Olof Öberg

Olof Andersson Öberg (1750-1835) hette min farfars farfars farmors far. Han var född 1750 i Kopparnäs i Piteå socken i Norrbotten och hans föräldrar var Anders Olofsson Öberg (1720-1771) och Sigrid Andersdotter (1720-1789). Olof växte upp med tre systrar Helena (1747-1786), Kerstin (1752-1760) och Kristina (1764-1839). Fadern hade flera förtroendeuppdrag som nämndeman, sexman och riksdagsman och han hade lyckats skaffa sig något av den högsta tänkbara status en bonde kunde ha på den tiden. Olof fick överta hemgården Kopparnäs nr 11 efter faderns tidiga död i Stockholm i slutet av året 1771.


Kyrkvärd

År 1773, 23 år gammal blev bonden Olof Andersson Öberg kyrkvärd i Öjebyn tillsammans med Jacob Andersson. Kyrkoherden hette Theophilus Ol. Gran (1723–97). Andra och senare kyrkvärdar tillsammans med Olof var Erik Lundman och Christoffer Andersson och sedan 1799 var Jonas Nordvall (1748–1816) kyrkoherde. Kyrkvärdsämbetet är den äldsta lekmannafunktionen i den kristna församlingen och inom Svenska kyrkan har uppdraget i långa tider ansetts som det förnämsta uppdraget för en lekman. I varje socken utsågs två kyrkvärdar och deras huvuduppgift var att ansvara för kyrkans ekonomi. Kyrkans förmögenhet skulle noggrant förvaltas och räkenskaper avlades vid påsk. Kyrkvärdarna medverkade vid gudstjänsten där de bar fram vin och oblat till nattvarden och tog upp kollekt. De ansvarade för redovisningen av den upptagna kollekten, hade jämte kyrkoherden även ansvar för förteckningen över kyrkans inventarier samt för byggnation och underhåll av kyrkan.

Eftersom kyrkans räkenskaper finns på mikrokort, så har jag haft möjligheten att läsa och studera dem. Det är en mycket intressant men tidskrävande läsning. Den 23 april 1786 kan man exempelvis läsa att Olof Öberg i Kopparnäs fick ersättning för 300 st. 5 tumsspik (21 skillingar och 4 runstycken). På samma sida framgår det att kyrkvärdarnas löner tillsammans utgjorde 1 riksdaler och 16 skillingar vardera. Räkenskaperna undertecknades av kyrkoherden och kyrkvärdarna och Olofs namnteckning ”Ol: A:son Öberg” återfinns de flesta åren mellan 1773–1806. Sannolikt har Olof också själv skrivit en del av räkenskaperna. 

Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1774.
Sista gången jag har hittat att Olof fick ersättning var den 19 april 1807: ”Kyrckovärden Öberg för skjuts och Drick Vinet, hämtning från Staden, 18 skiling”. I husförhörslängden för åren 1807–17 tituleras han fortfarande som kyrkvärd och då ett barnbarn döptes i december 1810 angavs han också som kyrkvärd. Men det verkar ändå som att Olof slutade sitt uppdrag år 1806, dvs. efter ungefär 33 års tid. Enligt en bänkdelningslängd från 1770 satt Olof Andersson Öberg på rad 15, plats 4 och år 1801 satt han på bänkrad 13, plats 3 i gamla kyrkan. Under 1770-talet titulerades kyrkvärdarna dessutom som Sockenfullmäktige, så de verkar som att de även satt som ledamöter där, dvs. sockenombud och troligen handlade det om att de fick representera socknen i något officiellt sammanhang.

Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1783.

Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1786.


Urklipp från kyrkoräkenskaperna 1806.

Hovinköpare

Sedan år 1798 tituleras Olof Öberg som ”Hofinköpare” i mantalslängderna och släkthistorien låter berätta att han var kunglig uppköpare av vilt och skinn. En hovinköpare var i äldre tider en person som hade befogenhet att göra inköp av förnödenheter och annat för hovets räkning. De drev affärer och gjorde inköp till bästa pris för hovet, så det här var något av ett hedersuppdrag och en ärofylld titel. Även i Luleå fanns en Hovinköpare Jacob Andersson Bäck (f. 1740 i Nederkalix), men troligen var det bara ett fåtal totalt i hela Norrland. Olof ägnade sig åt denna handel i mer än 20 år, så han måste ha varit en passande person som tyckte om uppdraget. Enligt muntlig tradition ska Olof ha befunnit sig på maskeradbalen på operan i Stockholm då Gustav III mördades 1792, men något säkert belägg för detta har inte kunnat hittas. Däremot är det mycket möjligt att han hade besökt operan vid hans resor ner till huvudstaden. Vidare berättas det att Olof ska ha fått medalj för plikttrogenhet i sin handel, men det har inte heller gått att bekräfta ur tillgängligt källmaterial.


