Kängskor, "Pitenäbbar" och skomakare


Foto Christer Öberg 2012


Näbbskor och "Pitenäbbar"

I början av 1900-talet behövdes bland annat skor, handskar och seldon. Man lämnade in sina skinn och hudar för lönberedning eller köpte läder från garverierna för att själv eller hos en skomakare tillverka dessa produkter. 

Näbbskorna med sin säregna och utpräglade karaktär bär på ett kulturarv åtminstone sedan 1500-talet. Dessa skor tillverkades senare av granbarksgarvat läder och de blev riktigt varma tack vare att man hade grovt starrhö i dem. Fram till mitten av 1900-talet var det näbbskorna som dominerade och skomakare fanns så gott som i varje by. Det som kännetecknar äkta näbbskor är den runda botten, vilket innebär att de går i ett stycke under hela skon ända upp till ovanlädret. Både botten- och ovanlädret garvas med en så kallad "rårand", dvs. att lädret inte är helt genomgarvat i mitten. Det gjorde att det lätt fuktade lädret var enklare att forma upp på sidorna om lästen mot ovanlädret genom att vecken "packas" ihop med ett speciellt verktyg, "packare". Skaftlädret maskinsys fast i bottenlädret när hälen gjorts färdig, plösen maskinskys ihop med ovanlädret med en dubbel söm. Skon kunde underhållas genom att man pliggade på en slitsula av tjockt läder.

Det är ingen skillnad på höger eller vänster på desssa skor och på kvinnoskor går snörningen ända upp längs skaftet. Man hade trämallar för att tillverka olika storlekar och skorna syddes med beckad tråd som tvinnats fast på svinborst. Borst fungerade som nål efter att ha gjort hål med en pryl (syl). 

Pitetrakten var troligen det största näbbskosömnadsdistriktet på 1930-talet med ca 70-80 skomakare. Det fanns ett stort antal skomakare i Öjebyn och på området Båtskatan. Vid den tiden kostade ett par näbbskor ca 7 kr och skomakaren fick ca 1,50 kr för att sy ett par. Här tillverkades de så kallade "Pitenäbbarna" med hel botten av läder. Ofta arbetade man måndag-fredag från 06 till ca 21-22 och då hann man sy ca 5 par per dag, samt lördagar 06-18 och ca 4 par (dvs. ca 30 par per vecka). I slutet av 1940-talet kunde ett par herrskor säljas för ca 4,15 kr och 3,40 kr för kvinnoskor. Mot slutet av 1950-talet kostade ett par näbbskor 9 kr.

På 1940-talet kom den fabriksgjorda Bondeförbundarn (gummisko med läderskaft) och lite senare introducerades även Graningekängan. Detta innebar slutet för näbbskorna, men de fick en renässans på 1970- och 1980-talet och tillverkas än idag hos Kero AB i Sattajärvi.

Källa: En hantverksresa - Näbbskor och granbarksgarvning i Böle från 1981 (UR Play 2012), samt text av Jan Sandlund, Bölebyns garveri 2012.


Skomakare på Båtskatan i Öjebyn

Johan Öberg som 12-åring 1907
Som 17-åring (1911) var min farfars far Johan Öberg (1894-1955) färdig skomakare, eller så kallad näbbskomakare. Johan lärde sig hantverket och yrket som lärling hos sina morbröder Ernst (1873-1958) och Anton Markström (1874-1937), som också bodde på Båtskatan i Öjebyn, Piteå i Norrbotten (de skrevs som sågverksarb 1900). I bouppteckningen efter Johans mor Matilda som dog 1915 upptogs en skosymaskin som hade det högsta värdet av inventarierna med 225 kr (motsvarar inköp av lika mycket varor som för 8500 kr med penningvärdet för år 2009). Johan övertog det lilla jordbruket efter sina föräldrar genom köp redan 1914. Han blev även i unga år stuveriarbetare ("sjåare") i Munksund och skötte också klockringningen i Öjeby kyrka efter sin morbror August. Johans bror Erik Öberg (1906-1989) var också i unga år skomakeriarbetare och flyttade till Skellefteå 1923 och jobbade i ca tio år på Kågströms skor. 



