söndag 30 juni 2013

Soldat Nyman i Håkansön, Piteå

Erik Ersson Nyman (1790-1858) hette min farfars morfars farfar. Han var soldat och fältjägare i sin hemby Håkansön i Piteå. För att antas som soldat skulle man vara en ”manbar person”, dvs. minst 1,65 m lång, välväxt och bedömas kunna bära mundering och vapen. Lägsta godtagbara ålder var 18-20 år och man skulle ha gjort sig känd för redligt leverne fram till mönstringen. Mönstringen utfördes av kompanichefen, kaptenen och fältskären tillsammans. Efter godkänd mönstring erhöll soldaten ett antagningsbevis och rätt att ingå i roten, med nummer och namn i kompaniet.
Erik var född på Håkansön nr 8 (gården "Berget") som son till bonden Erik Ersson (1759-1848) och Katarina Johansdotter (1761-1851). På fädernet härstammar förfäderna från Jävre nr 8 med anknytning till Bureätten bakåt i tiden. Som 20-åring tillträdde han som soldat på roten nr 108 Nyman den 17 november 1810 (året innan övertog äldsta brodern hemgården). Två år senare gifte han sig med Britta Johansdotter (1789-1855) från grannbyn Porsnäs och i äktenskapet föddes följande tio barn, av vilka tre dog som små: Erik (f.1813, till Stockholm 1832), Johan (1817-1817), Dödfödd son (1818-1818), Johan Ersson Skottfri (1824-1908, Porsnäs), Olof Nicklas (1825-1847, dog som dräng), Katarina Johanna (1827-1828), Jonas Ersson Nyman (1828-1897, Håkansön och Hälleström, min farfars morfars far), Anders (1829-1881, Håkansön), August (1831-1906, tjäruvräkare och kyrkvaktare i Piteå stad) och Britta Katarina (1833-1902, Håkansön).
Som indelt soldat tilldelades man ett soldattorp av rotebönderna i byn med lite åker och ängsmark, så att man kunde hålla ett litet jordbruk med ett par kor och några ungdjur. Enligt ett kungligt brev från 1830 mellan Kronan och rotehållarna så skulle åbyggnaderna på soldattorpen bestå av stuga, stolpbod, tröskloge med korn- och foderlada samt fähus. Stugan skulle vara 14 alnar lång, 9 alnar bred och 5,5 alnar hög från stenfoten till takbandet inredd med stuga och kammare. Stugan skulle vara 9 alnar i fyrkant med en dörr, två fönster samt ugn och spis, kammaren skulle vara inredd och vara 6 alnar lång och 5 alnar bred med dörr mot förstugan och försedd med ett fönster, men utan eldstad (källa). De flesta fältjägarna hade i sina kontrakt tillförsäkrat sig rätten till livstidsjord om 2 geometriska tunnland för sig och sin hustru.
Soldaten kunde ej livnära sig och sin i regel stora familj på den avkastning torpet gav och de förmåner tjänsten i övrigt gav. Han måste därför skaffa sig extra förtjänster på annat håll. Vanligen arbetade han som dagsverkskarl hos bönder eller så var de hantverkskunniga. Soldathustrun utförde ofta dagsverkssysslor åt bönderna. Soldat Erik Nyman i Håkansön återfinns i räkenskaperna för Hälleströms finbladiga sågverk där det framgår att han fick en ersättning på 6 Riksdaler och 28 Skillingar 1829. Av det fick han ut 2 Riksdaler kontant och 17 Skillingar i varor medan resterande 4.11 sattes upp som en fordran. Hans soldatkollegor Holmbäck fick 3 Riksdaler och 1 Skilling och Bajonette fick 8 Riksdaler, 18 Skillingar och 6 Runstycken.
 
