Anor från Finnshögst i Ore, Dalarna

Min farmors farfars mormors mor hette Anna Elisabeth ("Anna Lisa") Persdotter. Hon föddes år 1785 i Finnshögst, Ore socken i Dalarna som nu hör till Rättviks kommun. Hon hör till en kolarfamilj och när Anna Lisa är 16 år gammal flyttar hon med sina föräldrar och syskon upp till Piteå i Norrbotten. Sommaren 2014 körde jag och min familj genom Finsthögst på vår hemresa, en liten och idyllisk by med ett fåtal gårdar. Det var intressant att se hur det ser ut i området som den här kolarfamiljen lämnade för sitt resterande liv i Norrbotten för lite drygt 200 år sedan. Jag har även kommit i kontakt med de som äger gården och som faktiskt är ättlingar till denna släkt.

Finnshögst eller "Finsthögst" var ett kolarsamhälle under Dalfors bruk där fadern Per Samuelsson (1749-1814) är anlitad som brukskolare. Modern hette Britta Johansdotter (1750-1827). De hade gift sig 1776 och fick barnen Samuel (1778-1784), Per (1780-1852, bruksarbetare och eldvakt vid Rosfors bruk i Piteå), Johan "Jan" (1782-1835, åbo i Bodträsk 2), Anna Elisabeth (1785-1866, se ovan), Britta Katarina (1787-1850), Anders Boström (1790-1830, Byn 2 i Älvsbyn), Samuel (1792-1796) och Lena Stina (1796-1797). Sedan ungefär 1781 bodde familjen i Tungsen/Tungsjö (gård nr 7 och 8), en liten by mellan Dalfors och Voxna vid gränsen mot Hälsingland. 

Pers bröder Samuel (1753-1831, Åssjöbo i Ore) och Anders Samuelsson (1757-1826, Finsthögst) jobbar också som kolare för Dalfors bruk. Anders tog över gården i Finnshögst efter föräldrarna Samuel "Samil" Samuelsson (1715-1798, kom från Hästberg i Grangärde som kolare och hyttdräng vid Dalfors bruk) och Lisa Persdotter (1718-1798), vilka hade gift sig år 1740. Systern Helena gifte sig 1766 med en kolare i Voxna och blev senare bosatt i Alfta och i Bergsjö. Gården i Finnshögst som finns kvar i släkten kallades tidigare för "Stor-Sammils" och numera för Franses. Hus och ladugård brann ner 1981 och nytt hus byggdes året därpå. Förfäderna på fädernet kan spåras ner till Kyrkoherden i Svärdsjö, Petrus Andreae Sverdssjöensis, död 1621. Nedan urklipp för familjen Samuel Samuelsson och Elisabeth Persdotter i Finnshögst (1751-1771). Anor till Samuel Samuelsson >>

Samils familjen i Finnsthögst 1751-1771.

Dalfors järnbruk anlades 1726 med privilegier för en masugn och en stångjärnshammare samt masugn vid Tungsjö. Nuvarande Dalfors herrgård byggdes 1793 och fyra år senare flyttades masugnen från Tungsjö till den plats i Dalfors där dess ruin finns kvar än idag.

Urklipp från förhörsboken 1796-1805 för Pers familj.

År 1801 flyttar Per Samuelsson med sin familj till Piteå lands i Norrbotten. De tar sin sista nattvardsgång i Tungsjö den 23 mars 1800 (vissa år skedde detta i Voxna). Baron Samuel Gustav Hermelin värvade1801 folk från Dalarna till sina bruk och anläggningar i Norrbotten. Per anlitas som kolare och landbonde (arrendator) på frälsehemmanet Alter Bodträsk nr 2 och återfinns där i mantalslängden 1802 (den tidigare åbon Olof Larsson flyttade med sin familj till Luleå år 1801). Vid denna tid levererade Per 50 tolvtunnestigar kol (1 tolvtunnestig motsvarade 19,8 hektoliter) till Selets bruk (enligt en handling rörande Alters Frälse egendom i Piteå socken). Exempelvis levererades totalt 3008 kolstigar år 1804.

I en beskrivning av frälsenybyggena år 1800 framgår följande för gården Bodträsk nr 2. Den beboddes då av åbon Olof Larsson och ägorna omfattade drygt 16 hektar:

a 17
Öppna åkern derstädes består till en del af sandmylla med Leri boten men til det mästa af Lerjord något flussig med lika Bottn, är belägen å en högländig och wacker plats, har godta flopp och sin mästa lutning mot söder och sydost, är i anseende till häfden ej i särdeles godt tillstånd och frost underkastad svarar till 1/2 ten mot 2ra och 1/2ten mot 3dje Graderne a 3½ och 3dje kornets öring, innehåller 2 tunnland, 22 kappland (dvs. 1,03 hektar).

