En kolarfamilj från Dalarna till Norrbotten

Följande text handlar om min farmors mormors farmors familj som flyttade från Dalarna till Norrbotten år 1801.

I Laxsjön som ligger 25 km norr om Ludvika i Grangärde och Dalarna, jobbade min förfader Anders Olofsson som kolare vid Laxsjö bruk. Laxsjö nämns år 1579 i en förteckning över hyttor i Stora Tuna socken och anlades då som bergsmanshytta. Senare uppstod emellertid problem med kolförsörjningen och från och med år 1799 kom hyttan i andra händer. År 1867 var Laxsjö den tredje största tillverkaren av tackjärn i Dalarna, men tio år senare lades verksamheten ner för att satsa på de större anläggningarna.

Mer om Laxsjön >>

Anders var född i Laxsjön den 3 januari 1776 och hans föräldrar var bergsmannen och brukskolaren Olof Persson (1747-1800) och Karin Eriksdotter (1750-1807). Anders gifte sig i februari 1800 med Katarina Johansdotter som också var född i Laxsjön den 26 december 1776. Hennes föräldrar var bergsmannen Johan Matsson (1750-1831) och Anna Hansdotter (1749-1813). Den 21 september 1800 föddes makarnas första barn dottern Anna (död 1847 i Åkerholmen, Överluleå). Året därpå flyttade familjen till blivande Norrbottens län och prästen har kort noterat "Bortflyttad till Westerbotten" och deras sista nattvardsgång skedde den 16 augusti 1801. Samtidigt flyttade även Katarinas syster Anna (1780-1869)med sin make och dottern Katarina (f.1799) samt Olof Andersson (f.1780), hustrun Maria Ersdotter och deras dotter Elisabeth (f.1800) till Västerbotten. Systern Anna med familj blev bosatta som landbönder i Västra Bovallen, Överluleå.

Kopia ur husförhörsboken för Grangärde 1795-1805.

År 1801 värvade baron Samuel Gustav Hermelin folk från Laxsjö hytta i Grangärde socken, Dalarna, till sina bruk i Norrbotten. I Dalarna hade bergsbruksverksamheten gått sämre en tid och flera av dessa dalafamiljer hade dessutom haft det rätt besvärligt religiöst i sina hemtrakter. De tog därför tillfället i akt att prova på det stora äventyret i norr. Prästen i Grangärde var nog lättad att bli av med dessa ”frireligiösa” familjer, för han antecknade bara kort och gott i kyrkboken att de bortflyttat till Västerbotten. Källa: Smeder och deras familjer i Harads under "Den gamla goda tiden" (Gunnar Blomgren). 

Antagligen anlitades Anders Olofsson som kolare för Selets bruk i Luleå. Familjen återfinns som landbonde (arrendator) i Österbyn i mantalslängden för år 1803 med 15 års skattefrihet till år 1812. Efter församlingsdelningen 1832 hörde Österbyn till Överluleå församling och senare till Edefors. Anders var arrendator och brukslandbonde för Selets bruks räkning och i arrendeavtalet ingick bland annat att leverera träkol till bruket. Exempel på ett landbondeavtal från år 1801 >>

Efter flytten föddes barnen: Katarina (1803-1872, gift i Östra Bovallen i Överluleå), Maria Elisabeth ”Maja Lisa” (1810-1900, min farmors mormors farmor och gift i Svartlå), Johan Öström (1813-1859, Degerbäcken i Överluleå), Anders Öström (1816-1890, Österbyn) och Erik Enberg (1819-1870, Heden 6 i Överluleå). Katarina ”Jansdotter” dog den 11 december 1849 och blev närmare 73 år. Den före detta åbon Anders Olofsson slutade sina dagar den 14 april 1856, 80 år gammal och enligt notering i husförhörslängden för åren 1849-1858 var han blind.

En bouppteckning gjordes efter Katarina Jansdotter den 4 januari 1850. Lösegendom värderades till blygsamma 8 Riksdaler och 19 Skillingar. Skulderna översteg tillgångarna med 11 Riksdaler, 18 Skillingar och 9 Runstycken. Åborätten i Österbyn hade överlåtits till sonen för omkring åtta år sedan och hade då också tagit över skulden i boet som var 450 Riksdaler Riksgälds.

Senast uppdaterad: 2019-12-22.