Urklipp från mantalslängden 1798 där Olof Öberg tituleras som Hofinkjöparen"

Det verkar som att Olof började med handel redan på 1780-talet och kanske var det då han började skaffa sig kontakter som ledde honom till det lite speciella uppdraget. Detta framgår i Johnny Sandkvists böcker om Rosvik där han skriver att Rosviks byamän seglade med varor till huvudstaden två gånger per år med bondeseglaren Landtros åren 1787–90. I ett protokoll från 1787 framgår det att kyrkvärden Olof Öberg, Erik Larsson och Per Roslin (troligen Olof Öbergs styvfar) i Rosvik hade förtullat varor till Blockhusudden i Stockholm:

”Widare företedde Herr Lands Fiscalen ett utdrag av Bleckhusuddens Tull Kammares i Stockholm Specialer, för Juni, Juli och Augusti månaders 1787 thermed han wille styrka att Olof Öberg den 13 Juni, Erik Larsson ifrån Roswik den 22 Juli och Per Roslin den 16 Augusti förtullat tillsammans Tre hundrade åttåtio tre Tolfter enkla Bräder, Sjuttionio Ett halft tolft dubbla, Ett hundradett ett halft Tolft botten Bräder, Nittiosex ett halft Tolft furu tillior, Ett hundrade Siuttiotre Tunnor tjiära, Ett hundrade Ett o fira Kalfskin, Twå hundrade fyratio nio Harskin, Siu getskin, Sex ett fjerdedels timmer Gräwärk, åtta stycken Härmeliner, femtionio Alnar wadmar, Tretton ett halft lispund lin, femtiosiu pund Renhorn, Tiuguen stycken röckta Laxar, ett lispund Torra Gäddior, och Tjugunio tre fjerdedels pund Smör.

Specifikation

  4956          st                  Enkla bräder
    954                              Dubbla bräder
  1218                              Bottenbräder
  1158                              Furutiljor
21732          liter              Tjära
    104          st                  Kalvskinn
    249                              Harskinn
        7                              Getskinn
    250                              Gråverk (ekorr- och rävskinn)
        8                              Hermelinskinn
   35,4          m                 Vadmal (tyg)
 114,75        kg                Lin
   24,2                              Renhorn
   21             st                 Rökta laxar
     8,5          kg                Torra gäddor
   12,6                             Smör


Utdrag ur Blockhusuddens Tullkammare 1787 
Den 13 juni 1787 förtullade Olof Öberg, 22 juli Erik Larsson och 16 augusti Per Roslin. Lästetalet på fartygen som Olof Öberg och Per Roslin var med på var 37½ och det var Landtros lästetal som därmed gjorde två handelsresor sommaren 1787.

I samband med resorna uppstod en del konflikter om varor som inte blev gottgjorda och som gick till Häradsrätten. Vid tinget den 27 september 1791 behandlades mål rörande sjöresorna 1790 och då krävde Olof Öberg att Olof Engberg skulle ersätta honom för följande varor ombord på Landtros 1790 då Engberg hade varit skeppare: 1 rdr lämnat på en tunna korn, samt för 2 pund smör, 4 rdr, 10 sk och 8 runstycken, 3 tomma smörbyttor 18 sk och 8 rst, samt för 1 tom tjärtunna 10 sk och 8 rst.

I ett utslag den 18 januari 1792 behandlades målen från resorna till Stockholm 1790. Då hade Elias Andersson i Rosvik och Olof Andersson Öberg i Kopparnäs för hela rederiets vägnar avtalat med Olof Engberg att vara skeppare mot en ersättning på 6 rdr och 32 sk, samt dagsverken av alla delägare i fartyget. Trots det förnekade Engberg till en början att han hade varit skeppare. I ett mål mot Olof Öberg, anförde Engberg att han hade gett 9 pund gäddor till Öberg, samt att denne borde gottgöra honom med 20 sk på en häst. Öberg påstod att Engberg hade uppfört allt på den andra räkningen. Rätten fann att i anseende till motstridiga uppgifter, parterna vid 2 rdr vite, sig inställa vid nästa ting med alla räkningar och handlingar. Den 16 januari 1793 dömde rätten Engberg att ersätta Öberg med 1 rdr och 24 sk, samt att alla fordringar å ömse sidor skulle avskrivas.

