Per Nilsson Laggare

Min förfader Per Nilsson Laggare var född i Sjulsmark nr 7 i november 1665. Han efterträdde sin far som soldat år 1689 för 10.e rotan nr 57 Laggare och fick avsked redan 1694 efter att ha "fallit på isen, axelen utur ledh, tient allenast 5 åhr i fredelige tider". Även fadern var soldat med samma namn så kanske syftade namnet också på att de tillverka de viktiga laggkärlen som var den tidens förvaringskärl. Per gifte sig den 6 januari 1692 med bondedottern Karin Håkansdotter, född 10 december 1665 på Pullnäset i Porsnäs.

I äktenskapet föddes barnen:

Nils f.1693-02-18 Sjulsmark, d.1724 (Bårpengar=BP 7 mars) som soldat i Porsnäs

Johan f.1696-05-10 vid kyrkan, d.1697 (BP 27/9)

Karin f.1698-11-20 på krogen, d.1790-11-25 Porsnäs 11

Anna/Annika f.1700-11-30 Porsnäs 11, d.1765-02-20 Sjulsmark 2

Lars f.1704-02-02

Per f.1710-06-10, d.1713 (BP 9/8)

Sara f.1714-03, d.1715 (BP 20/2)


Kopia från födelseboken november 1698 för dottern Karin och hennes blivande make ses nedanför.



Familjen bodde först i Sjulsmark men Per var även en tid krögare i Öjebyn och kyrkvaktmästare, därav orsaken till att dottern Karin uppgavs ha varit född "på krogen". År 1700 köpte Per hemmanet Porsnäs nr 11 i Lakafors (gården Låggers eller Laggars, Porsnäs 11:7 och även Pers hemgård Sjulsmark nr 7 har namnet Låggers) och i domboken 5/9 1700 framgår att 2.a gången lät Per Nilsson Laggare i Porsnäs uppbjuda det skattehemman som han därsammanstädes sig tillhandlat av Zachris Månsson ifrån Sjulsmark efter köpeskriften 14/5 1700. Per ägde hemmanet 1700-1720, samt 1723, 7/32 mantal (1721 stod sonen Nils för hemmanet och 1722 dottern och pigan Karin och 1723 fadern. År 1724 övertogs hemmanet av mågen Olof Persson o.h.h. Karin Persdotter.     

Urklipp från mantalslängden år 1701 med Pehr Laggare i Porsnäs överst.

I domboken finns följande information om Per Nilsson Laggare: 5/9 1716: Per Laggars från Porsnäs beklagade sig huruledes som gästgivare Olof Jonssons son Michel Dÿhr förledne vinter kommit efter honom med en häst ridande, då hästen sprungit honom över ända, var hans högra arm av leden kommit samt elliest honom illa trampat. Han hade haft stor värk och pina samt blivit en bräcklig och "Lämma Löös Mann".  Dyhr anförde att han efter sin fars befallning gått efter en hållbonde som skulle skjutsa och han mötte hållbonden på vägen ledande en häst som befallningsman Hackzell ägde. Dÿhr tog hästen av hållbonden och befallde honom att hämta sin egen häst och utföra skjutsning. När så Dÿhr satte sig upp på hästen blev han varse dess okynniga och vresiga sätt och som hästen bara hade grimman, ej något betsel, kunde Dÿhr ej bemästa hästen och endast med största livsfara hålla sig kvar på hästryggen. Dÿhr ropade åt Per Laggare att hålla sig ur vägen, men på grund av hästens hastiga springande hann Laggare ej undan, utan blev av hästen översprungen. Parterna gjorde upp så att Per Laggare erhöll 40 Caroliner Kopparmynt av Olof Jonsson i skadestånd och för sveda och värk (Mer om Rosvik Del 1 sid 429).

Enligt prosten Albert Nordberg, i anteckningar till Lule sockens historia skall man mellan åren 1715-1718 betalar ”Pehr laggare” en särskild ersättning ”för det han med trumban gifwit tekn till giudstjensten”. Han trummade istället för den klockringning som var omöjlig på grund av att kyrkklockan var nedtagen. Efter att ha uppsatt klockorna brände ryssarna av taket på kyrkan 1721, varvid den större klockan smälte. 1717 erhåller Per 25 mark, 1718 får han 12 mark 16 öre av kyrkan för sitt trummande. 1718 5-6/9 anmäldes Porsnäsbönderna, bla Per Laggare av länsman Johan Eliasson ”för det de ej åtlytt hans befallning att skjutsa Löijtnanten Åkerman med dess folk till Luleå (uppgifter från Brage Lundström 1999). Per Laggare slutade sina dagar den 19 januari 1742 och hustrun dog 28 december 1738. Dessa är mina förfäder genom barnen Karin och Anna.

Senast uppdaterad: 2013-03-19