Erik Nymans sonsöner Erik Anton (1851-1908)
och Jonas Viktor Nyman (1854-1930)
Ur Generalmönstringsrullorna framgår att soldat 108 Nyman var 169,4 cm lång och bevistade 1813 och 1814-års krig i Norge. Vid Lier skans i Norge hade han ådragit sig "contusion" (blåmärke) enligt läkarbetyg. Piteå kompani bestod av 146 man i första bataljonen under ledning av Kapten A. Gyllengahm. Den 2 augusti 1814 slogs 2 000 svenska och 2 300 norska soldater vid Lier skans söder om Kongsvinger nära gränsen till Värmland. Det var en av de sista striderna som Sverige utkämpade innan vår nu över 200 år långa fred inleddes. Mer om fälttåget mot Norge 1814 >> När dagen var över hade svenskarna förlorat 1 officer och 30 man, 4 officerare, 2 underofficerare och omkring 60-70 man var skadade, därav bland västerbottningarna 2 officerare, 1 underofficerare och 11 man, däribland kan Erik Nyman ha varit (Jan Johansson 2014). Slaget vid Lier >>

Piteå kompani tillhörde Västerbottens regemente till 1841 då Norrbottens Fältjägarekår bildades. Efter 39 års tjänst begärde Erik Nyman och fick avsked den 15 november 1849. Han blev gratialist och bodde som inhyses i Håkansön och uppgavs som utfattig i husförhörsboken.
Soldattorpen i Håkansön och Porsnäs låg i närheten av Harrträsket och vid Laga skifte tilldelades roten nr 108 Nyman följande ägor 1856:
  • Åker vid Harrträsket på tio olika ställen. 22,3 kappland (3438 kvadratmeter)
  • Äng vid samma träsk på sex olika ställen. 1 tunnland och 31,2 kappland (0,98 hektar)
På kartan nedan som är från Laga skifte för Håkansön och Porsnäs framgår bebyggelsen på soldattorpet Nyman och ses på kartbilden nedan. Där verkar alla soldattorpen med tillhörande byggnader varit belägna. Tomtgränserna var desamma fortfarande 1947.
Urklipp från lagaskiftes kartan upprättad 1828-1848 och kompletterad 1850-52.


Sonen Johan Skottfri, hornblåsare

Sonen Johan (1824-1908) antogs till Spel och Nummer vid Norrbottens Fältjägarkår, Piteå Kompani i juni 1844. Han var 162 cm lång och blev Hornblåsare för roten nr 112 Skottfri i Porsnäs. Av kartan ovan kan man se att det soldattorpet låg granne med Nymans. Vid slutet av 1840-talet fanns det 3 hornblåsare vid Piteå kompani; Skottfri, A. Gifvakt (tidigare Lod) och E.M. Stadig (tidigare Klang). Förste hornblåsare var sergeant O.V. Elgeros vid staben. Av någon orsak uppgavs Skottfri som signalist istället för musiker för i militärrullorna förekommer inte den termen utan bara spel i nummer och hornblåsare. Johan Skottfri fick avsked i december 1849 med anmälan till underhåll på grund av läkarbetyg. Han hade tjänat troget och väl. Enligt en hörsägen så ska Johan Skottfri ha vuxit upp i huset som ses på Flygfotohistoria från mitten av 1950-talet och i så fall bör det ha varit på denna plats som Erik Nyman bodde i sitt soldattorp. Huset som revs på 1990-talet låg vid Norrfjärden IF:s fotbollsplan i korsningen Harrbäcksvägen-Norrgårdsgatan (Källa till text om Johan Skottfri är hans sonsons son Jan Johanssons text från år 2000).
Sidan senast uppdaterad: 2014-08-12

Sjulsmarksanor

Mina förfäder härstammar sedan lång tid tillbaka från den idylliska jordbruksbyn Sjulsmark i nuvarande Norrfjärden och Piteå kommun. Här nedan presenterar jag 16 släktled som härstammar från Sjulsmark 4 "Swiddja" (Svedjan) och sedan 1710 från Sjulsmark 2 (Backen). Swiddja är vackert belägen mot sydvästra sidan av Ollesberget. Backen flyttades på 1800-talet till nuvarande plats längst nordost i byn och ägs av bröderna Berglund som fortfarande driver jordbruk (2013).



