Sidor

fredag 2 februari 2018

Min förfader funnen död på marken 1799


Min förfader Johan Persson i Sjulsmark, Piteå var född år 1762 och dog 1799. Hustrun Maria står som änka i mantalslängden för år 1800, men ingen notis om att Johan har avlidit finns i dödboken. Däremot hittar jag av en ren slump bakgrunden och orsaken i Piteå Häradsrätts dombok år 1799 vid en sökning i februari 2018. Texten i protokollen som även innehåller en obduktion är till stor del ganska svårläst. Johan avled av allt att döma 16 mars 1799. Tidigare har jag hittat förmyndarskapsprotokoll och att Johan hade alkoholproblem.

Johan efterlämnade sin hustru Maria (1762-1837) och de hade gift sig år 1784. De fick barnen Anna Maria (1786-1786), Britta Stina (1787-1839), Per (1789-1789), Maria (1791-1791), Johan Markström (1792-1859), Anders Markström (1794-1865), Nils Markström (1796-1865, min ana) och Karl (f. 1797). Med tanke på Johans problem kan man fundera på hur det påverkade familjen och att Maria levde ensam med fem barn.


Piteå Urtima Ting den 21 maj 1799

Död funnen å marken

Skattebonden Johan Persson från Sjulsmark tidigt på morgonen den 16 mars funnen död liggandes framstupa på en skogsväg mellan Porsnäs och Sjulsmark. Hittad av Christoffer Johansson

Avskrift av delar av det ganska svårtydda protokollet:

Anmodad Den 18 i denne månad genom skrifvelse af Lands fiskalen Ädel och Högacktad Herr Gust: Björk, att resa till Sjulsmarks by Pithe Socken för att hålla undersökning å Bondens Joh: Persons kropp, hvilken som död på vägen blifvit funnen.

Den 19 därpå följande, vid min ankomst till Sjulsmark, företogs nämde besigtning hvarvid, på Dess yttre kropp, ej fans någon den ringades åkomma, utom ett litet skubbat sår, utan på vänstra handen, men utan minsta betydenhet.

Hela kroppen, men i synnerhet ansiktet var helt mörkblått samt de större ådrorne, på Halsen (Vena Jegulares) mycket utspände.

Wid närmare skärskådande, i det Bröst Caviteten (Diapragma) öppnades funnos Lungorna i det mästa förtärde, till färgen svartgrå, samt på åtskilliga ställen i synnerhet den vänstra Loben mycket eller af hardheter angripen hvilka nu till en del voro i full Culning (Suppuration)

Hjertat var mycket stort och fans dess vänstra kammare fyld af blod,

Då den deln af Lefrens Lob som ligger åt vänster frampå magen fans äfven en hårdhet.

Magen och de smärre tarmarne voro mycket bleka och toma.

Alla omständigheter här tillsammanstagne jämförde med Johan Perssons alltid förde oordentelige Lefnadssätt uti öfverflödande af Spirituosa, såsom en ordsak till Dess tid, efter annan försvagade kropsconstitution! I följe hvaraf han nu ej längre kunde uthörda det våld han så ofta på honom utöfvad, utan då han som berättat är, om natten varit så aldeles öfverlastad och däraf ur stånd satt hjelpa sig sjelf, har i tjölden af slag slutat sitt usla Lif. Hvilket på mitt förr aflagde Embetstid; Och så sant mig Gud hjelpe till Lif och Själ bestyrkes. Luleå den 20 Marti 1799. Andr: Utterström. Bataillons Och Lands Fältskar.

Arvodesräkning för Bonden Joh: Perssons Döde krops besigtigande:

6 mil fram och åter Skjuts för en häst a 8 S miln        2

3ne dagars Tractamente a 8 S om dagen                                 24

Så väl yttre, som inre besigtning                                   1

Besigtnings betyg                                                                       16


Alt är upptaget efter Kongl: Maijts Medicinal Taxa
för Cherurgi af år 1774.          


     Summa            3          40

Afledne Bonden Johan Pehrsson ifrån Sjulsmark har under de 13ton åren jag såsom Präst tjent i församlingen gjordt sig Känd för ett ogudacktigt och liderligt lefnadssätt, så och han sällan eller aldrig visat sig här vid Kyrkan, utan at vara öfverlastad af Starka drycker sällan varit i herrens hus och kanske aldrig rest nyckter hem här ifrån, på flera år har han icke heller nyttjat den Helga Nattvarden och efter Hans Hemmans angifvande vid de ------ Hus förhören, äfven i sitt eget Hus som oftast öfvat fylleri oljud och svordomar och ehuru han derföre undergått alla de varningsgrader som (…) under förmynderskap har dock mig vitterligt ingen förbättring uti desa laster med honom kunnat vinnas, som efter begäran tillburit lämnas af Piteå d 20 Maji 1799. Jonas Risberg. Comminister

Källa: Piteå tingslags häradsrätts arkiv, Domböcker och protokoll vid urtima ting, SE/HLA/1040135/A/A I/A I b/3 (1798-1799), bildid: C0104285_000665 – 00071



måndag 6 februari 2017

Johanna Kero i Norge

Min morfars farfars syster Johanna utvandrade med sin make till Nordnorge 1882 och i min forskning kring Kero-släkten har jag lyckats spåra henne och fått kontakt med många ättlingar från det andra giftermålet. Här följer en kort historik om Johanna och hennes familj.

