Nödåren på 1860-talet

Under 1860-talet inträffade flera års missväxt då skördarna slog fel i Norrbotten och i Västerbotten. Detta orsakade stor nöd för den naturahushållande befolkningen. Väst blev 1867 som är känt som det stora nödåret. Januari 1867 var ovanligt kall och februari, april och maj var de kallaste månaderna i mannaminne. Snön låg kvar långt in i juni månad, sommaren blev kall och regnig och hösten kom tidigare än vanligt. Frosten slog till redan i mitten av juli och ingen säd hann mogna. Den allmänt odlade potatisen blev på de flesta håll angripen av torröta. I augusti och september försvann det sista hoppet om skörd och katastrofen var ett faktum. När den totala missväxten drabbade Norrbottens län år 1867 fanns det ingen beredskap för att klara de svårigheter som följde. Lagren var tömda och spannmålsbristen för kommande år beräknades bli mycket stor. Maten bestod för många människor av barkbröd ("hälften bark i brödet") och halm som antingen bakades till bröd eller kokades till gr...