Släkten Sundström till Sandön


År 1859 kom släkten Sundström till Sandön som är Luleå skärgårds största ö. Det var Isak Sundström från Avan som flyttade dit och han var mina barns morfars farfars morfar.  

Den 2 mars 1859 skrevs ett köpebrev för skattehemmanet Sandön nr 1 med 1/4 mantal i Nederluleå. Köpare för 8500 Riksdaler Riksmynt var bonden och den förre nämndemannen Isak Sundström (1798-1873) från Avan. Säljare var skepparen och lotsåldermannen J. J. Johannessen (1812-1886, född i Norge) och hans hustru Johanna Ulrika Johansdotter (1827-1901), som var född på hemmanet. 


Senare samma år flyttade Isak som hade blivit änkling 1854 ut till Sandön med de fyra yngsta barnen; Albertina (1833-1909), Johan Erik (1837-1915, Avan nr 1), Karl Fredrik (1841-1909, Avan nr 1) och Gustaf Adolf (1843-1907). Ungefär två år därefter flyttade även den äldsta sonen Isak Aron (1828-1896, ogift) dit och han hade varit dräng på Junkön en tid. I december 1859 gifte Isak om sig med änkan Britta Katarina Persdotter (1810-1896, flyttade till Avan på 1880-talet) från Alvik. Senare bodde Isaks dotter Kristina Katarina (1829-1907) som änka på Sandön sedan 1903 och sonen Johan Erik sedan 1913.


I bouppteckningen efter Isaks hustru Anna Helena 1854 framgår att de hade ett för tiden stort jordbruk i Avan. De hade två hästar, 18 kor, fem kvigor, tre kalvar, en tjur, 26 får, 13 lamm och ett svin. De ägde fyra fastigheter och av allt att döma verkar Isak ha varit en viktig person för byn. Bland annat den del av Avan nr 2 som de bodde på köptes av Nederluleå Lantbruksskola som startade 1859. Isak hade även köpt 1/16 mantal av Avan nr 1 för 1500 Riksdaler Riksmynt 1858. Antagligen var det försäljningen av fastigheter som möjliggjorde köpet av hemmanet på Sandön och kanske tyckte Isak att det var ett passande ställe att spendera sin ålderdom på. Han var ju då trots allt 61 år och blev även delägare i Sandöns laxfiske som bestod av sex andelar. När det återstod 2000 Rdr Rmt av köpesumman för hemmanet verkar det som att Isak fick problem med avbetalningarna. Därför blev fastigheten intecknad i december 1860 som säkerhet för de tidigare ägarna som hade flyttat till Luleå stad. Först i november 1863 beviljades Isak det första av tre uppbud för sitt hemman.

Laga skifte för Sandöns två hemman skedde åren 1851-1853 och då beslutades att Lotsåldermannen Johannessens gård skulle flyttas till en ny plats på Udden. Gårdarna stod då mycket nära varandra i Sandöbyn och Johannessens gård ansågs vara mindre kostsam att flytta än Sandön nr 2 (Sandbergs). Ett värderingsinstrument från juni 1853 ger intressanta uppgifter om hur gården var bebyggd: 

Den röda och brädfordrade manbyggnaden av timmer hade 21 fönster och var 17,5 m lång, 7,7 m bred samt drygt 6 m hög till takbandet med brutet tak och med yttertak av bräder. Den bestod av två våningar indelad i fem rum och förstuga på den nedre och fyra rum och förstuga på övervåningen. Alla rummen på nedervåningen var inredda, köket hade mur av tegel, varmtak av bräder och väggarna var målade med gul vattenfärg, kökskammaren var vitmålad med kakelugn av tegel, hörnkammare med målade väggar och spis av tegel, innerkammare med gulmålat tak och spis av tegel, mittikammare med målade väggar och spis. Alla rum hade golv och från förstugan ledde en trappa upp till övre våningen som bestod av en sal med golv, innertak av bräder, spis av tegel, en mellanstuga med golv, brädtak och spis samt två kamrar med spisrum utan golv och innertak. För transport av stenfoten beräknades 130 lass à 15 lass per dag och närmare 9 dagsverken och för stommen, murar, dörrar och fönster beräknades 150 lass eller 10 dagsverken. Kostnaden för detta uppskattades till 349 rdr banco.

