Riksdagsman Öberg från Piteå
Anders Olofsson Öberg (1720-1771) hette min farfars farfars farmors farfar och han var bonde i Kopparnäs, Piteå i nuvarande Norrbottens län. Han kom att ha flera förtroendeuppdrag och sannolikt var han en känd och omtyckt person i Piteå och i dåvarande Västerbottens län. Anders som är stamfader för Öbergssläkten från Kopparnäs, avled under riksdagen i Stockholm i slutet av året 1771.
Anders föddes våren 1720 i Öjebyn nr 38=39 som det enda barnet till bonden och nämndemannen Olof Jacobsson Spiring (1664-1741) och hans tredje hustru Elsa Andersdotter (1673-1750). År 1722 bytte familjen hemmanet mot Kopparnäs-Bertnäs nr 10=11. Fadern som hade ett förflutet som soldat var nämndeman under lång tid och säkert fick sonen Anders tidigt lära sig vett och etikett av sin far. Antagligen var det han som under namnet "Anders Olsson Öberg" attesterade två småprotokoll år 1741. Det ena rörde en personer från Kopparnäs och det andra en person från grannbyn Porsnäs. Även ett tredje och liknande protokoll finns från 1744.
När Anders Olsson var 21 år övertog han hemgården efter faderns död och 1746 gifte han sig med Sigrid Andersdotter (1720-1789) från Långnäs. I äktenskapet föddes de fyra barnen Helena (1747-1786), Olof (1750-1835), Kerstin/Kristina 1752-1760) och Kristina (1764-1839). Den
12 juli 1755 hölls ett val i Piteås sockenstuga för att utse en kandidat till
riksdagen 1755–56. Den då 35-årige Anders Olofsson i Kopparnäs fick 125 av allmogens röster och det var överlägset
flest. Men detta accepterades inte av Luleå,
Kalix och Råneå socknar som gemensamt hade röstat fram en Anders Andersson från
Innanbäcken. Trots en lång besvärsskrivelse från Anders i Kopparnäs beslutade
riksdagen den 29 oktober 1755 att ge fullmakten till Anders Andersson. Läs Olof Öbergs avskrift av Anders Olssons besvärsskrivelse >>
Underskriven besvärsskrivelse av "Trognaste och beredvälligaste medbroder Anders Olofsson ifrån Kopparnäs. Pithea Socken eller Härrad utskickadt Rijksdags fullmacktige". |
Fem år senare blev Anders Olsson framröstad som bondeståndets representant för Västerbottens "norra contract" till riksdagen 1760-62. Den då 40-årige Anders återfinns under namnet Anders
Olsson Öberg och skulle bevista tre riksdagar. Han återvaldes 1769-70 och 1771–72. Dessutom var han från ungefär 1759 sexman (dvs. förtroendeuppdrag som kyrkans ordningsman) i Piteå och 1763 blev han även nämndeman (det hade även hans far och farfar varit och det var en syssla som ofta gick i arv). På 1750-talet uppförde Anders Olofsson Öberg en ny gård i Kopparnäs som lär ha varit en för tiden stor och ståtlig ”riksdagsmannagård” med 13 fönster. Det ansågs vara en ovanligt stor gård för den tiden och det var det största huset i byn då. Gården brann ner 1861 och ersattes samma år med den nuvarande och mindre gården som skulle finnas i släkten fram till 2005.
Valbarhetsvillkoren till bondeståndet följde i stort sett rösträtten och riksdagsmännen höjde sig i allmänhet över sina väljare både när det gällde social ställning, förmögenhet och bildning. Många riksdagsmän var nämndemän och häradsdomare, som genom sin lagkunnighet (de flesta hade Svea Rikes lagbok i sin ägo) var den dominerande gruppen inom bondeståndet.
Av de totalt 450 riksdagsmän som bevistade frihetstidens fyra sista riksdagar, var 268 nämndemän, 18 rusthållare, 4 gästgivare, 14 bergsmän och 1 fjärdingsman, 16 danneman, 87 bönder. Av 268 nämndemän var 1 rusthållare och 1 gästgivare. Antalet nämndemän i bondeståndet har ansetts vara 50 % eller mer.
Valbarhetsvillkoren till bondeståndet följde i stort sett rösträtten och riksdagsmännen höjde sig i allmänhet över sina väljare både när det gällde social ställning, förmögenhet och bildning. Många riksdagsmän var nämndemän och häradsdomare, som genom sin lagkunnighet (de flesta hade Svea Rikes lagbok i sin ägo) var den dominerande gruppen inom bondeståndet.