 

Den unge skomakaren Erik Öberg som här ses i arbete.

Skomakare vid Kågströms skor i Skellefteå
Erik Öberg med näbbskor på fötterna.
Urklipp från förhörsboken 1913-1929 för familjen Öberg på Båtskatan.

På Båtskatan i Öjebyn fanns det lite senare under 1900-talet fyra skomakarverkstäder som ägdes av Ernst Markström och söner, Anton Markström och söner (Anton flyttade till Piteå stad), Knut Markström och söner samt även en andelsverkstad.  I bouppteckningen efter Anton Markströms hustru 1911 framgår att han ägde hälften av en skomaskin till ett värde på 20 kr, skomakeriverktyg och en disk värd 12 kr. 

De flesta som bodde på Båtskatan var "sjåare" på somrarna och näbbskomakare eller skogsarbetare på vintern. Ernst söner Nils och Sven var skomakare (Sven emigrerade till USA). Av Antons söner var Karl (1905-1978) skomakare i Piteå och han startade tillsammans med John Eriksson en skomakarrörelse i Piteå 1943. Vid den tiden fanns det ett dussintal skomakerier i Piteå.
Ernst Markström i unga år
Agnes (Ernst fru), systern Hilda Essman,
bröderna Anton och Ernst Markström


Familjen Ernst och Agnes Markström, Båtskatan. Tidigt 1920-tal.
F. v. Nils, Melker, Ernst, Sven, Gösta, Axel, Rut, Agnes och Bengt.





Urklipp från utflyttade från Piteå i november 1923, som visar dels Johan Öbergs flytt till Hälleström men även skomakeriarbetarna Sven Erik Markström (f.1905, se ovan), Konrad Fritiof Vikman f.1901 och Karl Albert Gottfrid Eriksson f.1898 samt handelsbiträdet Erik Andreas Johansson f.1902. Dessa flyttade till Skellefteå stad för att arbeta för E. Kågström & Co







Johans skomakeri i Hälleström

Johan Öberg i arbete omkring 1936
Johan Öberg flyttade med sin familj från Båtskatan till Hälleström, Norrfjärden 1923 och övertog hemmanet efter sina svärföräldrar. Han var byns skomakare fram till 1950-talet och gjorde även skinnhandskar. Förutom att han även var bonde så jobbade han fortsatt som stuvare i Munksund på somrarna och dessutom senare som sågverksarbetare på ångsågen i Luleå. I Hälleström hade Adolf Fredrik Bergström (1865-1918) varit skomakare åtminstone sedan 1880-talet. 

I Hälleström hade Johan sitt eget skomakeri, men i Öjebyn kan han ha jobbat för sina morbröder. Han hade ofta hjälp av skomakaren Gustaf Emil Holmgren (1883-1976, född i   Rosvik) från grannbyn Långträsk. I den så kallade verkstadsdelen på Johans gård satt de vintertid och sydde nya skor, pliggade, halvsulade och lagade skor åt bygdens folk. Johan sålde skor till grannen Klas Markström som sedan 1924 hade en diversehandel i byn där han sålde skorna vidare. Min farfar Einar som var född 1917 lärde sig skomakeriets grunder men det blev inte mer än så. I bouppteckningen efter Johan Öberg 1955 värderades skomaskin med verktyg till 100 kr. Skosymaskin finns fortfarande kvar som ett minne från svunna tiders hantverk.
Skomakarna Emil Holmgren och Johan Öberg med interiör från "verkstadsdelen" på Johans
gård. Till höger ses skosymaskinen. Foto troligen från ungefär 1936. På bilden ses tio par 
nytillverkade och gnistrande kängskor. Kanske en dags total tillverkning.
Bevarade tillbehör från Johan Öbergs skomakeri 2012 i ett träskrin från hans svärfars far.
Här ses en bit läder, syl, tråd, svinborst och beck.
Två av Johans mallar till vuxen och barnsko.
Anton Öberg med sin mormors fars kängskor
från början av 1930-talet, samt ett par mansskor i storlek 42.

Mer om skomakare


Senast uppdaterad: 2019-07-24

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Släkt från Teurajärvi

Nybyggare i Holmträsk, Jokkmokk

Min egen antavla