Uthusen bestod av: 
  1. Portbyggnad gammal (18,4 m lång, 6,8 m bred och 20 varv hög under brädtak. Inredd med källarbod med vind, port med vind, vedhus med kornlada på vinden (flyttkostnad 48 rdr, 45 skillingar och 4 runstycken).
  2. Källare under källarboden med väggar av gråsten och tegelvalv (3 m lång, 2,7 m bred och 2,1 m djup under valvet i mitten av källaren (flyttkostnad 49.21.4).
  3. Fähus av timmer och nävertak (23,1 m lång, 7,1 m bred, 17 varv hög inredd i fähus med spis, lider, foderbod, stall, 2 stallbodar och lider vid stallen (flyttkostnad 53.32).
  4. Brunn. Grävning av en 2,37 m djup brunn som till hälften nytimras (kostnad 24).
  5. Fårhus. Utruttet (flyttkostnad 2.17.1).
  6. Ria med nävertak (9,5 m lång, 8,9 m bred och 20 varv hög inredd med mur och en loge (flyttkostnad 44.32).
  7. Härbre brädfodrat med brädtak (5,3 m lång, 4,4 m bred och 20 varv hög (flyttkostnad 17.37.4).
  8. Bagarstuga under nävertak (4,7 m i fyrkant, 13 varv hög med bakugn och spis som var bristfällig (flyttkostnad 19.42.8).
  9. Sommarladugård (flyttkostnad 7.35.2).
  10. Båthus under brädtak (9,8 m lång, 7,4 m bred och 18 varv hög med vind (flyttkostnad 14.32).
  11. Sjöbod med nävertak (8 m lång, 5,9 m bred och 18 varv hög jämte landgång (flyttkostnad 16.32).
  12. Badstuga med brädtak (8,3 m lång, 5,9 m bred med mur och torklavar (flyttkostnad 35.44).
  
Flyttkostnaden för hela gården blev totalt drygt 684 rdr banco och det skulle fördelas lika mellan de två hemmansägarna. Skiftet avslutades 1854 men det dröjde tio år innan det blev fastställt av ägodelningsrätten. Våren 1861 sålde Isak avverkningsrätt på 30 år för 4000 Rdr Rmt till ångsågen vid Oskarsvarv. I januari 1863 sålde han hälften av hemmanet (1/8 mantal) till sin blivande 30-åriga dotter Albertina. Vanligtvis överläts gården till den äldsta sonen, men här blev det en yngre dotter och köpesumman var 1500 Rdr Rmt med diverse förbehåll, vilket var den tidens pension. Det var för övrigt samma summa som Isaks del av Avan nr 1 hade blivit intecknat för hösten innan. Ägorna skulle delas efter en av Isak utstakad plan genom sämjedelning och skogen skulle brukas gemensamt för husbehov. I köpet ingick ingen annan åbyggnad än den gamla övervåningsmanbyggnaden (ovan) och uthusen som då fortfarande stod kvar på den gamla tomten. Hela summan för Albertinas köp var betald hösten 1865. I oktober 1867 sålde Isak sin resterande del av hemmanet för 1500 Rdr Rmt till den yngsta sonen G. A. Sundström (1843-1907). För det köpet gällde också diverse förbehåll, bland annat att han och hans hustru skulle behålla hela nya stugan med bryggstugukammaren. Den mangårdsbyggnaden uppfördes alltså under första hälften av 1860-talet och står fortfarande kvar men har varit öde under lång tid.


Foto av den nya gården från Svenska Gods och Gårdar 1942.

