Israel Nilsson Stenudd

Det här inlägget handlar om Israel Nilsson (1771-1808) från Storön, Nederkalix (min mormors mormors farmors morfar). Han deltog i det finska kriget och avled sannolikt på ett finskt sjukhus i Uleåborg efter reträtten i november 1808.


Från Storön till Kukkola - från bonde till soldat

Israel Nilsson föddes år 1771 på hemmanet Storön 5=4 ("Ronis") i Nederkalix. Han är en son till Nils Josefsson (1742-1813) och Helena Israelsdotter (1736-1809) och har syskonen Josef, Karin, Nils, Helena, Henrik och Per. Fadern hamnar i skuld, egentligen inga större skulder men kontanter är lite av en bristvara och hemmanet som skattar för 1/4 mantal blir intecknat 1789. Nils säljer hemmanet 1792 i februari för 136 Riksdaler Specie till fordringsägaren Johan Johansson i Rolfs. Det sätts upp ett förbehåll i köpebrevet att antingen Nils eller barnen ska få återköpa hemmanet med tillhörande lösöre för samma summa. 

Israel Nilsson gifter sig just innan jul 1793 med Anna Persdotter (1757-1801) som tjänar piga i Gammelgården. Hon är soldatdotter från Jock i Överkalix där hennes far stupade i kriget i Tyskland 1758 och modern som gifter om sig avlider 1771. Israel köper tillbaka hälften av hemgården i oktober 1794 för 71 Riksdaler Banco och får lagfart ett år senare för 1/8 mantal. I äktenskapet föds barnen Katarina Helena "Kajsa Lena" (1794-1836, Nederkalix), Anna Elisabeth "Anna Lisa" (1796-1837, Jock i Överkalix), Nils (1799-1863, soldat Orädd i Karungi, Karl Gustav) och Eva Maria (1801-1868). Hustrun Anna avlider i barnsbörd den 24 april 1801 och så sent som den 30 mars hade Israel sålt hemmanet för 295 Riksdaler till sin svåger, soldat Olof Sten. Två dagar innan hade soldat Sten även köpt den andra hemmansdelen (1/8 mantal) av Israels bror Josef Nilsson som hade haft några inteckningar i detsamma sedan 1796.

Av Israels bröder blir Nils soldat för roten Sten i Brändön 1802, Luleå, Henrik på roten Fors i Luleå 1803 och Per för roten Stormodig/Fält i Luleå 1802.

 

Urklipp från husförhörslängden för Storön 4, Nederkalix 1770-1805

Israel Nilssons bomärke vid försäljningen i mars 1801.

Kort efter Annas död flyttar Israel från Storön med sina barn och köper hemmanet Kaupi nr 3 i Lappträsk i Karl Gustav ungefär 5 mil norrut. Han ordnar med en förmyndare för sina barn och gifter om sig i slutet av samma år (1801) med Maria Eriksdotter (1766-1833) från Kälsjärv. I äktenskapet föds barnen Erik Magnus (1802-1803), Olof (1804-1890, Kukkola i Karl Gustav, nämndeman och sexman) och Fredrika (1806-1847, gift 1832 med sjöman Johan Sarelius i Haparanda). Redan våren 1803 har familjen flyttat tillbaka till Nederkalix där Israel har fått arbete som en av 13 sågdrängar på Björkfors finbladiga sågverk. Det är tydligt att behovet av inkomst var en orsak till flytten.  

I januari 1807 blir Israel insatt som soldat för roten nr 110 Stenudd i Kukkola och han är ganska reslig med sina 175,2 cm. Familjen splittras nu och samtliga utom den äldsta dottern uppges utflyttade till "Torneå" den 16 mars 1807. Israel, Maria och deras gemensamma barn och hans dotter Eva Maria återfinns i Kukkola. De äldsta döttrarna placeras hos fosterföräldrar; ”Cajsa Lena” hos faster Karin i Storön (om henne har jag skrivit ett separat inlägg). "Anna Lisa" kommer till sin mors halvsyster i Jock, Överkalix och blir med tiden mor till nio oäkta barn sannolikt med den redan gifte husbonden Olof Brännvall som var gift med Anna Lisas halvmoster (hon var min mormors mormors farmor mor och jag har skrivit ett separat inlägg om dem här på min blogg). Sonen Nils blir fosterson i Vallen (Rolfs) i Nederkalix, soldat 1822 och flyttar till Karl Gustav 1829. Eva Maria hamnar som piga i Råneå och gifte sig där. Olof blir hemmansägare, nämndeman och sexman i Kukkola och Fredrika blir mor till åtta barn varav ingen blir vuxen nog att bilda egen familj innan de avled.

