Släktnamnet Öberg

I min släktforskning har en viktig del varit att ta reda på mitt släktnamns historia, något som jag har lagt ner mycket tid på. Det visade sig att det är tack vare min farfars farfars far Johan Olofsson Öberg (18 24-1908) i Håkansön, Piteå i Norrbotten som jag bär efternamnet Öberg. Vid 20-års ålder flyttade han 1844 till Haparanda i Nedertorneå för att tjäna som dräng i två års tid. I samband med flytten började han använda namnet Öberg som sitt tillnamn, troligen samma år och han hette även Olofsson efter sin far. Johan var född i Porsnäs, Piteå och blev genom giftermål bosatt i grannbyn Håkansön och han är därmed släktens stamfader.

Vid den här tiden började det bli vanligare i bondesamhället att ta sig ett tillnamn efter det sedvanliga och gamla namnskicket patronymikon, som bildades genom genitiv av faderns namn följt av son eller dotter (ex. Olofsson). Fadern hade tagit sig tillnamnet Åström då han i början av 1810-talet jobbade som sjöman och troligen var det namnet inspirerat från gården han bodde på.

 

Foto av Johan Olofsson Öberg samt urklipp från Nedertorneå förhörsbok.

Det skulle visa sig att namnet Öberg sedan tidigare fanns i släkten på Johans mammas sida, Katarina Helena Olofsdotter Öberg (1782-1865). Hon var en dotter till bonden, kyrkvärden och Hovinköparen Olof Andersson Öberg (1750-1835) i Kopparnäs-Bertnäs, Piteå. Olofs far Anders Olofsson Öberg (1720-1771) var den första som började använda släktnamnet Öberg. Anders är stamfader för Öbergssläkten från Kopparnäs. Han hade tagit över hemgården i byadelen Bertnäs efter faderns död 1741 och hade förtroendeuppdrag som nämndeman, sexman och riksdagsman. Även hemmanet fick gårdsnamnet Öberg då prästerna inför husförhörslängden som började 1789, ålades att namnge varje gård. Anders var enda sonen till bonden och nämndemannen Olof Jacobsson Spiring (1664-1741) och hans tredje hustru Elsa Andersdotter (1673-1750). Som enda barnet fick Anders säkert tidigt lära sig vett och etikett av sin far som jobbade lång tid vid tinget. 

Det verkar som att det var i samband med att Anders blev riksdagsman 1760, som Öberg blev hans vedertagna efternamn. Antagligen ville han då ha ett namn som gjorde det enklare att känna igen honom istället för att bara kallas för "Anders Olsson". Namnet Öberg är ett så kallat tvåledat naturnamn och det blev tidigt ganska vanligt förekommande i Piteå, måhända associerat på kyrkan i Öjebyn. Antagligen har varje släkt sin egen historia till namnets tillkomst. Det var för det mesta ett ortsnamn som gav inspiration till naturnamnen och ofta kan det röra sig om ganska långsökta associationer. Man tog ett passande förled ofta utifrån ett ortsnamn och kombinerade med ett valfritt efterled, så att resultatet uppfattades som ett lämpligt efternamn. Lämpliga namn var sådana som påminde om andra namn. De äldsta naturnamnen kan vara från 1600-talet och namnbruket kan vara inspirerat från Tyskland där liknande namn förekom. Bland den svenska allmogen började det bli vanligare att ta sig ett släktnamn i början av 1800-talet.

Anders var född i Öjebyn våren 1720 (flyttade till Kopparnäs med sina föräldrar 1722) och jag tror att födelseorten avsåg det första ledet i släktnamnet. Efterleden blev det naturförknippade ordet berg och därmed bildades till- och släktnamnet Öberg. I kyrkböckerna framgår däremot varken att Anders var riksdagsman eller att han använde sig av namnet Öberg, han angavs bara som "Anders Olsson". I domböckerna återfinns han med släktnamnet Öberg 1758 och för att se om han kan ha förekommit med namnet där även tidigare, så har jag gått igenom Piteå Häradsrätts domböcker och småprotokoll. Det resulterade i att jag hittade två småprotokoll daterade 26 februari 1741 med fullmakter till Sockenskrivarvalet, som blev attesterade av "And: Olson Öberg" och "Anders Olson Öbergh". Det ena avsåg en person från Kopparnäs och det andra från grannbyn Porsnäs.

Jag hittade även ett tredje protokoll från 11 februari 1744 som undertecknades av tolv- och värderingsmannen Johan Jonsson i Kopparnäs och verkar ha skrivits av ”Anders Olsson Öbergh”. Sannolikt är detta "rätt" Anders som i så fall använde sig av namnet redan 1741 och fyllde 21 år den våren. Att attestera protokoll var egentligen inte något märkvärdigt, man intygade bara att det som var skrivet var korrekt. Jämför man handstilen med dessa och senare, så tycker jag även där att det finns likheter. Öbergssläktens stamfader Anders Olofsson Öberg avled under riksdagen i Stockholm den 6 december 1771 och begravdes på Riddarholmens kyrkogård.

Släktnamnet Öberg har nu funnits i min släkt i tio generationer när jag räknar Anders som nr 1 och mina barn som nr 10 och det har nu (2016) gått 275 år sedan Anders attesterade småprotokoll. Då var året 1741.

Småprotokoll attesterat av And: Olson Öberg 1741.

Det andra småprotokollet attesterat av Anders Olson Öbergh.

Besvärsskrivelse undertecknad av Anders Olofsson 1755.

Småprotokoll skrivet av Anders Olsson Öberg 1744.

Underskrift av riksdagsman Anders Olofsson Öberg 1762.

¨

Anders underskrift 8 april 1771.

Underskrift av riksdagsman Anders Olofsson Öberg 1771.

Andra personer som tidigt använde Öberg som tillnamn var furiren och fältväbeln Johan Persson Öberg (1696–1767) som flyttade från Öjebyn till Porsnäs runt 1736. Denne var förövrigt en bror till min Ff ff ff ff Olof Persson (1698–1743) i Porsnäs 11 i Lakafors. Även på granngården Kopparnäs 13 i Bertnäs bodde en nämndemans familj som hette Öberg sedan slutet av 1700-talet. Delar av den släkten flyttade till Öjebyn och till Älvsbyn.

Senast uppdaterad: 2016-03-20