Johanna Johansdotter Kero (1853–1931) gifte sig 1880 med inhysesmannen Isak Vilhelm Zachrisson Ylipää (1856–85) från Liviöjärvi nr 2 i Pajala, Norrbotten. Makarna tog ut en flyttattest till Norge den 5 mars 1882 och de återfinns som inflyttade till Vadsø, Finnmark i juni samma år. Johanna var gravid på den långa resan som tog cirka tre veckor (med dagens vägsträckning är det ungefär 55 mil dit från Pajala) eftersom sonen Isak Adolf föddes redan den 23 juni. Som ett minne fick Johanna hälften av sin syster Marias sjal till resan.


Östra Finnmark lockade med bra fiske, bland annat i Vadsø. Maken angavs först som lastare och senare som fiskare. I äktenskapet föddes barnen Maria Charlotta (1879–81, oäkta), Isak Adolf (1882–85) och Lauritz (1884–1915). Men bara tre år efter att de kommit till Norge, år 1885, omkom maken under vårfiske i Kiberg (i Vardø kommun) och mindre än två månader senare dog sonen Isak Adolf av ”blodgang”. Johanna var därmed ensam med den lille sonen Lauritz i Indre Kvenby. På den tiden var byn Vadsø indelad i Indre och Yttre Kvenby (kvænby) där invandrade finnar och svenskar bodde (kallades för kväner), samt midtbyen där norrmännen huvudsakligen bodde. Vadsø omtalades redan i slutet av 1800-talet som ”finnarnas huvudstad i Norge”.


Johanna gifte 1888 om sig med änkemannen Petter Oluf Hojem (1844–99) som kom från en medelklassfamilj. Han föddes i Trondheim och föräldrarna var bagaren Lorenz Heinrich  och Pauline Hojem. Oluf hade också varit bagare, men arbetade nu som stuvare och fiskare. I äktenskapet föddes fem barn: Johan (1888–1918), Petra Anna (1890–1960), Petter Olaf (1892–1962), Marius (1895–1948) och Johanna (1898–1962). Våren 1899 avled den 55-årige maken av ”slagtilfelde” (hjärtfel).


År 1900 bodde Johanna och barnen i Havnegaden (midtbyen) och sonen Lauritz var boktryckarlärling. Tio år senare bodde de på Strandgate 94 (midtbyen) och Johanna arbetade som ”pedelltjeneste ved kontorer” (renhållnings- och vaktmästeriarbete). Sönerna Lauritz och Johan var sjömän (Johan var även smed) och Olaf var skomakarlärling.


Med hjälp av internet har jag kommit i kontakt med några av ättlingarna och de har berättat om familjen som var ganska fattiga. Johanna berättade inte så mycket om sitt ursprung, annat än att hon hade nio bröder och en syster samt att hon var född i Tornedalen där älven delade sig. Johanna var laestadian och pratade finska (hon kunde inte så bra norska), men var noga med att barnen lärde sig norska. Hon var medel-lång, hade håret uppsatt i en mittbena, såg ganska sträng ut och var väldigt stolt över att Laestadius hade döpt henne (berättat av dottern Anna).


Barnbarnet Sigrid (f. 1920) minns sin mormor som snäll, men sträng och fåordig. Hon var noggrann med att kläderna skulle vara tillknäppta och döttrarna fick inte gå i korta kläder och håret skulle vara uppsatt. Hon brukade komma på besök hos Annas familj i Kiberg på våren och hade då med sig nykärnat smör och ”drops” (godis) till barnbarnen. Någon av döttrarna hade eventuellt brevkontakt med deras moster Marias familj i Sverige. 



Johanna Hojem avled vid 77-års ålder 1931, efter närmare 50 år i Norge. Säkert hade hon haft ett ganska strävsamt liv; hon flyttade till Norge som gravid 28-åring, födde åtta barn och blev änka både som 31- och 45-åring. Johanna och Oluf Hojem har en stor skara ättlingar i Norge. Till skillnad från hennes syskon i Tornedalen, så finns det flera porträttfoton på Johanna med några av barnen från hennes andra giftermål.
 

Ättlingen Oddvar Hojem har skrivit om Johanna på sin hemsida >>


Johanna och fyra av barnen troligen 1904 samt ett foto på äldre dagar. 

tisdag 31 januari 2017

Ännu ett Amerikabesök

Alldeles i början av januari 2017 fick jag e-post från släktingen Pete Kantola i USA, som skrev att hans dotter Ashley skulle göra en resa från Michigan till Luleå för att träffa sin pojkvän. Jag skrev snabbt tillbaka att jag gärna ville träffa dem om det skulle vara möjligt och skickade med mitt mobilnummer.


Efter några veckor ringde Ashley och undrade om vi kunde träffas och det slutade med att hon och Jonas kom och hälsade på oss. Vi tittade givetvis på släktträdet och det var kul att kunna visa henne att vi är fyrmänningar och bara tio års skillnad mellan oss. Hennes mormor "Aggie" och min morfar Gunnar Kero var kusiner. "Aggies" far Wallerius Kero (1895-1980) emigrerade till Michigan, USA redan 1914 medan min morfars far Uno Kero (1888-1955) bodde kvar som jordbrukare i hembyn Ohtanajärvi, Korpilombolo. Brödernas far var jordbrukaren och lekmannapredikanten Abraham Kero ("Keron-Aapo", 1859-1931) och mor var den kortväxta Johanna Jatko (1857-1930). Det var så roligt för mig att räcka över ett släktträd, vilket Ashley också blev väldigt glad över. Ett mycket trevlig besök från "over there". Vi hoppas att vi ses fler gånger framöver :-)



Fyrmänningarna Ashley och Christer