Antalet riksdagsmän i bondeståndet
1760-62: 143
1765-66: 147, varav 11 avlidna, 2 reste hem pga sjukdom och 7 uteslöts
1769-70: 161, varav 5 avlidna och 1 uteslöts
1771-72: 173, varav 12 avled och 2 uteslötsAv de totalt 450 riksdagsmän som bevistade frihetstidens fyra sista riksdagar, var 268 nämndemän, 18 rusthållare, 4 gästgivare, 14 bergsmän och 1 fjärdingsman, 16 danneman, 87 bönder. Av 268 nämndemän var 1 rusthållare och 1 gästgivare. Antalet nämndemän i bondeståndet har ansetts vara 50 % eller mer.
Vid 1760-62 år riksdag utgick arvode till varje riksdagsman
med 7 ½ daler kopparmynt per dag. På grund av penningvärdets fall ansåg
bondeståndet vid såväl 1765-66 som 1769-70 års riksdagar, att 9 daler kopparmynt per dag
var minimum för att en riksdagsman skulle klara livsuppehället i Stockholm. Vid
1771-72 års riksdag begärde bondståndet minst 3 daler kopparmynt per dag.
Riksdagarna var långa under frihetstiden och utsträcktes
långt utöver de tre månader, som stipulerades i riksdagsordningen. Frihetstidens två längsta riksdagar var
1760-62, som pågick i 20 månader, och 1765-66 års, som varade 21 månader.
1769-70 varade i drygt nio månader och 1771-72 i 15 månader. Riksdagarna öppnades och
avslutades på rikssalen av kungen.
Riksdagen 1760–62
Riksdagen
sammanträdde i Stockholm den 15 oktober 1760 och fortsatte sitt arbete där till
den 21 juni 1762. Vid omröstningar och debatter samlades riksdagen i Rikssalen på Kungliga Slottet tillsammans med kungen. Rikssalen byggdes för ståndsriksdagen och togs i bruk 1755. De respektive ständerna sammanträdde mellan riksdagssessionerna på olika platser, varav bondeståndet höll till i Bondeska Palatset. Bondeståndets talman var Herr Olof Håkanson från Blekinge. Västerbottens tre riksdagsfullmäktige utgjordes av Anders Olsson Öberg från Piteå, Jon Gabrielsson från
Bygdeå och Mats Pålsson Rippi från Sodankylä. Öberg och Gabrielsson var
förhållandevis aktiva och författade flera propositioner, så kallat ”ödmjukt memorial” om dagsverkspenningar i Västerbotten 29
juli 1761, tullfrihet på medikamenter vid apoteket i Umeå 14 september (som godkändes
redan 22 september), samt om lappmarken 14 juni 1762. Anders skrev dessutom ett
brev till Piteås sockenstämma i mars 1762 angående sockenstugans inlösande på
Biskopssätet där han föreslog att varje hushåll skulle vara med och betala 15
öre kopparmynt.
4 november 1760 utnämndes Anders Olsson och Mats Rippi från
Västerbotten till ledamöter i allmänna besvärsdeputationen.
18 december utnämndes Anders Olsson Öberg och Jon Gabrielsson från
Västerbotten till ledamöter i stora deputationen.
24 januari 1761 skulle ledamöter från varje län utses för att få vara med vid kungliga slottets middag för att fira kronprinsens
16-årsdag (Gustav III). Det blev totalt 27 personer och däribland fanns bondeståndets Anders
Olofsson från Västerbotten.
12 mars. Vid omröstning angående ett lån på en miljon
riksdaler från utlandet, svarade samtliga tre från Västerbotten ja och det blev
det övervägande resultatet av röstningen.
16 mars. ”Talemannen
anmälte, at den av Riksens Ständer äskade underrättelse angående de öfrige
Herrar Riksens Råd, som tillstyrkt Sweriges deltagande i kriget utan Ständernes
sammankallande, numera ifrån Secrete Utskottet inkommit. Var och en fick yttra
sina tankar. Anders Olsson förmälte: Saken bör gå til Stora Deputation”. Talmannen
framförde att ledamöterna övervägande stod bakom Sekreta Utskottet, men att en
omröstning skulle hållas. Öberg och Gabrielsson röstade då mot, medan Rippi var för.
