighetsfynd, vilket jag idag gjorde ånyo! När jag som bäst söker uppgifter i Piteå stads sjömanshus arkiv (Norrbotten) om en av mina förfäder som var sjöman 1813-1816, så dyker en annan förfader upp! Nämligen Erik Olofsson Öhlund (1777-1838) som i husförhören noteras som arbetare och inhyses i Böle och sedan i Öjebyn. Under dessa titlar "döljer sig" arbete såsom matros för Erik Öhlund åren 1815-1817 och bland tre resor bland annat en sjöresa till Köpenhamn 1816. Tack vare bra noteringar i sjömansliggaren så är det helt utan tvekan rätt person och en mycket intressant och god nyhet :-)



Med sjömansliv i blodet" så blir sönerna Anders Öhlund (1802-1867, Gammelstaden Piteå) och Johan Erik Öhlund (f.1805) sjömän, och sistnämnda blev sjöman 1833. Johan Erik gifter sig 1829 och blir pappa till Johan Erik 1830 och Anna Sofia 1832, men återkommer tyvärr inte efter en sjöresa någon gång efter 1834. Anders var både matros och timmerman u…

Soldat Per Ryss Svenskman från Curland

Bild
I min antavla finns soldaten Per ("Petter") Johansson Ryss/Svenske/Svenskman. Han uppges född år 1716 och inflyttad till Lillpite i Piteå landsförsamling i Norrbotten. Han blir insatt som indelt soldat för roten nr 53 Ryss i Lillpite den 3 augusti 1745 och noteras i husförhörslängden 1750-1770 som nr 53 Pär Ryss ifrån Curland, läser på Ryska, 30 år gammal. Det är åtminstone än så länge okänt hur Per hamnar i Piteå. Kurland tillhör Lettland och heter Kurzeme på lettiska och är det minsta landskapet beläget i väster. Kurland var ockuperat av Sverige 1701-1709 och området hade en betydande svensktalande befolkning.
Per Ryss gifter sig den 16 november 1746 med änkan Margareta Danielsdotter i Öjebyn. Hon var född där 1706 och hade tidigare varit gift med Per Matsson (1705-1739) och de hade barnen Anna (1733-1769), Margareta (f.1735), Mats (f. 1737) och Kerstin (f. 1739). Per och Margareta får tillsammans barnen: Johan (f. 1747), Sara (1749-1814, som är min anmoder), Margeta (f. …

Min egen antavla

Det var ett bra tag sedan jag skrev något här på min forskarblogg. Men nu har jag efter nogsamt arbete lagt ut min egen antavla under 8 generationer uppdaterad med källangivelser för alla händelser för mina förfäder, såsom födelse, dop, vigsel, död, bosatt, personliga händelser, bosatt, bouppteckningar och arvskiften, soldater, en del hemmansköp och lagfarter samt fotografier.

När jag började släktforska runt 1992 så var det microkort och microfilm som gällde för forskningen. Då såg också källangivelsen helt annorlunda ut och det kunde ex. se ut såhär: C:3 4/5 för en födelsebok kort 4 av 5. Med digitaliseringen så kan man idag dels forska direkt via internet och ange exakta källor som gör att man enkelt och snabbt kommer till själva källan. Det här har jag nu ägnat mig åt i min egen forskning och har tagit lite tid, men är nu klar för 8 generationer. Jag kompletterar nu kontinuerligt med barnen i den 8.e generationen också. 
Till Antavlan >>

Klockringare i Piteå

Bild
Den viktiga uppgiften att sköta klockringningen i kyrkorna förr i tiden kunde innehas av en vanlig bonde, men utan notering. Därför kan nog många ringare vara försatta i historiens dunkel. 
Klockare var tidigare ett kyrkligt ämbete, som ursprungligen eller under medeltiden medförde uppgiften att vårda kyrkan och dess inventarier samt ombesörja klockringningen. På 1600-talet började man av klockaren kräva förmågan att undervisa i sång och leda kyrksången där en särskild kantor inte fanns. Vid samma tid fick klockaren även uppdrag att lära ungdomen att läsa och skriva. Detta medförde att klockarsysslan ofta gavs åt en präst. Som en anekdot kan nämnas att Porsnäsbonden Per Nilsson Laggare (1665-1742) fick särskild ersättning "för det han med trumban gifwit tekn till giudstjensten" i Öjebyns kyrka. Han trummade istället för den klockringning som var omöjlig på grund av att kyrkklockan var nedtagen. Efter att ha uppsatt klockorna brände ryssarna av taket på kyrkan 1721, varvid d…