Urklipp från husförhörslängden för Lappträsk, Karl Gustav 1784-1820

Urklipp från husförhörslängden för Björkfors, Nederkalix 1805-1815

Soldat Stenudd är nu soldat i första majorens kompani för Västerbottens regemente. I februari 1808 är det Finska kriget (1808-1809) ett faktum. Ryssarna besegras i början av kriget i Siikajoki 18 april 1808 och i Revonlax 27 april. Situationen såg ut att förvärras i juli 1808 och när svenskarnas reträttplan avslöjas blir armén snabbt impopulär bland stadsborna. Enligt en notering i husförhörsboken blir Israel Stenudd tillfångatagen av ryssarna den 1 juli. Kompaniet med flera kompanier stred då i Itkoniemi och efter striden där rapporterades 16 man saknade, bland annat nr 89 Halmkrona från första majorens kompani (Västerbottens Regementes historia C A Bergenstråhle 1917). Frågan är om uppgiften om att Israel tagits tillfånga är förmodligen inte riktigt korrekt eftersom det också var en andrahandsuppgift till prästen.

Urklipp från husförhörslängden för Kukkola, Karl Gustav 1784-1820

Majorens kompani hörde till Savolax infanteriregemente, 4.e brigaden som var i Savolax.  Brigaden stod sedan 1806 under befäl av översten Greve J. A. Cronstedt. Han var också chef för Savolaks infanteriregemente och deltog med utmärkelse i hela kriget i Finland och i Västerbotten 1808-09 (Källa). Efter slaget vid Oravais den 14 september 1808 avtog arméns stridsvilja snabbt. Enligt avtalet i Olkijoki 19 november 1808 lämnade den svenska armén Uleåborg vid reträtten den 29 november. När ryssarna dagen därpå marscherade från tullen i Limingo in i staden rådde det bestört dödstystnad. 

Roten nr 110 Stenudd är vakant vid mönstring 15 november 1808 och i en Kassationsmönstringsrulla 1810 står följande notering för Israel Stenudd: "Efterlämnad sjuk på lasarett i Uleåborg vid reträtten därifrån". I en rapport 21 november sägs att 149 sjuka soldater i Livbataljonen, där Torneå kompani ingick fanns på sjukhuset och tre noteras som "efterblivna". Kanske hörde Israel till en av dessa tre? En stor del av den Finska armén var inlagd i kvarter i Torneåtrakten. Hundratals soldater dog under förfärliga omständigheter i tyfusepidemier och dysenteri. I ett brev i december 1808 skrev en officer: ”i vår få vi söka Finska armén i kyrkogårdarna här i kring" (Källa). Antagligen avled Israel Stenudd i någon av dessa eller någon liknande sjukdom i slutet av krigsåret 1808 i Uleåborg. Någon närmare uppgift om detta har inte påträffats och Israel finns inte i dödboken för Uleåborg. Resultatet av kriget blev förödande för Sverige som förlorade den östra rikshalvan. Den svenska armén hade förlorat mer än 1 200 man i döda, skadade och krigsfångar, och ryssarna förlorade omkring 900 man. Utsikt över Uleåborg vid tiden för kriget >> För övrigt så avlider även Israels bror, soldat Nils Sten under kriget. Han blev kommenderad till garnisionstjänstgöring i Uleåborg, men uppges avliden i Umeå år 1808 men datumet var obekant.

Urklipp från Generalmönstringsrullan 1810 och 1811

i Haparanda Förste Majorens Kompani

Urklipp från mantalslängden 1810 för soldathustrun Maria Stenudd, Kukkola

I mantalslängden 1808 återfinns soldathustrun Maria Stenudd i Kukkola och 1810 står notering "man död Enkan 44 år mycket fattig" med barnen Eva och Fredrika. Maria återfinns i mantalslängderna även år 1811 och 1812, då som soldatänka tillhörande "allmosehjon" med barnen Fredrika och Olof samt 1813. Det var säkert tufft för henne med vetskapen att maken hade avlidit i krigets slutskede och att ensam försörja de små barnen. 

Soldatnamnet Stenudd kom att bli Israels ättlingars efternamn genom sonen Olof. Det finns en muntlig berättelse inom släkten som berättar att släkten Stenudds stamfader (Israel) stupade i slaget vid Oravajs 1808 samt att han dog på ett ryskt krigssjukhus i Uleåborg. Sonen Olofs Israelsson Stenudds son; Israel Stenudd (1828-1886) blev sedermera kronolänsman i Pajala. Brodern Per Olof Stenudd (1833-1908) var gästgivare och ordförande för Karl Gustav socken.

Bröderna Israel (1828-1886) och Per Olof Stenudd (1833-1908).

Sidan senast uppdaterad: 2023-01-09