Den
25 januari 1762 utnämndes Anders för andra gången som en av 26 ledamöter till
kungliga slottets fest och middag samma dag för att fira kronprinsens
födelsedag.
24 april. ”Scholebetieningen
i Hernösand och Pitheå. 3:o Secrete Utskottets extr. Prot. af d. 10 Martii
sistl. rörande collegernes wid Hernösands och Pitheå scholar löners förbättring
med mera, hwilket mål d. 2 förwekne April blifwit hwilande. Härwid lät
st[ånde]t sig äfwen föreläsas Riksdagsfullmägtigens Anders Olsson Öberg[s] til
stånde ingifne memorial af d. 19 i sidstnemde månad, hwarigenom han uppå
anförde skäl hemställer, om icke Secrete Utskottets fören:de extr. prot. måtte
bifallas med det wilkor och förbehåll, antingen at den föreslagne spanmålslönen
må tagas af den cronan behållne jordeboks- och afradsspanmålen i länet eller
ock, om den äntel. skulle tagas af cronotiondeöfwerskottet, scholaebetienterne
då icke måtte ega frihet at fordra den in natura och plåga Allmogen med kostsam
försel el. förhögning i priset utan alltid wara förbundne at derföre taga lösen
efter årl. markegången. Häröfwer resolverades som st[ånde]t extr. prot. derom
nermare utwisar.”
14 juni. ”Kammar-, economie- och commercedeputations betänkande af d. 19 Maii sistl. Angående
allmänna hushållningen i Lappmarkerna uplästes och blev hwilande til en annan
gång. Hwarefter ståndet lät sig föredragas ett af Riksdagsfullmägtigen ifrån
Wästerbottn Anders Olofson Öberg til ståndet ingif:t memorial af detta dato,
innehållande någre påminnelser wid Kammar- oecon. och commercedeputations betänkande
och förslag at i de Lappmarker, som höra til Wästerbottns Södra och Norra
contracter, måge förordnas särskilte domare med mera. Målet blef på åtskilliges
begäran hwilande til en annan gång”.
Anders uppdrag som nämndeman 1762–66
Anders blev inte vald till riksdagen 1765–66. Sannolikt var orsaken till det att han 1762 blev utnämnd som bondeståndets ledamot i en av kungen tillsatt råskillnadsdeputation
med uppgift att lösa gränstvisterna mellan Ångermanland, Västerbotten och Åsele
lappmark. I ett kungligt brev 7 september 1762 titulerades Anders som
riksdagsman och sedan 1763 som nämndeman tillsammans med Erik Andersson från
Ångermanland. Sammanträden hölls på olika ställen i gränstrakterna och
deputationen förhörde befolkningen om vilka som var de hävdvunna gränsmärkena.
Redan 1756 framförde Adolf Fredrik behovet av fler lantmätare
i Västerbotten, samt inrättandet av en råskillnadsdeputation sammansatt av
ståndsrepresentanter. Den 10 september 1766 fattade ständerna sitt beslut av
den totalt 37 mil långa gränsen och det fastställdes av konung Adolf Fredrik en vecka
senare.
Riksdagen 1769–70
Riksdagen sammankallades den 19 april och förlades till Norrköping och pågick till den 6 februari 1770. Till denna riksdag var det många nya riksdagsmän, varav Riksdagsfullmäktige för Västerbotten bestod av följande sex personer: Anders Andersson från Umeå, Anders Olofsson från Kopparnäs i Piteå, Johan Nilsson från Övertorneå, Grels Andersson från Nederkalix, Jonas Gabrielsson från Bygdeå och Per Larsson från Skellefteå.
25 april. 15 ledamöter utnämndes till deputationen att
hos de andra stånden betyga ståndets ”fägnad öfwer deras lyckelige hitkomst”
och för Västerbotten blev det Anders Olsson Öberg.
1 maj. Beslutades att från varje län skulle en ledamot
utnämnas till bänkman och elektor med rättighet att sedan välja ledamöter i
deputationen. Till Ridderskapet och Adeln utnämndes Anders Olsson Öberg från
Västerbotten.
29 maj. Deputerade till underdånig tacksägelses
avläggande hos Kongl. Maj:t och kronprinsen för öm vård om riket. En från varje
län utsågs och från Västerbotten blev det Anders Olsson Öberg.