Generation 1
Per Jonsson/Jåpson. Nämns första gången i 1557-års bågaskattelängd och var den första svedjebonde på Sjulsmark 4. Vid Älvsborgs lösen 1571 fanns det på gården 3 kor, 3 stutar, 6 får,  2 getter, 1 svin och 1 sto a 7,5 marks värde.  Ägde 5 pund koppar (Brage Lundström).



Generation 2
Måns Persson, född omkr 1567, död 1619. Ägare 1591-1619 och uppgavs varit gammal båsman (båtsman) vid upprättandet av Älvsborgs lösen 1613 (Brage Lundström).



Generation 3
Zachris Månsson, född omkr 1600, död 1630. Ägare sedan 1623. Gift med Barbro.



Generation 4
Måns Zachrisson, född omkr 1630, död 1685. Ägare 1644-1688.



Generation 5
Zachris Månsson, 1666-1717. Blev 1710 ägare till Sjulsmark 2 som hade varit öde 1696-1710. Gift 1687 med Britta Larsdotter 1664-1738.



Generation 6
Måns Zachrisson, 1701-1763. Övertog hemmanet vid faderns och bara 16 år gammal. Indelt soldat för roten nr 120 Trögh för Sjulsmark nr 2, 7 och Rosvik 6 1720-1724 samt år 1742. Fick år 1731 tillåtelse att såga 192 bräder årligen och ägde ett av de fem största hemmanen i byn (Brage Lundström). Gift med Anna Persdotter 1700-1765 från Porsnäs 11 i Lakafors ("Låggers" och hennes far var född på Sjulsmark 7).



Generation 7
Per Månsson, 1727-1797. Gift 1759 med Maria Nilsdotter, 1739-1809 från Roknäs.



Generation 8
Johan Persson, 1762-1799). Ägare sedan 1790. Hade spritproblem enligt ett förmyndarprotokoll från år 1798 då han fick häradsskrivaren Johan Ol. Dyhr som förmyndare för sig och sin familj. Det slutade att gälla efter ett år då Johan hade bättrat sig. Sålde hemmanet Sjulsmark 2 Backen i januari 1798 och blev bosatta inhyses. Gift 1784 med Maria Johansdotter, 1762-1837 från Porsnäs 2 (Nyman). Johans bror Nils Persson, 1761-1834 ägde en del av Sjulsmark 2 och Johans måg, smeden Nils Antman bodde ett tag på Sjulsmark 2½ Skatan.



Generation 9
Nils Johansson Markström, 1796-1865. Dräng och bosatt i Smedsbyn, Nederluleå en kortare tid och blev 1824 sågdräng på Hälleströms finbladiga sågverk i Piteå (grannbyn till Sjulsmark). Gift 1823 med Britta Maria Danielsdotter Knort (1793-1871), soldatdotter från Smedsbyn.



Generation 10
Karl Fredrik Markström, 1830-1890. Sågdräng och åbo i Hälleström. Gift 1854 med Britta Katarina Falck (1823-1911) från Överluleå.



Generation 11
Maria Karolina Markström, 1858-1933. Gift 1878 med Jonas Viktor Nyman (1854-1930) från Hälleström.



Generation 12
Emma Karolina Nyman, 1890-1955. Gift 1916 i Öjebyn med Ernst Johan Öberg (1894-1955). Familjen flyttade till Hälleström 1923.



Generation 13
John Einar Öberg, 1917-1996. Gift 1939 med Ronny Bergdahl (f.1921).