På grund av inteckningar och att ingen ny lagfart hade blivit gällande, såldes hela hemmanet med Isak som gäldenär på offentlig och exekutiv auktion på julaftonen 1869 (beslut av Landshövdingeämbetet i oktober). Som avslagssumma antogs 10 000 Rdr, men sänktes till 6500 Rdr Rmt och ropades in av den förre kyrkvärden Johan Nyström. I mars 1870 överlät han hälften av hemmanet till Albertinas make J. J. Sundström och den resterande hälften till G. A. Sundström. De fick betala 3250 Rdr Rmt vardera och med det var alla parter nöjda. Hösten 1873 avled Isak Sundström av bröstinflammation, 75 år gammal.

Albertina hade gift sig i november 1864 med bondsonen Johan Jacob Sundström (1832-1872) från Långnäs nr 7. Hans far var nämndemannen Abraham Sundström. I äktenskapet föddes barnen Isak Johan (1865-1865), Johan Albert (1866-1958), tvillingdöttrarna Anna Helena (1867-1883) och Maria Katarina (1867-1867), Johanna Maria (1870-1905, USA) och Sofia Albertina (1872-1909, ogift). I slutet av augusti 1866 begärde maken att laga skifte skulle genomföras för hela hemmanet mellan honom och svärfadern Isak. Men det ville inte Isak som hänvisade till den sämjodelning som hade gjorts mellan delägarna så sent som i juni, samt till den tredje punkten i köpebrevet till dottern Albertina. Där hade Isak klargjort att skogen skulle brukas gemensamt till husbehov, men att respektive ägare från odlingsmarken i väster skulle ha rättighet att under fem år få avyttra högst 500 famnar kastved. Det kände dock inte svärsonen till och han ansåg att sämjodelningen inte hade någon betydelse eftersom alla ägor inte hade blivit delade. Avrösningsjorden, dvs. skogen hade uteslutits och Johan ansåg att det var där en väsentlig del av hemmanets framtida värde fanns.

Makarna Sundström flyttade gården till den nuvarande platsen på Udden och boningshuset bör ha varit flyttat runt år 1867. Alla byggnader förutom bagarstugan hade hunnit flyttas då Johan strax efter sin 40-årsdag avled hösten 1872. Enligt bouppteckningen hade de då 1 häst, 4 kor, 2 ungkor, 1 kviga och 10 får. Summan på deras egendomar blev 4860 Rdr och efter skulder blev behållningen 3260 Rdr. Nästa ägare blev sonen Albert och gården är fortfarande kvar i släkten. Albertinas bror Gustaf Adolf gifte sig 1871 med Johanna Lovisa Sundström (1843-1919), som var en syster till Johan ovan. Deras äktenskap blev dock barnlöst och gården gick ur släkten.


Urklipp från folkräkningen 1880 för de två Sundströmsfamiljerna och gårdarna på Sandön  nr 1.


 
Albertina och troligtvis brodern Johan Erik Sundström (1837-1915, 
och levde sina sista år på Sandön).


Gården på foto i Svenska Gods och Gårdar 1942.


Vy framför huset med Albert till höger.
Bybor sågar isstycken till iskällaren och i bakgrunden Sundströms gård.

Dottern Johanna Sundström (1870-1905) emigrerade till Nordamerika i juni 1892. Hon gifte sig före år 1900 med den två år yngre Emil Peterson från Nederluleå. I folkräkningen 1900 återfinns de i Inwood, Schoolcraft County i Michigan och Emil jobbade som förman för järnvägen. De fick sonen Ralph Sigvard 1904, men i maj 1905 avled "Hannah" vilket har noterats i en postilla hemma på Sandön. Emil gifte om sig och 1910 bodde familjen i Gladstone, Delta County i Michigan. Han jobbade som förman för järnvägen. Familjen hade kontakt med släkten på Sandön och Alberts hustru Hulda brukade hjälpa honom att skriva brev. När Albertina dog blev Ralph ägare till en del av hans mammas arv i hemmanet, men Albert löste ut honom genom köp.

Kopia från Census 1900.

Senast uppdaterad: 2014-03-22

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Per Markström i Alter

Släkt från Teurajärvi

Israel Nilsson Stenudd