Det är möjligt att dessa handelsresor var orsaken till att Olof fick uppdraget som inköpare. Dock har jag inte kunnat fastställa när han slutade med sin handel, 1816 angavs han fortfarande som Hovinköpare och då hustrun dog 1822 noterades han som ”f. Hofinköpare”. Antagligen var han med på flertalet handelsresor till Stockholm för att överlämna sina inköp till hovet. Enligt Jan Brungius vid Slottsarkivet, vet man väldigt lite om hur inköpen fungerade. I hovets lönelistor nämns inga Hovinköpoare, men enstaka uppgifter kan finnas i de omfattande räkenskaperna. De upptas ibland i hovets räkenskaper och hovförtäringen men åtminstone 1800 och 1809 har inte Olof Öberg påträffats där. 

Familjen

Olof gifte sig första gången 1774 med Margareta Andersdotter (1752–76) från Rosvik och de fick sönerna Anders (1775–1832, bonde och riksdagsman 1823) och Olof (1776–86, dog genom drunkning), men hustrun dog i barnsäng nio dagar efter sonen Olofs födelse. I november 1778 gifte Olof om sig med gästgivardottern Katarina Johansdotter (1756–1822) från Jävre nr 1 och de fick följande sex barn: Anna (1781–1809, gift 1801 med gästgivaren Olof Berglund i Porsnäs), Katarina Helena (1782–1865, gift 1810 med drängen, sjömannen och bonden Olof Åström i Porsnäs och de var min farfars farfars farföräldrar), Margareta Kristina (1784–1816, gift 1811 med soldat Nils Nordsten i Kopparnäs), Sigrid (1786–86, dog 8 veckor enligt dödbok), Britta Elisabeth (1790–1880, gift 1832 med Johan Lundgren i Kopparnäs nr 10:5) och Johan (1794–1816, dog som ogift dräng och hade varit med som jungman på en sjöresa till Stockholm 1814). 

Urklipp från förhörsboken 1807-1817.

Hemmanet överläts genom köp år 1800 till den äldste sonen Anders, men enligt mantalslängderna förestod Hovinköpare Öberg gården fram till 1810. Hustrun Katarina avled vid 65 års ålder av tvinsot våren 1822. Bouppteckning gjordes den 15 juni och summan på deras lösa egendom uppgick till 1355 riksdaler banco och behållningen efter små skulder blev 1345 rdr. De hade saker av silver till ett värde av 168 rdr och hela 837 rdr utgjordes av reverser och kontanter. Det verkar som att familjen hade det rätt bra ställt och att de var relativt välbärgade på den tiden. Olof verkar också ha lånat ut pengar mot ränta. På grund av flera års missväxt i slutet av 1820-talet uteblev de förgångsgrödor som gällde enligt köpevillkoren för hemmanet och därför blev sonen Anders skuldsatt till sin far. Efter sonens död 1832 blev sonsonen Olof Andersson Öberg (1811–85) ägare till gården med fortsatt ökande skulder. På grund av detta hamnade han i konflikt med sin farfar och gjordes arvlös och skulderna fördelades på hans syskon. Olof d.y. ägde bara hemmanet under några år och blev därefter bosatt inhyses.

Den före detta skattebonden och Hovinköparen, Olof Öberg avled den 15 augusti 1835, 85 år gammal. Den 25 juli tidigare samma år hade han skrivit ett testamente som inleddes med: ”Medan den högste Guden ännu förlänar mig sundt förstånd och redig sinnesförmögenhet, vill jag hafva gjorde följande testamentariska disposition (…)”. En bouppteckning  gjordes den 3 september 1835 och summan på inventarierna blev hela 1750 rdr banco. Efter avgående poster på 153 rdr blev behållningen 1596 rdr och saker av silver hade ett värde på 217 rdr. Den största delen av behållningen utgjordes av reverser. Av detta kan man dra slutsatsen att Olof var något av en förmögen man bland allmogen på sin tid. Han verkar också ha lånat ut pengar till behövande eftersom det var många som hade skulder till honom.

Senast uppdaterad: 2016-01-19

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Släkt från Teurajärvi

Nybyggare i Holmträsk, Jokkmokk

Min egen antavla