Generation 14
Ulf Öberg



Generation 15
Christer Oberg



Generation 16
Isabelle och Anton Öberg



Sidan senast uppdaterad: 2018-06-20




       

torsdag 13 juni 2013

Drunkningsolycka i Brändön

Den 23 augusti 1810 drunknade den 50-årige bonden Anders Jönsson (f.1759) och sönerna Lars och Anders, 16 och 13 år gamla. De bodde på hemmanet Brändön nr 12 i Nederluleå och Norrbotten. Sonen Hans (1801-1885) var mina barns förfader och övertog hemmanet. Sannolikt var Hans ännu för liten för att följa med fadern och de äldre bröderna tragiskt drunknade hösten 1810, förmodligen under en fisketur utanför Brändön.

Urklipp från dödboken 1810 där Anders och sönerna återfinns 23/8.

onsdag 12 juni 2013

Förmyndare för fylleri

I ett förmyndarskapsprotokoll daterat 19 januari 1798 framgår att min förfader, bonden Johan Persson (1762-1799) i Sjulsmark, Piteå fick häradsskrivaren Johan Ol. Dyhr som förmyndare för sig och sin familj. Orsaken var att Johan var känd för fylleri och hade försummat sin egendom. Han och hustrun Maria Johansdotter (1762-1837) hade nämligen just sålt hemmanet (13 januari), Sjulsmark nr 2 för 333 Riksdaler och 16 Skillingar Specie till Christoffer Johansson och hans hustru från Kopparnäs. Det här var Johans hemgård som han blivit ägare till år 1790 och där bodde även föräldrarna på fortsatt undantag. Som förbehåll skulle de behålla en åkerremsa av nybruket "öst i berget" och framför gården på östra sidan, samt till äng den slåtter som var nedanför åkerskiftet "öst i åkern" och framför gården, hälften av Grubbänget samt på västra ändan av holmen om en sommarskrinda hö årligen. Till boningsrum skulle de få begagna lillstugan förutom kammaren, jämte halva kammaren innanför köket i den större byggnaden, härbret samt gamla fårhuset och hölador vid gården. De satte även upp ett förbehåll så att sönerna Johan, Anders, Nils och Karl skulle ha möjlighet att återköpa hemmanet om någon av dem så önskade. I övrigt så skulle de nya ägarna få tillträda hemmanet kommande vår och de fick det tredje uppbudet (dvs. fastebrev eller lagfart) den 18 januari 1799.



Avskrift av förmyndarprotokollet:
S: D: Emedan det är allmänt kunnigt och uppenbart huruledes Bonden Johan Pärsson i Sjulsmark beständigt öfwar fylleri och dryckenskap derigenom har förslösar sin egendom till hustru och Barns yttersta lidande det gemväl sig yppat at Johan Pärsson nyligen såldt sin fastighet samt ----- ----- köpe skillingen till enahanda dårskap utan att ha -----  # uppå Pär Nilsson Korprals härom gjorda erindran             Rn skäligt at ställa Johan Pärsson under förmyndare och blev till Curator förordnad Herads Skrifvaren ---- Johan Dyhr, ------ -------- Johan Pärssons rätt och bästa vid alla tillfällen at ----- och bevaka.

Förmyndarprotokoll 19 januari 1798

I september 1797 hade en inteckning i hemmanet blivit gjord för en skuld på 83 Riksdaler och 16 Skillingar enligt en daterad revers 16 juni. Den 25 juni tillkom 7 Rdr, 29 Skillingar och 10 Runstycken och därmed blev den totala skulden 90 Rdr, 45 Skillingar och 10 Runstycken.


Efter ganska precis ett års förmyndarskap skrevs ett nytt protokoll daterat 26 januari 1799: "Emeda Johan Pärsson i Sjulsmark numera förer en anständigare lefnad pröfvar Härads Rätten skjäligt ändtlediga Härads skrifvaren välbetrodde Johan Ol. Dyhr ifrån det förmyndarskap honom för bemälte Johan Pärsson varit updragit må Johan Pärsson tills vidare och på försök förestå sig sjelf och sitt gods vårda".



