För några dagar sedan fick jag ett meddelande om att ringa angående två av dessa stolar. Det visade sig att ägaren hade avlidit och man undrade om jag skulle vilja ha dessa. Jag svarade tacksamt jatack och igår var jag till Ale och hämtade hem dem. Det berättas att ett brudpar i Ale fick sex stycken stolar när de gifte sig 1918 och en sjunde stol behöll givaren själv. En muntlig berättelse av brudens dotter Valborg Rehnman talar om att stolarna har tillverkats av den gamle Bergdahl och man har även nämnt namnet Nils Petter. Om detta är korrekt så var stolarna redan då begagnade, men säkerligen var stolar i den tidens goda kvalitet ändå en fin gåva. Det är mycket möjligt att det var en generationsgåva.
En konstvetare säger såhär om stolarna: Det är bondrokoko som ser ut som kvardröjande empire eller senempir, så kallad biedermeier. Stolarna har i sitt original varit omålade, men har sedermera blivit målade två gånger och uppskattningsvis tillverkade ungefär 1880. En sekundär teori är att stolarna tillverkades till brudparet 1918 av den äldste sonen Axel Bergdahl (1862-1936), vilken immigrerade från USA tillbaka till Ale 1912.
 |
| Snickarglädje på stolryggens topp. |