3 juli. Elektorerna utnämnde ledamöter till olika
deputationer och Anders Olsson Öberg samt 15 ytterligare ledamöter valdes till Cammar- economie och commerce deputationen.
15 augusti. Deputerade utnämndes till allmänna
besvärens reglerande, däribland Anders Olsson Öberg.
Riksdagen 1771–72
Konung
Adolf Fredriks död i februari 1771 föranledde regeringen att sammankalla den
nya riksdagen till den 13 juni och då tillträdde Gustav III regeringen. För
första gången på mer än 100 år talade en infödd kung till riksdagen och det svenska
talet gjorde succé och blev tryckt. Under denna riksdag genomförde kungen en
statsvälvning som berövade ständerna rätt att regelbundet sammanträda. Det
innebar att innan riksdagen avslutades måste en allmän bevillning åtas intill
nästa riksdag. Det gjorde att det dröjde sex år innan riksdagen återigen
sammankallades 1778.
Följande sex riksdagsmän representerade Västerbotten:
Anders Olofsson Öberg från Piteå, Per Persson Dryg från Rutvik i Luleå, Per
Larsson från Skellefteå, Anders Andersson från Umeå, samt Hans Olofsson och
Hans Johansson från Nedertorneå.
6 juli. Anders Olofsson Öberg utnämndes som 1 av 25
elektorer som framstod med två uppräckta fingrar och avlade den vanliga eden.
17 juli. Anders valdes som 1 av 12 ledamöter i Landt-
och siömilitiaedeputationen (dvs. lant- och sjöförsvar).
21 september. Riksdagsfullmäktige i Västerbotten skrev
ett ödmjukt memorial om officersboställen vid Västerbottens regemente. Det
godkändes av de övriga stånden den 12 oktober.
4 december: ”För ståndet
anmältes, at den alsmäcktige Guden behagat efter någon kort tids sjukdom hädankalla
Ricksdagzmannen Anders Olsson Öberg från Westerbotten. Ståndet, som allment
beklagade saknaden af en så redelig riksdagzman och wärdig broder, fant äfwen
för godt at föranstalta om hwad som rörer dess nästkommande fredag tillämpade
begrafning”. ”Sist och emedan ett rum uti Landt- och siömilitiaedeputationens
Landtutskott igenom Anders Olsson Öbergs dödeliga frånfälle blefwit ledigt, ty
fant ståndet för godt at till ledamot derstädes förordna Gabriel Andersson från
Åbo län”. Anders namn förekommer inte i protokollen efter 21 september, men
bondeståndet hade flera sammanträden efter det.
7 december: ”Som behörig upteckning kommer at förrättas på nyhl:n afledne
Riksdagsmannen Anders Olsson Öbergz här lemnade qvarlåtenskap, så utnemdes
dertill ståndets cancelist, Notarien Brockman, som wid denna förrättning njuter
Riksdagzmännen Jonas Norbergz och Jon Erichssons biträde”.
Anders namnteckning 21 september 1771. |
Begravningshjälp för de riksdagsmän som avled under riksdagarna var 1760-62 samt 1765-66 16 öre silvermynt per riksdagsman och begravning.
Den 28 mars 1772: ”Emedan
det blef anmält, at ingen elector blif:t uti afl. Anders Olsson Öbergs ställe
förordnad, och wal til Justitiaedeputationens förstärkning nu kommer att skie,
ty blef Pehr Larsson från Westerbotten [Skellefteå] dertil utsedd, som framstod och den wanl. eden aflade”.
Slutord
Riksdagsmannen Anders Olofsson Öberg bevistade tre riksdagar under frihetstiden. Han avled under riksdagen i december 1771 efter en kort tids sjukdom och han blev bara 51 år gammal. Under sina år som riksdagsman vistades han i Stockholm i ungefär fyra år. Jag tycker det är mycket intressant att drygt 250 år efteråt besöka samma Rikssalen som bara var några år gammal på Anders tid. Detsamma gäller Riddarholmskyrkan där Anders begravdes på kyrkogården - ett område som blev ombyggt redan på 1800-talet och är asfalterat idag.Jag och barnen vid stora ingången till Slottet 2014. |
Foton på Riddarholmskyrkan samt interiör, Christer Öberg 2014.
Källor: Bondeståndets tryckta riksdagsprotokoll 1760-1772, Bondeståndet i riksdagen 1760-1772 av Erland Alexandersson (1975).
Senast uppdaterad: 2014-05-30
Kommentarer
Skicka en kommentar