Förmyndarskapet varade alltså i ett år och påverkade antagligen Johan ganska hårt eftersom han inte fick förestå sig själv och sin familj. Tyvärr avlider Johan mellan hösten 1799 och våren 1800, bara 37 år gammal men han saknas i dödboken. I kommunionslängden står antecknad död för Johan i 1799-års kolumn och i mantalslängden för år 1800 står hustrun Maria som änka. I husförhörslängden 1789-1806 står också noteringen död. Det är därför okänt hur Johan avled, men det är nog inte omöjligt att det åtminstone hade något samband med hans fylleri?


Förmyndarprotokoll 26 januari 1799

Urklipp från husförhörslängden 1789-1806

Sönerna tog sig efternamnet Markström efter deras farbror Per Persson Markström (1772-1804) som var sjöman sedan 1795 och ägde också en del av Sjulsmark nr 2 som han sålde till den äldsta brodern Nils hösten 1801. Sonen Johan (1792-1858) var bland annat nybyggare i Grundträsk 1826, sonen Anders (1794-1865) bodde som ogift i Sjulsmark och Nils (1796-1865), som var min farfars mormors farfar var sågdräng och åbo i Hälleström. Den yngsta sonen Karls (f.1797) öde har jag ännu inte lyckats utreda. I familjen fanns även dottern Britta Stina (1787-1839), gift med smeden Nils Antman från Antnäs.

Erik Magnus Markström (1838-1918), son till Johan Markström (1792-1858)

Källor:
Piteå tingslags häradsrätt AII:5 (1786-1798) Bild 4920 (AID: v367861.b4920, NAD: SE/HLA/1040135)
Piteå tingslags häradsrätt AII:6 (1798-1800) Bild 720 (AID: v367862.b720, NAD: SE/HLA/1040135)
Piteå tingslags häradsrätt AII:5 (1786-1798) Bild 4700 (AID: v367861.b4700, NAD: SE/HLA/1040135)


Senast uppdaterad: 2018-06-20

tisdag 11 juni 2013

Anknytning till tyska släkten Grape

I min antavla på mormors sida finns anknytning till den tyska släkten Grape. Arendt Arendtsson Grape  (1612-1687) invandrade från Lübeck troligen 1629, blev borgare i Stockholm 1639 och grundade Kengis bruk utanför Pajala i slutet av 1640-talet. Sonen Salomon Arendtsson Grape (1662-1742) hade dottern Margareta Salomonsdotter Grape (1702-1771) och hon gifte sig med bonden och gästgivaren Mickel Henriksson Korteniemi (1699-1740) i blivande finska Pello. Sedan går generationerna vidare med Birtta Mickelsdotter Korteniemi (1727-1788), Per Persson Korteniemi (1751-1827), Maria Persdotter Korteniemi (1798-1886) gift med Per Persson Niemi (1793-1863) i svenska Pello, Adam Persson Niemi (1825-1893) i Teurajärvi, Korpilombolo. Sistnämnda Adam var min mormors mormors morfar.

måndag 10 juni 2013

Kaffe hos Märta

Vid mina besök hos mormor och morfar, Sofia och Gunnar Kero i Ohtanajärvi, brukade morfar alltid ta mig med för ett besök hos sin syster Märta i byn. Märta bjöd på kaffe och fika och jag minns dessa trevliga och lugna besök med glädje. De pratade finska med varandra och jag försökte snappa upp en del ord då jag förstod sammanhanget. Det var också roligt och intressant att besöka gården eftersom min mamma föddes och bodde inneboende där på övervåningen tills hon var fyra år. Efter mina morföräldrars flytt till Pajala i slutet av år 2004 blev det tyvärr inte fler besök hos faster Märta som avled i maj 2013.


Syskonen Märta och Gunnar Kero, år 2004.

Senast uppdaterad: 2013-06-10

Min egen antavla

Det var ett bra tag sedan jag skrev något här på min forskarblogg. Men nu har jag efter nogsamt arbete lagt ut min egen antavla under 8 gen...