Gårds Gärdet och åkerskogen derintil under samma nummer gjer å Lindorna och Hårdvalls ängen godt men litet hårdvalls hö, den öfriga marken är någorlunda bördig och gjer grof starr således till en fjerdedel mot 1a och 3/4delar mot 3dje Classens hö att anse änges marken härstädes är i anseende till häft och arbete i ett slätt tillstånd. 18 tunnland, 31 kappland (dvs. 9,47 hektar).

a 18
Stränder och Rögsler under denne Gården vid Alter Elfven, Bodträsket och Yxviken belägne, äro mer och mindre arbetade, samt gifva ett drygare hö af grof starr och Blad Gräs, lägena af desse ängarne äro färska och höafkomsten kan mot 3dje Classens hösort anses innehålla 11 tunnland, 11 kappland (dvs. 5,6 hektar).

a 19
En strand under denne Gården belägen vid öfra ändan och Norra sidan af Långträsket gjer mot vidden bördig starr, svarar mot 3dje Classens hösort, och innehåller 17½ kappland (2698,5 kvadratmeter).

Kartbild över Bodträsk 2 lit. a 1799-1800

I april 1810 får Per rättighet att anlägga krononybygget Krokvattnet med 30 års skattefrihet. Per hinner dock knappt påbörja den etableringen eftersom han avlider av förstoppning i november 1814. En bouppteckning gjordes i februari 1815 och ger en bra bild över ägodelar och nybygge. Länk till bouppteckningen >>

Sonen Johan tar över och överlåter rättigheten 1816.  Gården och arrendet i Bodträsk tas också över av sonen Johan och modern Brita avlider 1827. På gården bor även dottern Anna Lisa under ett antal år med sin man Josef Tornander. Dessa flyttar runt 1818 till Hälleströms sågverk där Josef jobbar i ett antal år och blir 1822 krononybyggare i Abborrtjärn sydväst om Rosfors. Josef avlider 1840 och Anna Lisa slutar sina dagar i Ale, Nederluleå år 1866. Dit hade hon flyttat med sonens familj 1842. De är mina förfäder på min farmors sida.

Kopia ur husförhörsboken för Bodträsk, Piteå lands 1789-1806.

Mer om barnen

Per Persson (1780-1852). Bosatt i Brännträsk 2. Nybyggare i Kälsheden (Rosfors), dåv. Piteå landsförsamling. Bosatt i Rosfors från ca 1826 som bruksarbetare och blev senare eldvaktare. I mantalslängden 1835 nämns Per Persson från Bodträsk som arrendator till krononybygget Kälsheden. Gift 1810 med Sara Zachrisdotter (1786-1831) från Brännträsk. Barn: 1. Sara Greta (f.1813), 2. Anna Lisa (f.1814), 3. Johan Petter (f.1816), 4. Kristina (f.1819), 5. Maria Helena (1821-1891, Abborrtjärn och Krokvattnet), 6. Karl Anders (f.1823, dräng i Rosfors), 7. Jonas Gustaf (1827-1861, dräng i Rosfors).

Anna Lisa Persdotter (1785-1866) gifte 1806 med drängen, kolaren och nybyggaren Josef Tornander (1769-1840) som hade kommit till Pålsträsk från Kengis bruk 1800. De är bosatta på Bodträsk 2 tills Josef 1818 blir sågdräng vid Hälleströms såg och 1822 blir de krononybyggare i Abborrtjärn. De får barnen Karl Petter Öhman (1806-1886, Abborrtjärn och Ale 4 i Nederluleå 1842), Maria Britta (1807-1884, Sjulsmark), Anna Katarina (1811-1894, Långviken), Johan Öhman (1815-1896, Håkansön 5), Kristina Margareta (1818-1896, Sälgberg i Älvsbyn) och Anders (1821-1821). Anna Lisa flyttade med sonen Karl Petters familj till Ale 1842.

Brita Kajsa Persdotter (1787-1850) gifter sig 1818 i Älvsbyn med frälsefogden och änklingen Jonas Fagerberg i Pålsträsk. De flyttar till Alterån 1821 och sedan 1823 till Norrsunda församling i Uppland. De är bosatta vid Rosersbergs oxgenonica stats och ladugård där Jonas är rättare till 1826. De flyttar till Viggeby i samma församling. Brita Kajsa fick 1811 ett barn utom äktenskapet och sex barn med Fagerberg. Hon dog 1850-02-26 vid Rosersberg i Norrsunda förs. (AB) (Inger Österlund 2013).

Anders Persson Boström (1790-1830) gifter sig 1815 med Britta Kristina Eriksdotter (1792-1868) och blir bonde på Byn nr 2 i Älvsbyn med släktnamnet Boström. De får barnen: Nils Petter (f.1816), Anna Magdalena (1817-1901, Laduberg), Anders (1819-1883, Bergträsk), Maria Lovisa (1820-1897, Laduberg), Olof (f.1823), Elsa Stina (f.1824), Johan Erik (f.1825) och Petter (1827-1905, Övre Byn). Källa 

Senast uppdaterad: 2020-05-28